Av någon anledning har jag gått och funderat en del på tomtar. Inte sådana där Coca-Cola-tjockisar utan små svenska grå gårdstomtar. Det är ju ganska fascinerande hur vissa förkristna religiösa seder lever kvar (sed är ju förövrigt en synonym för religion). Om man till exempel ställer ut ett fat med gröt till tomten på julen så är det faktiskt ett midvinterblot. Vi har en förmåga att se på förkristna religioner med kristna glasögon. Och fokus hamnar då ofta på stora och mäktiga gudar (Oden, Tor, Frej osv) som ska matcha en abrahamitisk syn på den allsmäktige guden. Men i det fornnordiska samhället fanns det ju en fauna av olika gudomar och man brydde sig förmodligen ganska olika mycket om dem. Ungefär som i Indien. Krigiska gudar var säkert ganska ointressanta om man inte ägnade sig åt krigiska handlingar. Då var det förmodligen intressantare att hålla sig väl med den lokala gårdsguden, guden på tomten, tomteguden som den heliga Birgitta kallade honom när hon beskrev hur folk långt efter att Sverige kristnats höll fast vid sin gamla sed.
Utan att vara en särskilt religiös person så gillar jag idén om en lokal gud i hemmet. En tomte som vakar över en. Men man undrar ju hur det är att vara tomte i dagens samhälle. Finns det en i varje lägenhet eller är det en tomte per trappuppgång? Vad har tomten för arbetsuppgifter när man inte längre har boskap? Jag funderar som sagt på tomtar.
19 06 2008 kl 23:00
Det finns en del bloggar som öppnar nya rum och din är en av dom. Jag gillar tanken på gårdstomtar, de har följt mig sedan jag var barn. Men det som fångar mitt intresse alldeles särskilt är ju ditt resonemang om våra kristna/abrahamitiska glasögon. Vi lever ju i en sekularierad värld, vi vill så gärna tro att vi har gjort oss kvitt all religiös ballast och nu lever som fria och upplysta i den bästa av världar bortsett från att borgarna raserat allt som vi sossar byggt upp och som var så fint. Och tvärtom.
Jag satt en magisk natt 1980 på Promenade Anglaise i Nice och samtalade med en algerisk man. Vi pratade om västerlandet och vi pratade om hur kristendomen genomsyrar hela vårt tänkande och vår världsbild. Utifrån sitt nordafrikanska postkoloniala perspektiv kunde min vän nysta, demaskera och visa väven av hur kristendomen genomsyrar, i stort, allt i vårt samhälles praxis, i individens handlingar och i vårt ”sekulära” tankesystem. Vi rökte våra Gauloise, nej han rökte faktiskt Marlboro, med benen på var sin sida om den stenmur som skiljer sandstranden från gatan, vi pratade i 9 timmar och de timmarna förändrade mitt liv. Det är en erfarenhet som jag önskar andra, att tvinga sig att se oss själva från Algers horisont, att guidas av ett öga som är mottagligt för det som vi inte kan se. Jovisst han behövde också mig; skedde ett knäfall så knäföll vi bägge.
Kanske kan en hustomte var en liten början på det.
24 07 2008 kl 23:43
[...] kultur Tags: arto paasilinna, bajen, svenska cupen, tomtar För en månad sedan skrev jag: “Men man undrar ju hur det är att vara tomte i dagens samhälle. Finns det en i varje [...]
19 11 2008 kl 16:35
Hej
Får jag använda din Tomte bild? Den var så fin?
Mvh
Christine
19 11 2008 kl 16:45
Det är inte min, så det går säkert bra.
Jag djuplänkar bara till bilden. Adressen till ”orginalet” är:
http://images.elfwood.com/art/a/n/anna84/tomte.jpg
20 11 2008 kl 10:44
Okej bra, då kanske jag också ska göra det, länka till orginalet alltså.
Tack tack