Curlingpartiet socialdemokraterna?

I den interna socialdemokratiska debatten finns det ett oroande inslag av fokus på individ snarare än politikens innehåll. Att det förekommer i media är inte så konstigt, den politiska bevakningen har i Sverige för länge sedan övergått till att bli en dålig kopia av den redan dåliga sportjournalistiken. Istället för att diskutera politikens innehåll handlar det om att fråga hur det känns eller fokusera på vilka som är på kollisionskurs med tränaren. Det här har blivit väldigt tydligt sedan Mona Sahlin valdes till partiledare. Det finns en strömning av sahlinister som verkar se all form av politisk diskussion inom partiet som inte har blivit stämplat ”godkänt” av partiledningen som direkta attacker på personen Mona Sahlin. Den senaste rundan av det här är socialdemokraterna i Skånes rådslagssvar (!) som ställer sig kritisk till normpolitiken (jag skrev en kort grej om det här). Idag vill till exempel Dagens Arena göra det till en maktkamp mellan Sahlin och Morgan Johansson.

Man ska absolut diskutera för- och nackdelar med bugettak, utgiftsmål och Riksbankens självständighet, liksom all annan politik. Men det här ryggradsmässiga fördömandet av en alternativ politisk diskussion som attacker mot en individ påminner mest om curlingföräldrars månande om att göra det så lätt för sina barn som möjligt. Paradoxalt nog verkar det som att det är bland Sahlins trognaste supportrar som förtroendet för hennes kapacitet som politiker är lägst eftersom det är dessa som tror att man måste dadda med henne. Mona Sahlin är ingen ömtålig ros som måste skyddas från allt ont. Hon är – i begreppets bästa bemärkelse – en hårdhudad politiker som kan ta för sig och försvara sina åsikter utan att massa riddare i vita rustningar rusar ut för att försvara den väna jungfrun ”Mona”.

Själva anledningen till att vara med i ett parti är ju att man vill ha mer inflytande över politiken än vilken valsedel man väljer på valdagen. Så sluta dadda ”Mona” och diskutera istället för- och nackdelar med politikens innehåll och strategier.

För övrigt är det idag 90 år sedan den tyskpolska socialisten Rosa Luxemburg mördades och dumpades i Landwehrkanal i Berlin. Med tanke på det ovanstående inlägget kan det vara på sin plats att komma ihåg hennes kritik av leninismen:

”Frihet endast för regeringens anhängare, endast för ett partis medlemmar – de må vara aldrig så talrika – är ingen frihet. Frihet är alltid den annorlunda tänkandes frihet.”

Läs även Peters inlägg om rätten till kritik inom socialdemokratin.

About these ads