Är Marx tillbaka?

”Jag tror, som jag upprepat flera gånger, att det under det senaste seklet – men i andra former långt ner i historien – verkligen har funnits och finns en särskild personlighetstyp, som man skulle kunna kalla just vänster. En sådan person kännetecknas av att hon å ena sidan hyser alla dessa starka känslor av upprördhet, men å andra sidan också alltid står litet vid sidan av och betraktar alltsammans och intensivt tänker: Det måste finnas en väg ut ur det här samhället. Ursinne och distans.”

Göran Greider, ”Mitt liv som vänster”, Ordfront 1/2010

Greiders ord resonerar med detta intressanta samtal med Leo Panitch, professor i politisk ekonomi vid York University i Toronto, Kanada, om vad marxism innebär idag, den moderna kapitalismens utveckling och vänsterns möjligheter (via Socialist Project).

Läs även andra bloggares åsikter om leo panitch, karl marx, york university, left streamed, video, göran greider, ordfront, marxism, vänster, idédebatt, kanada,

Dagens citat: Om medelklassen

”Han gjorde mig uppmärksam på och sa, att jag alltid skulle finna, att olyckorna här i livet var fördelade mellan de högsta och de lägsta i samhället, men att medelklassen var minst utsatt för ledsamheter och inte drabbades av så många ödets nycker som de högre och de lägre inom mänskligheten. Nej, medelklassens medlemmar föll inte offer för så mycket rubbningar och illabefinnanden, vare sig till kropp eller själ, som överklassens och underklassens människor naturligt drar på sig till följd av sitt levnadssätt, de förra genom lastbart leverne, lyx och överflöd, de senare på grund av hårt slit, umbäranden och dålig eller otillräcklig föda. Livet i medelklassen inte bara befordrade allehanda goda seder utan gav också mycken glädje. Fred och välmåga hette medelklassens huspigor. Välsignelsen av ett nyktert levnadssätt, måttlighet, besinning, hälsa, goda grannar, passande förströelser och lämpliga nöjen, se där vad livet i medelklassen gav. Tyst och lugnt vandrade människor där sin väg genom jämmerdalen och skildes utan smärta därifrån. I medelklassen behövde man inte lida vare sig kropps- och själsarbetets tunga, inte sälja sig till slav för det dagliga brödet eller bli jäktad till rådvillhet av allehanda omsorger, så att man varken fick frid i sin själ eller ro i sin kropp. Där slapp man att anfäktas av avundens lidelse eller ärelystnadens hemliga brand. I lugn och ro gled man stilla genom livet, fick smaka lagom av tillvarons sötma och slapp erfara dess bitterhet, fick känna sig lycklig och kunde för var dag som gick mer och mer övertyga sig om att man var det.”

Daniel Defoe, Robinson Crusoe, Tidens förlag, 1984 (1719) s 14-15.