Lagom till att Gordon Brown meddelade att han skulle avgå som partiledare för brittiska Labour och sedan David Cameron och Nick Clegg slutgiltigt satte punkt för New Labour-eran genom att bilda en konservativ-liberal samlingsregering (på Twitter fyndigt kallad #ConDemNation av dess belackare) damp det senaste numret av Fronesis (#32-33) ner i brevlådan hos prenumeranterna och ner i hyllorna hos välsorterade tidskriftshandlare. Det ser nästan ut som att det skulle varit tajmat att ett välmatat nummer (Fronesis tjockaste någonsin) skulle ta sig an Socialdemokratin som tema precis när den realpolitiska förändringen sker.
Så är det givetvis inte. Jag har suttit i redaktionskommittén och förhoppningen var att den skulle komma ut lagom till SAP:s partikongress i höstas. Men nu är den trots allt här. Sprängfylld med djuplodade analyser om
”socialdemokratin som modell, ett projekt, en idéströmmning, en partifamilj och en rörelse som inte är begränsar sig till de skandinaviska länderna, och som är större än ett politiskt parti.”
Själv har jag skrivit en introduktion till blocket som handlar om socialdemokratin som global rörelse, Upp trälar uti alla stater. Min text – Internationalen åt alla lycka bär? - är en ren introduktion till texterna i blocket och syftar mest till att sätta dem i ett gemensamt sammanhang.
Så här i efterhand kan jag ångra att jag inte tog mig an uppgiften att skriva en längre egen text om funktionsocialismen och dess betydelse för att förstå varför svensk socialdemokrati haft lättare än andra socialdemokratier att acceptera privatiseringar av offentlig egendom och verksamhet. Men det får kanske bli en annan gång.
Dessutom har jag översatt Jon Cruddas och Andrea Nahles text Att bygga det goda samhället som ingår i blocket Efter tredje vägen.
Jag hoppas att ni alla slänger er över numret och låter er inspireras och förargas.
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om fronesis, socialdemokrati, socialdemokraterna, labour, gordon brown, jon cruddas, andrea nahles, idédebatt,
