Det blir ett mobiliseringsval

Jag brukar inte skriva om opinionsundersökningar. Ofta görs det alldeles för långtgående slutsatser om vad resultaten kan betyda. Men en kort grej om vad jag anser är kontentan av dagens mätning från Synovate. Valet 2010 kommer att vara ett mobiliseringsval.

När det börjar bli jämt mellan blocken då brukar det alltid höjas röster om behovet av att fokusera på mittenväljarna, medelklassen, storstadsväljarna. De brukar användas som synonymer. De här grupperna finns förstås inte i någon egentlig mening. De representerar i bästa fall någon form av genomsnitt av väljarna. Och det är oftast ganska svårt att prata med en genomsnittlig person efter människor som regel inte är genomsnittliga.

Istället kommer att handla om att få ”sina” väljare att faktiskt gå och rösta. Det handlar om att knacka dörr i förorten, prata med arbetskamrater och grannar. Vanligt hederligt fotarbete.

Läs om Synovates mätning i DN, Aftonbladet, GP,  Expressen och SvD.

Läs även andra bloggares åsikter om synovate, val 2010, valrörelse, socialdemokraterna

Intressant?

Moderat nyspråk

I Aftonbladet kan man läsa att Fredrik Reinfeldt anser att om man sänker skatten för höginkomsttagare mer än för låginkomsttagare så kommer inkomstklyftorna att minska. Det är de ”dynamiska effekterna” som ska göra det. Maken till nyspråk får man leta efter.

Man får också veta att arbetslösa är ”människor som inte jobbar”. Som om det var något självvalt. Det Reinfeldt inte talar om är att att syftet med den här politiken är att tvinga fram ett låglöneproletariat genom att den så kallade reservationslönen sänks.

Det är inte en politik för minskade klyftor. Det är en politik för att öka och cementera inkomstklyftorna i samhället.

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om fredrik reinfeldt, moderaterna, regeringen, aftonbladet,

Den oförklarliga längtan efter liberalerna

Olle Svenning är en av de socialdemokratiska ledarskribenter jag uppskattar mest. Han är läsande, tänkande och hänfaller sällan åt att agera propagandaavdelning åt Sveavägen 68.

Men även om jag tycker att hans gravruna över den svenska socialliberalismen är välskriven och intressant så upphör jag aldrig att förvånas över just den här socialdemokratiska specialitet: längtan efter de riktiga liberalerna som försvunnit någonstans i historiens dimma.

Faktum är att de valde sida för ungefär nittio år sedan. Och även om en viss anständighet levde kvar så valde de den andra sidan. Man kan inte bli förvånad över att de liberala ruinerna är höger. Men slutsnärten med udden riktad inte bara mot socialliberala zombies som Svante Nycander är lysande:

”Svante Nycander, den seriöse liberalen, tycks sörja; han vill minnas historien. En bitter liberal kliver ut ur skåpet. Kamrat med den svikne, missnöjde socialdemokraten, som kunnat försörja sig på sorgsna debattartiklar sedan 1885.”

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om olle svenning, aftonbladet, svante nycander, liberalism, socialdemokraterna,

Dagens citat: Vi byggde landet

”Har man lyckats bygga samhällen som trots alla sina fel är de mest anständiga som någonsin har funnits, då kan man inte be om ursäkt för det gentemot en höger som var emot varje steg.”

Katrine Kielos på Aftonbladet Ledare 2010-08-06.

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om katrine kilelos, aftonbladet, socialdemokraterna, socialdemokrati

Grönare politik med de borgerliga?

I Expressen kan man läsa att en grupp på 26 miljöpartister i Botkyrka har lämnat partiet för att kampanja för Alliansen i Riksdagsvalet. Eller så är de kvar i partiet, men ska driva kampanj mot det som ”Gröna för Alliansen”. Det hela är lite oklart. Liksom exakt vad ”upprorsledaren” Ardavast Reshdouni menar när han säger

”Vi upplever att vi kan få mer grön politik om vi jobbar med alliansen”

Innebär det att de är nöjda med regeringens miljöpolitik? Och hur exakt har de tänkt att 26 personer i Botkyrka ska kunna få något avgörande inflytande över en borgerlig regerings miljöpolitik?

På nationellt plan är det här en skitsak som förmodligen har att göra med något i stil med vem som fick stå på valbar plats till Riksdagen eller något. Men det man funderar över är hur det här påverkar det lokala partiarbetet för Miljöpartiet i Botkyrka? Det är ju trots allt inte ett jättestort parti, så 26 personer kan ju i stort sätt innebära hela lokalavdelningen.

Samtidigt kan man läsa att Socialdemokraterna i Stockholm vill sänka priset på SL-kortet. Men det är klart, de får säkert ett bättre bud från Moderaterna. Eller inte.

Även Aftonbladet skriver om avhoppet.

Uppdatering: Och så fick vi veta det egentliga skälet till avhoppet. Även i Aftonbladet.

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om miljöpartiet, botkyrka, socialdemokraterna, alliansen,

Allt är såssarnas fel. Jämt

När jag läste den här artikeln i Aftonbladet var min tanke att det här med vaskning och dess efterföljare måste vara en urban legend (”råttan i pizzan”). Det är ju en så sinnessjukt korkad idé att köpa en flaska skumpa för att omedelbart be någon hälla ut den i vasken (eller att köpa 50 hamburgare och kasta 49 i soptunnan). SvD:s ledarskribent Sanna Rayman är inne på samma linje. Dessutom är det ju ganska smaklöst och ouppfostrat.

Nu får jag veta att det är såssarnas fel. Allt är såssarnas fel. Det talar den kristna unghögerns hövding om för oss i en debattartikel i Aftonbladet. Så nu vet vi. Vi kan följdaktligen sluta oss till att även Roms fall var någon gammal såsses fel. Säkert Palme. Det lär ha varit han som bakade Marie Antoinettes bakelser också.

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om charlie weimers, kdu, vaskning, aftonbladet, urban legend, socialdemokraterna

Dagens citat: Det är svårt när man inte är van

”Förutom vardaglig klädsel ska moderater vara trygga i sig själva och prata med en empatisk ton. Den som är osäker på vad som ska sägas kan spana in ordlistan, som klargör vilka ord som är bannlysta och vilka som uppmuntras.”

Moderaternas vett och etikettguide inför valet refereras i Aftonbladet.

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om val 2010, moderaterna, aftonbladet, vett och etikett, citat, humor,

Vänsterintellektuella skyttegravar i sandlådan

Blott Sverige svenska kulturdebatter har. Sällan intressanta för andra än de som deltar fylls kultursidornas spalter av högljudda och kränkta inlägg av de som får passera för intellektuella i denna avkrok av Hermodsingenjörer. Den senaste reinkarnationen är debatten om tidskriften Arenas vänsterkredd.  Det är visserligen en vulkan som legat och puttrat ett tag (läs Johan Sjölanders inlägg). Men den senaste veckan har den fått ett ordentligt utbrott.

I tisdags gick Daniel Suhonen (redaktör för SSU:s idépolitiska tidskrift Tvärdrag) och Dan Josefsson (kulturskribent) till attack mot Arena på Aftonbladets kultursida. I korthet så gick deras kritik ut på att Arena representerar en postmodern vänster som retirerat till områden som språkanalys och sexuell frigörelse. Ämnen där motsättningen mellan arbete och kapital ställs på sin spets lämnas där hän, eller misstänkliggörs som genom att beskrivas som reaktionära, patriarkala, rasistiska eller heteronormativa. Och att Arena därmed agerar nyttig idiot åt högern.

Som ett brev på posten kom sedan motelden när Arena på fredagen genom Karolina Ramqvist (redaktör för Arena) och Håkan A Bengtsson (VD för Arenagruppen) skrev en replik på artikeln. Det intressanta och symptomatiska i denna replik är att man omedelbart anklagar Suhonen och Josefsson för att ägna sig åt det som Arena själva excellerar i, nämligen att misstänkliggöra andra delar av vänstern. Tonläget högt och fullt av invektiv som ”sekterism” och ”vänsterism”.

På ett basalt plan delar jag Suhonen och Josefssons kritik. Det är länge sedan jag tyckte att Arena var en intressant tidskrift, och följaktligen så slutade jag också att prenumerera på den. Men trots att de har rätt i att Arena grävt ner sig i en ganska snäv postmodernism, och att en diskussion om något som ens andas kött och blod lyser med sin frånvaro så hamnar de fel i sin kritik.

I deras idévärld verkar den utveckling som skett de senaste decennierna begränsas till en rent ideologisk kamp där nyliberala idéer trängt tillbaka socialistiska för att de senare har saknat tillräckligt många tidningsspalter att utvecklas i. Som om det handlade om en debatt på någon kultursida snarare än om omvälvande förändringar i samhällets ekonomiska bas: avindustrialisering och strukturell arbetslöshet, finanskapitalets tillväxt på industrikapitalets bekostnad, produktivkrafternas utveckling.

Den demokratiska centralismen som var central för 1900-talsvänsterns industriella nationalstatsprojekt (det socialdemokratiska såväl som det leninistiska) är något som hör det förgångna till. Följaktligen är Suhonen och Josefssons appell om en enad vänster knappast något mer än en from förhoppning. Den typen av enighet och enhetlighet kräver en helt annan verklighet än det heterogena som finns idag. Här har Arenas företrädare åtminstone delvis rätt.

Inte heller är Arenas redaktörer några hovideologer hos den socialdemokratiska partiledningen. Den senare är knappast intresserad av en spretig vänster av den typ som Arena ger uttryck för. Det här vet givetvis Suhonen och Josefsson, men det ger onekligen debatten lite gravitas om den istället för en smal vänsterliberal kulturtidskrifts blodfattiga innehåll handlar om hela vänsterns framtid.

En anledning till att en så pass esoterisk tidskrift som Arena kan skapa så heta känslor bygger nog snarare än något annat på att den fortfarande anses vara den samhällstidskrift den var för något decennium sedan. Personligen är jag även övertygad om att det är anledningen till varför de flesta av tidskriftens prenumeranter fortsätter att betala för den och fackföreningsrörelsen fortsätter att köpa annonsplats i den.

Att Suhonen och Josefsson nämner det senare tolkas som en uppmaning till facklig annonsbojkott av Arena. Det är möjligt att det är det de menar. Personligen utgår jag från att fackliga annonser i Arena snarare ska ses som ett stöd av Arenagruppens övriga verksamhet än av tidskriftens innehåll. Men alldeles oavsett är det givetvis upp till varje annonsör att avgöra om de får ut något av att vara med och finansiera en verksamhet. LO:s roll är knappast att vara en leverantör av ett okritiskt tidskriftsstöd.

Det märkligaste i Ramqvist och Bengtssons replik är dock att de uppenbarligen inte känner att Arena kan stå på egna ben i den här debatten, och därför åberopas just Arenagruppens övriga verksamhet som ett bevis på att man inte är det Suhonen och Josefsson anklagar tidskriften för att vara. Men dessa har inte med ett ord nämnt nätledarsidan Dagens Arena, tankesmedjeverksamheten Arena Idé eller bokförlaget Atlas i sin kritik. Och varför skulle de det? Om man kritiserar innehållet i DN skulle nog de flesta tycka att det var ett ganska ynkligt försvar att påpeka att Albert Bonniers Förlag minsann ger ut en och annan intressant bok och eftersom det är samma ägare bör dessa sättas upp på DN:s pluskonto.

Den här typen av debatter tjänar sällan några andra syften än att leverera ett och annat frilanshonorar och stärka deltagarnas aktier i den lilla ankdamm som överhuvudtaget bryr sig om de till pugilism förklädda rallarsvingarna. Skyttegravarna är grävda i sandlådan. Och som i alla ställningskrig kommer stridsviljan snart att omvandlas till utmattning och tyna bort när ammunitionen börjar tryta. Eller tidigare om mamma ropar att maten är klar och det är dags att komma in…

Läs även andra kommentarer om debatten: Göran Greider i DN Kultur, John Swedenmark på LO-Tidningens kulturblogg och Olle Svenning på Aftonbladets ledarsida.

För övrigt är Marika Lindgren Åsbrinks tredelade (1,2,3)genomgång och tolkning av den tyske socialdemokraten Sigmar Gabriels kongresstal klart läsvärd.

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om arena, aftonbladet, daniel suhonen, dan josefsson, karolina ramqvist, håkan a bengtsson, kulturdebatt, idédebatt, arenagruppen, tvärdrag, johan sjölander, postmodernism, lo, fackföreningsrörelsen, göran greider, dn, john swedenmark, lo-tidningen, olle svenning, vänster, marika lindgren åsbrink, socialdemokrati, socialdemokraterna, tyskland, spd,

Dagens citat: Intellektuell infrastruktur

”Den brittiska socialdemokratin har till skillnad från den svenska, en livlig tankesmedjeflora. Att i England förklara varför svensk arbetarrörelse trots alla sina pengar (Labour är just nu så ­fattigt att folk nästan betvivlar att man kommer kunna bedriva valkampanj) inte satsar på långsiktig idéutveckling, är svårt. För att inte säga omöjligt.

Trots alla sina problem har brittiska Labour en intellektuell infrastruktur – det finns en vilja att förstå vad som var rätt och vad som var fel med den tredje vägen, vilket inger hopp.”

Katrine Kielos, ”Europas vänster måste tänka om” i Aftonbladet Ledare, 091226.

Intressant?

Regeringens fattiga vision

De som följt den borgerliga regeringens framfart blev inte överraskade av Expressens avslöjande att regeringen har som målsättning att sänka den så kallade reservationslönen (det vill säga den lägsta lönen man är beredd att arbeta för). Det var det som var syftet med att försämra och fördyra a-kassan. Det är det här som ligger bakom skattesubventionering av hushållsnära tjänster. Det är det som ligger bakom hårdare tag mot sjuka. Försämrar man det sociala skyddsnätet kommer folk att jobba för lägre löner. Och lägre löner kommer på sikt att pressa lönerna för större grupper som inte kan stå emot konkurrensen underifrån. För vad än regeringen påstår så har det inte i första hand handlat om att det ska löna sig att arbeta. Det handlar om att det inte ska gå att inte arbeta.  Men med en sådan syn blir rädslan, snarare än tryggheten, grundfundament i samhället.

Invändningen mot det här skulle vara att jobbskatteavdraget skulle kunna leda till att man ändå får mer i plånboken. Men ett sådant tänkande skjuter ändå bredvid målet då det bygger på den tämligen underliga idén att skatt bara är konfiskerad egendom. I realiteten används skatt till gemensamma nyttigheter och konsumtion som inte finns om det inte finns skatteintäkter.

Sen vill man kränga gemensam egendom. Till vilket pris som helst vad det verkar det som när man ser den borgerliga majoritetens rea i Stockholm. Säljer man verksamheter för några tiotusentals kronor som kan ta ut miljonvinster ett år senare så visar man uppenbarligen ingen respekt för skattebetalarna. När det gäller statliga företag så kan man fråga sig om det är särskilt framsynt att sälja statliga inkomstkällor när allt färre kommer att producera allt mer i framtiden. Kan vi verkligen se på tillväxt och skatteinkomster genom en 1900-talslins där det likställs med arbetade timmar?

Det här verkar vara kontentan av vad borgerligheten vill med makten. Inte direkt oväntat, men ganska fattigt som vision.

Det verkar helt saknas borgerliga visioner om hur Sverige ska vara en ledande nation i framtiden. Ingenting om hur man främjar framtidsbranscher inom till exempel biomedicin, grön teknik och sociala medier. Ingenting om hur man bygger bort bostadsbristen eller otillräcklig infrastruktur. Ingenting om hur man skapar en kunskapsnation där medborgarna verkligen kan delta i ett livslångt lärande. Ingenting om hur man skapar högproduktiva moderna arbetstillfällen. Ingenting av det som moderna och progressiva människor skulle se som önskvärt.

När man ska visa framfötterna kommer man med idiotiska förslag som att svenska högskolor ska kunna ta betalt av utländska studenter. På kort sikt handlar det om att göra utbildning till en marknad. Vilket i sig är dumt när framtidens välfärd i stor utsträckning kommer bero på att vi har en välutbildad befolkning. Men resultatet på längre sikt kommer det innebära att många presumtiva utländska studenter väljer en likvärdig utbildning i till exempel Australien för språket och vädret framför till exempel Borås. Vilket innebär att Sverige går minste om studentens konsumtion (och momsintäkter). Att viktiga utbildningar kanske måste ställas in om inte tillräckligt många kvalificerade svenskar är intresserade ett visst år. Eller kanske värst av allt, att framtida kontaktytor mellan Sverige och tillväxtmarknader försvinner.

Istället för på en progressiv vision ligger fokus på ett vettlöst hat mot att stat och kommuner äger företag eller driver verksamhet, och på att gynna framväxten av ett låglöneproletariat som ska livnära sig på att skura golv och kratt löv. Allt medan andra delar av världen tar hand om det moderna, framtidsinriktade, lönsamma.

Man kan kalla det mycket. Men inte är det en vision för moderna, progressiva människor.

Läs även Socialdemokraternas jobbprogram (och Dagens Arenas berättigade kritik av den).

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om samhälle, alliansen, regeringen, socialdemokraterna.