Sant om Folkpartiet

Den här hittade jag hos Erik (som fått den av Björn). Fantastisk annonsbild, men vi lär väl inte få se den publicerad i mainstreammedia.

Pinsamma Gnaget

I morse möttes personalen på Hammarbys träningsanläggning Årsta IP av skadegörelse och en fotbollsplan där träkors stod på rad, prydda med spelarnas namn och personnummer. På klubbstugan lär bokstäverna ATS sprejats. Förkortningen ska uttydas AIK Terror Squad och är den benämning som gnagets huliganer i Firman Boys använder när de gör den här typen av grejer. För några år sedan lade de ut telefonnumren till Hammarbys spelare på nätet och tillbringade natten innan derbyt med telefonterrorism. Dagens händelser ska givetvis sättas i samband med måndagens derby mellan AIK och Hammarby. Man kan inte annat än att sucka. Och undra var FRA är när man behöver dom?

Pinsamma Gnaget, ja ni är pinsamma gnaget…

Läs mer på Fotbollskanalen, Svenska Fans, och SvD.

FRA-motståndet, ett borgerligt spel för gallerierna

På DN Debatt kan man läsa att det bildats ett borgerligt nätverk mot FRA-lagen. Och det är väl fint. Sent ska syndarna vakna som man sa förr i världen. Men hur seriöst är det med riksdagsledamöter som börja opponera mot ett beslut man själv precis har varit med om att få igenom i kammaren – antingen genom att rösta för lagen eller genom att låta kvitta ut sig från omröstningen. Det här är bara ett efterskalv av de brösttoner som hördes från borgerligt ”oppositionella” innan lagen röstades igenom.

Bland debattartikelns undertecknade finns bara en riksdagsledamot, folkpartisten Camilla Lindberg som faktiskt röstade nej till lagförslaget. Och det är ju skönt att det åtminstone fanns så mycket skam i deras kroppar att vi slapp höra regeringens röstboskap råma ångerfullt i åtminstone det här sammanhanget. Men artikeln menar också att:

”Genom att ta till sig av kritikernas argument och ompröva sin ståndpunkt har allt fler riksdagsledamöter som röstade ja eller var utkvittade den 18 juni visat både öppenhet och mognad.”

Personligen tycker jag att det visar på brist på ryggrad. Hade man menat allvar borde man visat lite stake och stått upp även när partipiskan ven. Men det är ju inte om FRA-lagen det här nätverket handlar om. Syftet blir istället klart redan i andra stycket:

”Att låta oppositionen göra FRA-lagen till valfråga vore politiskt självmål.”

Det handlar helt enkelt om att skaffa sig ett frikort inför valet 2010. Något man kan visa upp för partivänner och väljare när de undrar varför man på klassiskt monopolvis inte går direkt i fängelse utan att passera gå. ”Men titta jag har ju varit med i ett borgerligt nej-nätverk! Jag är egentligen god! Jag vill inte läsa er e-post!” Och det kanske de inte vill. Men de gjorde inget för att hindra det när de hade chansen. Det finns en särskild plats i helvetet reserverad för ryggradslösa opportunister.

En sång i tiden

Hard Fi: Stars of CCTV

And every move that I make
Gets recorded to tape
So somebody up there
Can keep me safe

I’m going out tonight
I’ve got my hair just right
I’m always looking good
For the spotlight

Stick ‘em up
Give me the money
A winning smile
Up to the gallery
I’m gonna get my face on the 6 ‘o’ clock news

We’re the stars of CCTV
Making movies out on the street
We’re the stars of CCTV
Can’t you see the camera loves me?

On every corner, every street
Down every underpass you’ll see
Somebody’s stealing the show
Somebody looking like me

I’ll see you out tonight
Just got the pose just right
We’re always looking good
For the spotlight

We turn it on
And so we’re full of speed
We fill the screen
Can’t help but notice me
I’m gonna get my face on the 6 ‘o’ clock news

We’re the stars of CCTV
Making movies out on the street
Flashing blue lights, camera, action
Watching my life, main attraction
We’re the stars of CCTV
Can’t you see the camera loves me?

We’re the stars of CCTV
Making movies out on the street
Flashing blue lights, camera, action
Watching my life, main attraction
We’re the stars of CCTV
Can’t you see the camera loves me?

Federley är rökt

Statsvetaren Ulf Bjereld säger det kort och koncist när han sammanfattar Fredrick Federleys politiska framtid i Expressen

”I de grupperna som ställt upp och kryssat för honom är han rökt”

Fredrick Federley kom in i Riksdagen för att Centern gjorde ett ovanligt bra val i Stockholm. Där kunde han röja nya åkrar i myllan kring Stureplan och bland huvudstadens nyliberaler som såg med skepsis på Rajrajs ”nya moderater”. En situation han förmodligen inte kan hoppas på 2010. Samtidigt får jag känslan av att han inte är så populär bland sitt eget partis kärntrupper heller. Och hans flippfloppande i FRA-frågan gör nog inte mycket till för att förankra honom som en stabil bondeförbundare som partiet kan lita på. Federley påminner lite om Bo Södersten som i sin ungdom var en glödande socialist som ett tag hamnade på den socialdemokratiska riksdagsbänken. Södersten beskrev sig själv i skönlitterär form i novellen Övertygelse:

”Han ville ge sitt liv för partiet.
Han ville vara med om att bygga upp en tillvaro som var renare och vackrare, han ville vara en del av ett brödraskap.
Men det fanns inget parti som ville ha hans offer.”

Federley kan väl knappast göra samma resa högerut som Södersten. Men i rollen som bitter föredetting som aldrig lyckades bygga den renare och vackrare tillvaron han drömde om, som står utan brödraskap och parti är han klippt och skuren.

En sann liberal, en ensam liberal

Det var mycket brösttoner från en del av Riksdagens unga självutnämnda ”liberaler” inför FRA-omröstningen. Sen vek de ner sig. En enda ledamot i den borgerliga majoriteten förtjänar att kallas liberal idag, resten bör efter håg och intresse söka sig nya politiska beteckningar. Konservativ eller fascist är två möjligheter. Orwellian skulle kanske vara en annan (men Orwell hade ju röstat nej). Men som sagt, det finns en liberal i de högerborgerliga partierna i Riksdagen. Dagens hjälte är Camilla Lindberg (fp) från Dalarna.

Hoppas att väljarna kommer ihåg dig vid 2010 års val. Jag kommer av förståliga skäl inte att rösta på dig. Men jag skänker en tanke till dig den här midsommarnatten, Camilla. Civilkurage är något man alltid kan respektera.

Lysande om FRA-omröstningen

Lysande om FRA-omröstningen, via Henrik Alexandersson.

Drömmen om självständiga riksdagsledamöter

Efter riksdagsvalet 2006 hörde jag brittiska Labouraktivister som trodde att den borgerliga majoriteten var för liten (7 mandat) för att de skulle kunna vara riktigt regeringsduglig. Det skulle nog inte bli så stora förändringar i Sverige. De tänkte givetvis fel eftersom de inte såg att partipiskan viner hårdare i det svenska parlamentet än det brittiska.

Idag lyckades Gordon Brown få igenom det kritiserade förslaget att kunna hålla terroristmisstänkta i förvar i upp till 42 dagar utan dessa anklagas för brott. Labour har 356 av 646 platser i underhuset och borde givetvis med svensk logik inte ha några problem att få genom sina förslag. Men riktigt så enkelt är det inte i Westminister. Brown fick stöd av 315 ledamöter, medan 306 röstade mot förslaget (25 ledamöter verkar ha avstått från att rösta). 36 av Labours ledamöter valde att rösta med oppositionen, och Brown var tvungen att söka stöd hos det konservativt protestantiska nordirländska partiet Democratic Unionist Party för att få genom beslutet.

I dessa tider då riksdagen röstar om papperslösas rätt till vård eller FRA:s rätt att läsa vår e-post hade man önskat att det funnits mer av det brittiska systemets självständighet hos riksdagens ledamöter. Det finns givetvis några avgörande skillnader mellan den svenska och brittiska parlamentarismen. Valsystemet premierar färre partier, vilket i sig gör partierna bredare åsiktsmässigt (labourrebellerna verkar till största del höra hemma i Socialist Campaign Group). Valsystemet ger också de enskilda parlamentarikerna ett starkare mandat att föra en självständig politik och rösta efter sitt samvete och/eller egenintresse. Men tänk tanken att riksdagsledamöter vågade mer än att på sin höjd låta sig bli utkvittade innan omröstningen? Det vore ganska skönt att slippa se människor man respekterar huka under pisksnärtarna.