Klimatrenoverad förort skapar jobb

På torsdagens DN Debatt la de rödgröna partiledarna fram ett förslag där ROT-avdraget ska omfatta även flerfamiljshus, med förbehållet att energianvändningen minskas med trettio procent. Även det ”vanliga” ROT-avdraget ska enligt förslaget utökas med samma typ av klimatrenovering. Enligt debattartikeln skulle dessa avdrag skapa 15 000 nya arbetstillfällen.

Det innebär att även hyresbostäder kan omfattas av de ROT-avdrag som tidigare var förbehållna de som äger sitt boende. Vilket i sin tur innebär att det kan bli en skjuts mot att påbörja en länge eftersatt renovering av miljonprogrammet. Att denna renovering dessutom ska leda till minskad energianvändning (och i sin tur minskade energiräkningar) är bara positivt.

Om man följt den här bloggen vet man att det här är en politik jag argumenterat för länge (se till exempel här och här). I den ekonomiska kris vi nu befinner oss i är det viktigt att göra satsningar som snabbt kan sättas igång. Där är just renoveringar ett område som bör prioriteras. Och kan man då rikta skattesubventionerna mot klimatsäkring snarare än nya jacuzzis är det bra politik. Vi behöver även se infrastruktursatsningar på till exempel järnväg. Men sådana satsningar tar längre tid och är helt enkelt krångligare att genomföra. Gröna renoveringar kan sättas igång snabbare och är ett helt korrekt sätt att använda och tackla både den ekonomiska krisen och klimatkrisen. Dessa gröna renoveringar skapar också utrymme för utveckling och produktion på områden som kommer att vara nyckelsektorer i ett framtida industrisverige.

Rent generellt är dock inte den här typen av ”avdragsreformer” något jag tror på. Att subventionera vissa typer av tjänster snedvrider arbetsmarknaden. Därför hamnar den moderatledda regeringens ”husavdrag” fel när de vill göra det permanent. Men med en snabbt stigande arbetslöshet är vi inte i en normal situation och varje byggjobb innebär ungefär tre ytterligare jobb. Så som en undantagsreform är gröna ROT-avdrag bra politik. Och när det som i förslaget kommer större befolkningsgrupper till goda är det dessutom bra rödgrön politik.

Äntligen börjar bitarna i den rödgröna oppositionspolitiken falla på plats. Synd bara att det ska behöva ta så lång tid. Och att vi har en regering som inte alls visar intresse för att bekämpa arbetslösheten och skapa förutsättningarna för Sverige att ligga i framkanten när konjunkturen börjar vända uppåt.

Konkreta förslag istället för järtecken

Som jag skrev igår kom Konjunkturinstitutet med dystra prognoser om arbetslösheten. Idag kommenterar finansminister Anders Borg (m) siffrorna och spår att arbetslösheten kommer att stiga till 11,7 procent 2011. Med tanke på hur mycket den mannen pratar väder, spår och betraktar så är det inte utan att man väntar sig att man ska få se honom på Rosenbads tak letandes efter järtecken i skyn eller läsandes inälvorna på någon utförsäkrad arbetssökande.

Men dagen har också fört med sig några förslag på hur man ska komma till rätta med arbetslösheten. Moderaterna slår samman ROT- och RUT-avdrag till något de kallar husavdrag. Vad som är så fantastiskt med denna ompaketering är oklart. Personligen är jag rent allmänt skeptisk till varför vi ska skattesubventionera villaägare som installerar jacuzzi eller höginkomsttagare som låter någon annan städa deras hem när det uppenbarligen är fantastiskt svårt att skaka fram pengar till en grön upprustning av miljonprogrammet eller hemtjänst till de som behöver. Men det är ändå ett förslag och alla sådana är bra utom de dåliga antar jag?

De rödgröna partierna har förövrigt lagt fram ett gemensamt program för klimat- och energipolitiken som verkar förstå att man måste binda samma den ekonomiska krisen med klimatkrisen. Bland annat vill man se ordentliga investeringar i järnvägar och miljöteknik. Jag lyckas dock inte hitta programmet på nätet (litet minus där). Här är den. Socialdemokraternas miljö- och klimatpolitiske talesperson Anders Ygeman  kommenterar:

- Vi vill investera Sverige ur krisen. Regeringens låga ambition på klimatområdet hotar 10 000-tals jobb i Sverige.

Dessutom har socialdemokraternas jobbrådslag presenterat sina förslag. Dessa sammanfattas i fyra punkter:

• För det första; en politik för att de nya jobben ska skapas– idéer för entreprenörskap, innovationskraft och kreativitet.

• För det andra; en politik för ett inkluderande arbetsliv – idéer för kreativitet, inflytande och utveckling på våra arbetsplatser.

• För det tredje; en politik för utveckling och förändring på arbetsmarknaden – idéer för utveckling av kunnande och kompetens för dem av oss som jobbar och för dem av oss som förlorar jobbet.

• För det fjärde; en politik för trygghet för förändring – idéer för att utveckla en väl fungerande inkomsttrygghet som uppmuntrar utveckling för enskilda personer och för Sverige som land.

Med reservation för att jag inte har hunnit läsa rapporterna så känns det ändå hoppfullt. Det finns ett alternativ till den passivitet som den moderatledda regeringen visar. Det behövs om Sverige överhuvudtaget ska komma ut på andra sidan. Sverige behöver en jobbävning som förstår att vi måste satsa både för nutiden och framtiden.

Vänsterreformism: En grön upprustning av allmännyttan

Jag har vid upprepade tillfällen skrivit om behovet att koppla ihop åtgärderna mot den ekonomiska krisen med klimatkrisen (se till exempel här). Men fortfarande saknar vi offensiva och konkreta förslag på detta område från politikerhåll, såväl regering som opposition. Lite märkligt kan man tycka med tanke på att detta rimligen borde vara centrala frågor i dessa tider.

Kanske borde det istället vara det civila samhället som sätter press på ett fantasilöst politikerskrå? Tänk om till exempel Byggnads, Hyresgästföreningen, och Naturskyddsföreningen gick samman och kampanjade för att staten ska ge fördelaktiga lån till kommunerna för att genomföra en storskalig grön upprustning av allmännyttan?

Allmännyttan (framförallt miljonprogrammet) är i behov av upprustning, vi måste klimatsäkra vår energianvändning, och byggsektorn har drabbats hårt av varsel och uppsägningar.

Istället för att se det här som en utgift ska man se det som en investering för framtiden. En investering i människor, miljön, boende, kunskap, framtidens industriproduktion. Om man dessutom utformar det som ett lån är det inte ens en reell kostnad för staten. Staten får tillbaka pengarna så småningom, med ränta.

Hur jävla svårt ska det vara?

***

Konstaterar förövrigt att Ann-Marie Lindgren på Arbetarrörelsens tankesmedja är på min linje om en rödgrön draklya i sin veckoanalys:

”Uppmärksamheten kring programarbetet skulle dessutom kunna stärkas av att partierna exempelvis bjuder in till öppna hearings om vad det nya läger kräver, med kända politiker och forskare från olika länder, för att visa både på viljan och nödvändigheten av att hitta nya och andra lösningar än dem som gårdagens erfarenheter talar för.”

Dessutom vill hon ha ett snabbt krisprogram från den rödgröna oppositionen.

Jag anklagar…

”Medlöpare säger de.
Vem fan är jag medlöpare med!
Här har inte en kotte
löpt upp
jämsides än.”

Jag läser andra socialdemokratiska bloggar, med minskat intresse ska erkännas, och kan inte låta bli att känna ett stigande förakt. Världen är med stormsteg på väg in i den värsta ekonomiska krisen sedan den stora depressionen på 1920- och 30-talen. Arbetslösheten och varslen ökar i en takt som är unik i modern tid. Ekonomin tvärstannar. För att citera ett visst statsråd, 2009 blir ett skitår. Allt detta samtidigt som vi står inför en klimatkris av ragnarökiska proportioner. Ändå är det bara undantagsvis som det är någon som bryr sig om att diskutera något annat än personers vara eller icke vara, kortsiktigt partitaktiserande eller att utan analys referera till dagsmedias framstressade och oinitierade rapportering.

Det är nu det behövs en ordentlig diskussion om strategier för att förändra samhället, stora samtal om hur den här krisen kommer att forma en modern socialdemokrati, precis som den stora depressionen formade den socialdemokrati som blev den fulla sysselsättningens och den generella välfärdens socialdemokrati. Men väldigt lite av sådant märks i den socialdemokratiska bloggsfären. Det är inte där 2000-talets Ernst Wigforss och Gustav Möller finns. Förmodligen inte ens den rörelse som kan bära fram dessa.

Jag anklagar er för att ni gör er själva irrelevanta när ni skulle behövas. Jag anklagar er och skäms å era vägnar. Ni försöker inte ens. Men ni kommer förmodligen inte märka det här inlägget. Mona Sahlin är ju inte ens nämnd i rubriken. Det enda ni kan glädja er åt är att inget tyder på att våra valda företrädare är ett dugg bättre än er. Ni får vara nöjd med det lilla, och inget tyder på att ni inte kommer nöja er med mindre. Ni vet vilka ni är. Jag anklagar er…

Äntligen!

I lördagens debattartikel i DN lägger äntligen den socialdemokratiska partiledningen fram ett krispaket. Låt vara att det hade varit mer tyngd bakom artikeln om den hade skrivits tillsammans med ledarskapet i miljöpartiet och vänsterpartiet. Det hade varit ett utmärkt tillfälle att visa på gemensam riktning i oppositionspartiernas politik. På det stora hela har jag inte mycket att invända mot innehållet, det är trots allt i linje med det jag argumenterat för. Den är fylld av goda intentioner. Men det finns ändå punkter som jag skulle vilja se förtydligas och förstärkas.

Är paketet tillräckligt omfattande? Och är det möjligt att lägga fram ett paket som är tillräckligt omfattande utan att slänga nittiotalets normpolitik på sophögen? Enligt SvD lade Kina i dagarna fram ett krispaket på 4 650 000 000 000 kr för de närmaste två åren. Vad skulle ett motsvarande svenskt paket vara i köpkraftskorrigerad valuta och justerat efter befolkningsmängd?

Är det inte lite väl mycket fokus på ”småskuttandet”? Småföretagande och entreprenörskap har blivit modeord som socialdemokratiska företrädare slänger omkring sig utan att bry sig om att närmare precisera vad de menar. Vi ska inte satsa på alla småföretag. Ska vi satsa våra gemensamma resurser på nya och mindre företag så ska det vara på högproduktiva företag som utvecklar innovativa lösningar på morgondagens problem, inte lågproduktivt klippande av varandras gräsmattor. Det tillfälliga ROT-avdraget är kanske en bra insats. Men kommer det verkligen att spela någon roll när hushållens inköp av byggtjänster i väldigt stor utsträckning sker i den svarta eller grå sektorn?

Det är bra att artikeln fokuserar på att få igång byggandet av hyreslägenheter. Fast frågan är vad den där extra miljarden räcker till? Det låter givetvis som mycket pengar, men den skulle till exempel inte räcka för att bygga den fotbollsarena som planeras i Globenområdet i Stockholm. Vi behöver ett nationellt byggprogram i samma omfattning som miljonprogrammet. Här har även de kommunala bostadsbolagen en viktig roll att spela. Vi måste inte bara bygga fler hyresrätter, vi måste också bygga fler allmännyttiga hyresrätter.

Det hade varit positivt om det funnits en tydligare grön prägel på förslagen än ”en klimatbonus för klimatinvesteringar i hemmet”. Vi får inte i finanskrisens skugga glömma att vi också har en klimatkris att hantera. Paketet måste lägga mer tyngd på energiomställning. Det skulle kunna innefatta allt från byggande av en ”stambana” för snabbtåg, till riktat investeringsstöd för ekologiskt hållbart byggande och ombyggande, till satsningar på förnyelsebar energiframställning, till nollmoms på energilampor…

Att kompensera kommunerna för det inkomstbortfall som minskade skatteintäkter innebär är utmärkt. Men det är givetvis viktigt att den typen av kompensation är öronmärkt så att den inte går till sänkt kommunskatt, utan istället syftar till att hålla uppe (eller helst öka) sysselsättningen i den kommunala sektorn. Vi måste finna sätt att komma bort från sektorseendet så att kommunala enheter inte börjar avskeda personal för att hålla den egna budgeten. Vi måste till varje pris undvika att öka på arbetslösheten genom att flytta runt kostnaderna från lönebudgetar till arbetslöshetskassor och kommunalt bostads- och socialstöd.

Skattesänkningar som fokuserar på att öka konsumtionsutrymmet för de med minst marginaler är bra. Men här borde det finnas förslag som är mer storslagna. Skattesänkningar för pensionärer och höjda barnbidrag i all ära. Men här bör man lägga fram förslag som avgiftsfri kollektivtrafik, tandvård och barnomsorg. Stora välfärdsreformer som inte bara justerar på marginalen utan skapar förutsättningar för en höjd levnadsstandard och minskade inkomstklyftor.

Vi måste våga tänka progressivt, inte bara reaktivt. Krisen ger förutsättning för förändring. Vi kan bygga det gröna folkhemmet, och en socialdemokrati för 2000-talet. Om vi bara vill och vågar. Men trots den ovanstående kritiken har Mona Sahlin och Thomas Östros skrivit (under) en bra debattartikel som tar ett första steg i riktningen mot en modern socialdemokrati. Nu gäller det bara att tänka än djärvare.

Mer sådant kommer att diskuteras på seminariet Finanskrisen – begränsning eller möjlighet på lördag.