Igår höll Ed Miliband sitt linjetal som nyvald partiledare för brittiska Labour på partikongressen. Jag tycker att det känns lovande.
Läs även andra bloggares åsikter om ed miliband, labour, storbritannien
Etikettarkiv: labour
Ed Miliband leder brittisk socialdemokrati
Jag har varit borta från civilisationen några dagar och under tiden valdes Ed Miliband till partiledare i brittiska Labour. Det känns bra, han var min kandidat. Kanske återkommer jag med ett längre inlägg senare. Men ovan har vi hans tacktal.
Håkan A Bengtsson har också skrivit.
Läs även andra bloggares åsikter om ed milband, labour, storbritannien, håkan a bengtsson
En reform av det brittiska valsystemet
Den konservativ-liberala brittiska regeringen presenterad idag frågeställningen som väljarna ska få ta ställning till i en folkomröstning nästa år. På valsedeln kommer det stå:
”Do you want the United Kingdom to adopt the ‘alternative vote’ system instead of the current ‘first past the post’ system for electing Members of Parliament to the House of Commons?”
Folkomröstningen som var ett krav från Liberaldemokraterna i regeringsförhandlingarna med de Konservativa kommer att äga rum 5 maj nästa år.
Alternativet till dagens ”first past the post”-system är alltså inte ett proportionellt valsystem. Istället är det frågan om ett så kallat ”alternative vote”-system som innebär att man förutom den kandidat/parti man föredrar i första hand kan rösta på ett andrahandsalternativ. För att bli vald måste en kandidat stödjas av minst hälften av de röstande.
Fördelen med det här systemet är att man kan visa på vilket parti man föredra utan att för den skull ”slösa bort” rösten på ett parti som inte har någon chans att vinna. Det skulle i bästa fall kunna fungera som ett påtryckningsmedel på de stora partierna, om till exempel en Labourparlamentariker väljs med stöd av en betydande andel andrahandsväljare som föredrar Green Party (som är tydligare vänster än svenska Miljöpartiet).
Nackdelen är att det trots allt inte är ett proportionellt system och att det gynnar de stora partierna.
En intressant variant hade varit om man hade kombinerat det med det med Billy Braggs förslag om att välja parlamentets överhus proportionellt med samma röst som används i valet till dess underhus (i kombination med AV-systemet skulle det i så fall vara förstahandsrösten).
Det kommer dock inte britterna få ta ställning till. Men det är en bit på väg. Det är dock en skam att Labour inte kom längre i reformerandet av staten under sina 13 år vid makten.
Utöver frågan om folkomröstningen om valsystemet så innehåller propositionen förslag om att minska antalet valkretsar från 650 till 600, och en revidering av valkretsarnas storlek för att skapa mer jämn stora valkretsar. En proposition om att införa fasta femåriga mandatperioder med val första torsdagen i maj lades också fram (idag är det upp till premiärministern att kalla till val).
Läs mer i The Independent och The Guardian.
Läs även andra bloggares åsikter om starbritannien, valsystem, labour, tories, liberal democrats,
Den ensamma morsans manifest
J.K Rowling, författare till böckerna om Harry Potter, har skrivit en fantastiskt ideologisk text i The Times om varför hon – trots sina enorma inkomster – inte röstar på högern eller har valt att bosätta sig i ett skatteparadis. Historien om Rowlings är välkänd, innan hon fick den första boken om Harry Potter publicerad var hon som arbetslös och ensamstående mamma periodvis beroende av välfärdssamhällets skyddsnät.
”Nobody who has ever experienced the reality of poverty could say ‘it’s not the money, it’s the message’. When your flat has been broken into, and you cannot afford a locksmith, it is the money. When you are two pence short of a tin of baked beans, and your child is hungry, it is the money. When you find yourself contemplating shoplifting to get nappies, it is the money. If Mr Cameron’s only practical advice to women living in poverty, the sole carers of their children, is ‘get married, and we’ll give you £150′, he reveals himself to be completely ignorant of their true situation.
[...]
Child poverty remains a shameful problem in this country, but it will never be solved by throwing millions of pounds of tax breaks at couples who have no children at all. David Cameron tells us that the Conservatives have changed, that they are no longer the ‘nasty party’, that he wants the UK to be ‘one of the most family-friendly nations in Europe’, but I, for one, am not buying it. He has repackaged a policy that made desperate lives worse when his party was last in power, and is trying to sell it as something new. I’ve never voted Tory before … and they keep on reminding me why.”
Läs även andra bloggares åsikter om jk rowling, harry potter, labour, tories, the times, socialdemokrati, idédebatt, storbritannien,
Frankrikes socialister tillbaka från döden
Det franska Socialistpartiet (PS) har under de senaste åren setts som lite av den kantstötta europeiska socialdemokratins olycksbarn. Intern splittring och valnederlag har präglat bilden av partiet och det är mer än en kommentator som ifrågasatt om partiet överhuvudtaget har en framtid. En del av den bilden har kanske varit orättvis och ett utslag för betraktarnas kulturella hemhörighet. Den franska vänstern har aldrig haft de stabila partibildningarna och starka band till fackföreningsrörelsen som till exempel nordiska, tyska och brittiska socialdemokrater ofta ser som självklara.
Men nu verkar det hur som helst som om PS har rest sig på nio. I regionalvalens andra omgång vann den socialistledda rödgröna alliansen 24 av 26 regioner med totalt 54% av rösterna. President Nicolas Sarkozys högerparti UMP lyckades bara skrapa ihop 36%. Valresultatet ska nog i stor utsträckning ses som ett misstroendevotum mot Sarkozy. Men det är också möjligt att den ”kommunsocialism” som ledande socialister som partiledaren Martine Aubry och den tidigare presidentkandidaten Ségolène Royal för i sina respektive regioner har spelat in.
Frankrikes socialister har återvänt från de döda med en progressiv kommunpolitik och brittiska Labour ser ut att lägga fram ett radikalt valmanifest inför vårens parlamentsval som trots allt inte är avgjort på förhand. Även tyska SPD verkar ompröva det senaste decenniets politik (läs hos Marika: 1, 2, 3). Kan den europeiska socialdemokrati som bara förra året såg ut att vara nere för räkning i EU:s kärnländer redan vara på väg tillbaka?
Läs mer i The Guardian, Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet.
Uppdatering: Jag upptäckte att Arena Idé har en färsk rapport (Ny tid :2) om den franska vänstern: What’s left? Fransk vänster efter förnyelsen som aldrig kom.
Läs även andra bloggares åsikter om socialistpartiet, frankrike, ps, socialdemokrati, nicolas sarkozy, kommunsocialism, martine aubry, segolene royal, labour, spd
Historiens längsta jobbansökan
Någon gång de närmsta månaderna, förmodligen i början av maj kommer Storbritannien att gå till valurnorna. Utgången är inte lika säker som den var fram till nyligen. Konservativa Tories har visserligen fortfarande ett försprång framför socialdemokratiska Labour. Men avståndet minskar och det är inte omöjligt att det uppstår en situation där inget av partierna får egen majoritet i parlamentets underhus. Något som i sin tur kan öppna för något i Storbritannien så ovanligt som en koalitionsregering, förmodligen mellan Labour och socialliberala Liberal Democrats.
Därför är det trots allt intressant att ta del av vad Labour vill göra med en fjärde mandatperiod på regeringstaburetterna. I The Guardian kan man läsa en intressant artikel om arbetet med partiets valmanifest. Det är en av Labours klarast lysande stjärnor, energi- och klimatministern Ed Miliband som leder arbetet med vad en del kallar ”the longest job application in history” i analogi med 1983 års valmaifest. Fyrtioåriga Miliband är ett av de namn som oftast nämns som Gordon Browns efterträdare.
I förslaget till manifest kommer det finnas förslag om att omforma den brittiska Posten till en ”folkbank”, sänka rösträttsåldern till sexton, höja minimilönen, införa skollunch för alla barn, och skapa infrastrukturs- och gröna investeringsbanker på europeisk nivå.
Det ser bra ut.
Läs även andra bloggares åsikter om guardian, ed miliband, labour, storbritannien, valmanifest, folkbank,
Att bygga om partiet
I The Guardian läser jag om hur mina favoritsossar i Compass (jag har skrivit mer om dem här) idag ska gå ut brett med en enkätundersökning om hur man ska bygga om/upp Labour. Labour har sedan återkomsten till regeringstaburetterna förlorat mer än hälften av sina medlemmar och det tredje vägen-projekt som förde dem till makten har nått vägs ände.
I enkäten finns frågeställningar om partiledare och parlamentariker ska tillsättas genom ett primärval som är öppet för andra än medlemmar, om partiledaren formellt ska väljas om varje år, och om möjligheten att kräva medlemsomröstning om policyfrågor om minst fem procent av medlemmarna kräver det.
Enligt The Guardian finns det i frågeställningarna en uttalad vilja att omforma Labour från en valmaskin till en koalition av lokala aktivist- och gräsrotsgrupper.
Compass generalsekreterare Gavin Hayes säger:
”We are asking these questions now, so the day after the election we can hit the ground running and ensure that a fourth term Labour government is the most successful in the party’s history.”
Nu är det väl inte så många som tror att det kommer att bli en fjärde mandatperiod för Labour efter vårens val (även om de Konservativas ledning i opinionsundersökningarna inte är lika övertygande längre).
Men alldeles oavsett hur det går i valet stället Compass viktiga frågor om hur framtidens partier, folkrörelser och vänster ska se ut. Det borde man nog göra på fler ställen än i Storbritannien. Hur ska vi göra i Sverige?
Se även det här talet av Jon Cruddas (parlamentsledamot för Labour och ledande företrädare för Compass) från i somras om vilken typ av politik detta nya parti skulle kunna föra:
För övrigt kan jag tipsa om den nedladdningsbara e-antologin After the Crash – re-inventing the the left in Britain som Compass precis har gett ut tillsammans med tidskriften Soundings och Social Liberal Forum.
Läs även andra bloggares åsikter om guardian, compass, labour, storbritannien, primärval, gavin hayes, socialdemokrati, socialdemokraterna, soundings, social liberal forum, jon cruddas,after the crash, ,
Michael Foot: Vänsterns förkämpe
I går avled den fd partiledaren för brittiska Labour, Michael Foot vid 96 års ålder. Hans tid som partiledare var kort och stormig. Han var parlamentsledamot i nästan ett halvt sekel (1945-55, 1960-92), men bara partiledare i tre år (1980-1983). Han valdes som partivänsterns kandidat och under hans tid som partiledare fick han se en partisplittring där en grupp parlamentariker bildade Social Democratic Party (SDP) som senare slogs samman med Liberalerna till det nuvarande Liberaldemokraterna. Han fick också se Labour oväntat förlora valet mot Margaret Thatchers nyliberala offensiv 1983. Något han tog på sig en stor del av ansvaret för. Han konstaterade att Labour
”had not the armour, the strength, the quickness in manoeuvre, yes, the leadership.”
Men samtidigt som Foots minne delvis kommer att präglas av bristande realpolitisk förmåga och oförmågan att organisera motståndet mot, och besegra högeroffensiven kommer han också att minnas som en intellektuell och ideologisk gigant som skrev och kämpade för det han trodde på. En sann demokratisk socialist har gått ur tiden.
Lyssna på BBC:s minnesprogram och läs minnesrunan i The Guardian.
