Miljöpartiets (mp) partistyrelse har släppt sitt förslag till valmanifest (pdf) inför partikongressen i vår. Och det är i många delar ett riktigt bra program. Faktum är att en mer självgod person än jag 
skulle nästan påstå att programmakarna har läst den här bloggen de senaste åren.
Bland det jag kan nicka uppskattande och igenkännande åt förslag om utbyggnad av järnvägsnätet, både godstrafik och snabbtåg som binder samman storstadsområdena; satsningar på kollektivtrafik; småskalig elproduktion; investeringar i energieffektivisering och grön renovering av miljonprogrammet; statligt riskkapital och utveckling av nya branscher.
Men det finns dessutom ett drag i programmet som gör det ganska tydligt att (mp) trots allt fortfarande är ett enfrågeparti. Det påminner lite om Sverigedemokraterna (inga jämförelser i övrigt) när de kan lova både mer välfärd och lägre skatter och på frågan hur det ska finansieras sällan kommer förbi att det bara gäller att strypa kostnaderna för invandringen. (mp):s ”invandrare” är miljöskatter. Man kan lova stora infrastruktursinvesteringar, och sänkt moms och arbetsgivaravgifter med hänvisning till grön skatteväxling. Det är mycket som ska bekostas av dessa miljöskatter.
En fråga som är lite komplicerad är (mp):s förslag att (som jag uppfattar det) samla alla försäkringssystem under ett tak, en försäkringskassa som tillhandahåller såväl sjuk-, föräldra- som arbetslöshetsförsäkring. Jag kan se det sympatiska i idén att ingen faller mellan stolarna och tror att vi går åt det hållet. När vi trots allt har en strukturell arbetslöshet som ligger långt över de nivåer som existerade när fackförbunden startade sina (då egenfinansierade) a-kassor och staten sedan länge har tagit över huvuddelen av finansieringen av försäkringen är det inte orimligt att tänka sig att staten också tar över själva hanteringen.
Problemet är att den svenska modellen bland annat bygger på starka parter på arbetsmarknaden. Och det är svårt att komma förbi att det fackliga handhavandet av a-kassan är den kanske viktigaste enskilda orsaken till den svenska fackföreningsrörelsens unikt höga medlemsanslutning.
Slutligen måste jag också kommentera ett begrepp som (mp) använder i programmets inledning. Man vill se en ”Green New Deal”. Säger det begreppet någonting för folk i allmänhet? Det ursprungliga ”New Deal” var det reformprogram som den amerikanska presidenten Franklin D Roosevelt genomförde för att bekämpa den stora depressionen och dess sociala följder. ”Green New Deal” är ett begrepp som har blivit populärt för att beskriva de reformer som behövs för att komma till rätta med både den ekonomiska och ekologiska krisen. Men som sagt, förstår Svensson vad det är? En svensk översättning borde väl rimligen vara ”gröna folkhemmet”.
Men den har ju redan Göran Persson lagt beslag på.
Tidigare inlägg som har koppling till detta inlägg: Några förslag för en modern socialdemokrati, Krisen och det gröna folkhemmet, Investeringsfonder och En grön upprustning av allmännyttan.
Läs även andra bloggares åsikter om miljöpartiet, green new deal, new deal, gröna folkhemmet, vänsterreformism, sverigedemokraterna, enfrågeparti, valmanifest,
För en vecka sedan tipsade jag om ett inlägg av den vänsterpartistiske riksdagskandidaten Jonas Sjöstedt som handlade om hur man aktiverar de som vill byta regering men inte är partister, som definierar sig som rödgröna snarare än som socialdemokrater, miljöpartister eller vänsterpartister. Jag passade också på att länka till några inlägg jag själv skrivit på ämnet.
Sedan igår är det nu möjligt att anmäla sitt intresse att bli just rödgrön valarbetare. Fortfarande saknar vi den riktiga rörelsetanken. Men det är ett steg på rätt väg.
Läs även andra bloggares åsikter om rödgrön, socialdemokraterna, vänsterpartiet, miljöpartiet, val 2010, valarbetare, jonas sjöstedt,
Den vänsterpartistiske riksdagskandidaten och tidigare europaparlamentarikern Jonas Sjöstedt skriver ett viktigt inlägg på sin blogg där han argumenterar för att det rödgröna projektet borde kunna öppna upp för politiskt engagemang och aktivitet hos de som definierar sig som rödgröna snarare än socialdemokrater, miljöpartister eller vänsterpartister. De åldrande och stela partistrukturerna har skapat en onödigt hög tröskel för politiskt engagemang. Han skriver:
”Hur tar vi vara på kraften hos de här tusentals rödgröna? Hur ska de organiseras? Hur ska de kunna få inflytande över det rödgröna projektet? Här har s-v-mp en viktig uppgift framför sig. Rimligen så borde de tre partierna gemensamt bjuda in partilösa, via webben och till lokala möten, till att arbeta för en rödgrön valseger. De borde erbjudas både politiska möten och utbildning, men främst av allt konkreta arbetsuppgifter för att bidra till en rödgrön valseger. Det borde räcka med att anmäla sig på webben, sedan skulle inbjudan till lokal aktivitet komma med ett brev på posten strax efter.”
För ett drygt år sedan funderade jag mycket över hur just ett sådant här arbete skulle gå till. Just den sänkning av tröskeln för politisk aktivitet kan vara den viktigaste effekten av det rödgröna samarbetet. Men det kräver att partierna och partinära organisationer ställer den nödvändiga infrastrukturen till förfogande. Och hittills har vi inte sett särskilt mycket intresse från partiledningarna att öppna upp arbetsformerna.
Jag skrev om en rödgrön val- och folkrörelse och hur man ska kunna öppna upp för en rödgrön utveckling av politikens innehåll.
Läs även andra bloggares åsikter om jonas sjöstedt, socialdemokraterna, vänsterpartiet, miljöpartiet, rödgrön, val 2010, valrörelse,
Jag har tidigare skrivit kritiskt om den socialdemokratiska storstadspolitiken som till stor del präglas av en ängslig jakt på en idealväljare som förmodligen inte existerar. Men i DN:s artikelserie om segregationen i Stockholm ser jag ljusglimtar i de rödgröna förslagen.
Socialdemokraternas förslag för att bryta segregationen i Stockholm innehåller självklara viktigheter som att öka det socioekonomiska tillägget i skolpengen. Men också spännande lösningar som att gå i borgen för mikrolån på upp till 100 000 kr för småföretagare finns på tapeten. Det är givetvis viktigt att se att nyföretagande inte är den universallösning den ibland målas upp som. Det riskerar också att låsa in människor i en lågproduktiv och osäker tillvaro där arbetsdagarna blir långa och semesterdagarna få.
Men det kanske bästa förslaget är att göra om de kommunala upphandlingsreglerna så att de gynnar lokala företag. Oppositionsborgarråd Carin Jämtin säger:
”När man till exempel bygger en ny skola så finns det oftast bra företagare i området. Då kan man göra om upphandlingsreglerna så att man gynnar de lokala verksamheterna. Detsamma gäller för löpande arbeten som till exempel städning och matlagning.”
Däremot är det trist att man helt verkar ha gett upp den sociala bostadspolitiken och accepterat den geografiska segregationen i staden. Man borde gå till val på att bygga 5000 allmännyttiga hyresrätter på Gärdet istället för att drömma om konservativt hemmasnickrande (vilket dock tack och lov lyser med sin frånvaro i artikeln).
Miljöpartiet lyfter en intressant idé när de förespråkar ett kommunalt byggbolag som ska anställa lokalt och rusta upp miljonprogrammets bostadsområden. Jag har själv varit inne på liknande tankar. Byggbranschen är idag ett oligopol och det skulle behövas ett offentligt alternativ som kan bryta upp skråandan och pressa priserna. Dessutom skulle det vara bra om kommunerna (åter) lärde sig att upphandla byggtjänster istället för att ge hela entreprenader till någon av de stora elefanterna.
Men det finns ett problem med Miljöpartiets förslag. Oppositionsborgarrådet Yvonne Ruwaida säger:
”Om vi till exempel ska genomföra en renovering i Rinkeby bör man i första hand vända sig till arbetsförmedlingen i Järva för att se om det finns människor där som kan utföra jobbet.”
Det finns ett problem med hur man ser på byggnadsarbete, ett problem som förövrigt är besläktat med den socialdemokratiska vurmen för att folk ska bygga sina egna hem. Nämligen att det inte är så svårt att vara hantverkare och att kan man bara hålla i en hammare eller pensel så kan man tämligen omgående fungera som snickare eller målare.
Vi måste förstå att dessa arbeten är hantverk fyllt med professionellt kunnande. Ett kunnande som måste mötas med respekt. Även om det är en utmärkt idé att anställa lokalt så är det också viktigt att de som bor i de renoverade lägenheterna får jobbet gjort av folk som vet vad de gör.
Men som sagt, det finns ljusglimtar i förslagen. Vi får hoppas att de rödgröna får chansen att genomföra dessa under nästa mandatperiod.
Läs även andra bloggares åsikter om socialdemokraterna, miljöpartiet, segregation, stockholm, storstadspolitik, miljonprogrammet, carin jämtin, yvonne ruwaida, dn, småföretagare, skola, gärdet, allmännyttan, bostäder,
För ett år sedan skrev jag en motion till Socialdemokraterna i Uppsala om behovet av en radikal medieröst i Uppsala. När den senare togs upp till behandling på arbetarekommunens representantskap avslogs motionen i enlighet med styrelsens förslag. Tyvärr hade jag inte möjlighet att närvara vid det tillfället och kunde därför inte heller försvara min motion eller följa hur diskussionen gick. Men avslogs gjorde den.
Det är därför med viss förvåning som jag idag fick ett medlemsutskick från Uppsala arbetarekommun. För med i utskicket finns ett flygblad med följande text:
Visst ska Uppsala ha en röd tidning!
I vintras startade vi på ETC förlag två nya veckotidningar, ETC Stockholm och Efter Arbetet. Två nya lokala veckotidningar. Det var bara möjligt genom att tillräckligt många tecknade en prenumeration i förväg. Nu är turen kommen till Uppsala! För självfallet vill vi under valåret 2010 ha fler röster ute, fler möjligheter att förändra debatten och vrida arbetar- och miljörörelsen ut ur de borgerliga mediernas tvångströja.
För det är det våra tidningar handlar om, det är vad tidningen i Uppsala kommer att handla om. En alternativ nyhets- och ledarjournalistik där vi öppet och lokalt diskuterar frågor runt ekonomin och klimatet tillsammans med alla er som blickar framåt. Därför bjuder vi in S, V och MP, fackföreningar och andra organisationer till att samarbeta. Precis som vi har gjort i Skåne och Stockholm. Då har Uppsala snart en ny tidning.
Vi tror helt enkelt inte att Sverige kan bli ett rödgrönt land med borgerliga idéer.
Det är viktigt att du som vill redan nu tecknar en prenumeration. Du betalar inget förrän när tidningen startar. Det är 350 kronor för ett år som gäller. Och lika viktigt är det att du hjälper oss att samla fler intresserade, det vill säga värva vänner som prenumeranter. Med din hjälp tror jag att det kan gå!
Johan Ehrenberg
Ansvarig utgivare
Jag tecknar en förhandsprenumeration på ETC-tidningen i Uppsala. Jag betalar inget nu, först när tidningen startar:
Namn:
Adress:
Postadress:
Mejl:
Jag ger bort en prenumeration på ETC-tidningen i Uppsala. Jag betalar inget nu, först när tidningen startar:
Mitt namn:
Adress:
Postadress:
Mejl:
Mottagarens namn:
Adress:
Postadress:
Mejl:
Sänd in ovanstående med mejl – forlag@etc.se
Och det är ju bra. Men man undrar vad som förändrats sedan min motion sänktes på representantskapet?
Läs även andra bloggares åsikter om socialdemokraterna, vänsterpartiet, miljöpartiet, tidning, vänstertidning, rödgrön, uppsala, etc, efter arbetet, etc stockholm, motion, johan ehrenberg,
Till att börja med ska jag konstatera att Unga s-kvinnor Rebella har gjort ett imponerande arbete med sin Framtidsrapport. Det finns en genuin vilja att hitta en ideologisk och organisatorisk riktning för politisk förnyelse.
”Vi saknar tydligt kommunicerade långsiktiga visioner som sträcker sig över mer än en mandatperiod och konkreta politiska åtgärder för att arbeta i riktning mot visionen om ett mer rättvist och jämlikt samhälle.”
Det finns en tydlig kritik av vad man uppfattar som socialdemokratins svårighet att nå bortom den statsförvaltande rollen, och kritiken av borgerlighetens oförmåga att göra detsamma.
”… styrkan i vår politiska övertygelse ifrågasätts medan vi framstår som en grupp makthungriga broilers som vill återta regeringsmakten till vilket pris som helst. Det spelar ingen roll vilka som sitter vid makten om de inte har viljan och styrkan att genomföra nödvändiga reformer. Få tror i dag på Socialdemokraternas förmåga att trycka tillbaka marknaden och reformera samhället i riktning mot ökad jämlikhet. … Vi vill se fler konkreta förslag på moderna lösningar för hur samhället ska organiseras för att nå ökad jämlikhet och demokrati. Socialdemokratiska lösningar ska stå i fokus för vår politiska retorik, inte borgerlighetens misstag. Grunden för vårt engagemang måste vara att vi vill byta politik, inte regering.”
Problemet med rapporten är dock att det finns frågor och kritik, men saknas svar. Man vill se såväl en ekonomisk som en välfärdspolitik som är grundad i socialdemokratiska värderingar. Men man kommer inte längre än till generella antydningar om vad det ska vara. För att komma vidare i diskussionen hade det varit skönt med några ”konkreta förslag på moderna lösningar”.
Det här är inget de är ensamma om. Många har ställt liknande frågor. Få har tagit på sig uppgiften att ge svaren. Men jag saknar ett praktiskt tiopunktsprogram för ett socialdemokratiskt Rebellasamhälle.
Framtidsrapporten är ett gott initiativ. Men jag vet fortfarande inte hur deras vision av framtiden ser ut i realiteten?
Läs även Anders Erikssons tvådelade analys (1, 2). Rebella länkar till andra som har skrivit om rapporten. Och jag lägger upp den i Rotbiblioteket.
Förövrigt kan jag tipsa om samarbetsbloggen där de rödgröna partiledarna skriver om vägen mot regeringsskiftet 2010.
Jag fortsätter mina spekulationer om Stockholm och socialdemokratin. Kastar man en snabb blick på valresultatet ser man att Socialdemokraternas starkaste distrikt finns i förortens miljonprogramsområden. De svagaste distrikten finns i bostadsrätternas innerstad. Samtidigt kan vi konstatera att Miljöpartiet har sina starkaste fästen i Stockholms innerstad, men är svaga i de socialdemokratiska kärnområdena i förorten. Precis som Anders skriver verkar det som om den progressiva medelklassen valt att rösta grönt i det här valet. Och i tider av ett allt tätare rödgrönt samarbete kanske det inte spelar någon roll? Efterkrigstidens socialdemokratiska projekt bars upp av en allians av arbetarklass och medelklass. Kanske är den allians som ska bygga tjugohundratalets sociala demokrati mer partiuppdelad men samtidigt sammanlänkad i en större progressiv allians? På sätt och vis en återgång till tiden före folkhemsbygget då Sveriges Socialdemokratiska Arbetareparti var ett mer renodlat klassparti, samtidigt som klassalliansen upprätthålls genom det rödgröna samarbetet. Jag vet inte om en sådan utveckling är önskvärd, men det är en tanke som kan vara värd att hålla i minnet.
Stockholmsproblemet är att socialdemokratin inte lyckats mobilisera sin del av alliansen. De starkaste socialdemokratiska fästena är också de som har lägst valdeltagande. I Stockholm som helhet lades 15,1 procent av rösterna på Socialdemokraterna (7,56 procent av de röstberättigade). I det starkaste distriktet Spånga 13 Tensta Södra röstade 72,7 procent av väljarna på Socialdemokraterna (16,7 procent av de röstberättigade). Visserligen är siffrorna bättre i kommunal- och riksdagsval. 2006 röstade 24,42 procent av stockholmarna på Socialdemokraterna (19,03 procent av de röstberättigade), i Spånga 13 Tensta Södra var motsvarande siffror 63,08 procent (32,9 procent av de röstberättigade). Allt är ju relativt, men inte ens i våra starkaste områden väljer mer än en tredjedel av de röstberättigade att lägga en röst på Socialdemokraterna. I Europaparlamentsvalet bara var sjätte.
Förklaringarna till detta är givetvis flera. De socialdemokratiska kärnområdena har en större andel av befolkningen som saknar en fast förankring på arbetsmarknaden och i det svenska samhället. Allt färre är medlemmar i partiet, vilket leder till att allt färre känner en aktiv socialdemokrat. Den fackliga organisationsgraden är betydligt lägre i Stockholm än i landet som helhet. Något som i sin tur kan förstås av att fler i Stockholm är anställda i svårorganiserade små företag i servicesektorn. En oorganiserad arbetarklass kan aldrig bli en klass für sich som Karl Marx skulle ha sagt.
Men det här är bara bortförklaringar. Arbetarrörelsen har inte lyckats tänka tillräckligt innovativt för att värva, engagera och involvera de som borde vara kärnan i rörelsen. Strukturerna har varit för stela, oviljan att släppa makten har varit för stor. Ansvaret ligger på de som tror att flest grundorganisationer på pappret vinner, men inte inser att det saknas en lokal närvaro. Det ligger också på de som inte på allvar ser att fackligt skråtänkande är ett hinder om man vill organisera de som byter jobb ofta eller har olika arbetsgivare. Vi måste göra upp med en förstelnad självbild av oss som en folkrörelse och faktiskt börja bygga en folkrörelse istället.
Läs även Peters inlägg om rösters värde och Ann-Marie Lindgrens valanalys.
På torsdagens DN Debatt la de rödgröna partiledarna fram ett förslag där ROT-avdraget ska omfatta även flerfamiljshus, med förbehållet att energianvändningen minskas med trettio procent. Även det ”vanliga” ROT-avdraget ska enligt förslaget utökas med samma typ av klimatrenovering. Enligt debattartikeln skulle dessa avdrag skapa 15 000 nya arbetstillfällen.
Det innebär att även hyresbostäder kan omfattas av de ROT-avdrag som tidigare var förbehållna de som äger sitt boende. Vilket i sin tur innebär att det kan bli en skjuts mot att påbörja en länge eftersatt renovering av miljonprogrammet. Att denna renovering dessutom ska leda till minskad energianvändning (och i sin tur minskade energiräkningar) är bara positivt.
Om man följt den här bloggen vet man att det här är en politik jag argumenterat för länge (se till exempel här och här). I den ekonomiska kris vi nu befinner oss i är det viktigt att göra satsningar som snabbt kan sättas igång. Där är just renoveringar ett område som bör prioriteras. Och kan man då rikta skattesubventionerna mot klimatsäkring snarare än nya jacuzzis är det bra politik. Vi behöver även se infrastruktursatsningar på till exempel järnväg. Men sådana satsningar tar längre tid och är helt enkelt krångligare att genomföra. Gröna renoveringar kan sättas igång snabbare och är ett helt korrekt sätt att använda och tackla både den ekonomiska krisen och klimatkrisen. Dessa gröna renoveringar skapar också utrymme för utveckling och produktion på områden som kommer att vara nyckelsektorer i ett framtida industrisverige.
Rent generellt är dock inte den här typen av ”avdragsreformer” något jag tror på. Att subventionera vissa typer av tjänster snedvrider arbetsmarknaden. Därför hamnar den moderatledda regeringens ”husavdrag” fel när de vill göra det permanent. Men med en snabbt stigande arbetslöshet är vi inte i en normal situation och varje byggjobb innebär ungefär tre ytterligare jobb. Så som en undantagsreform är gröna ROT-avdrag bra politik. Och när det som i förslaget kommer större befolkningsgrupper till goda är det dessutom bra rödgrön politik.
Äntligen börjar bitarna i den rödgröna oppositionspolitiken falla på plats. Synd bara att det ska behöva ta så lång tid. Och att vi har en regering som inte alls visar intresse för att bekämpa arbetslösheten och skapa förutsättningarna för Sverige att ligga i framkanten när konjunkturen börjar vända uppåt.
