Jag ska väl inte påstå att jag har längtat efter att lägga mina vantar på Mona Sahlins nya bok Möjligheternas land (Norstedts).
Det är sällan spännande att läsa sittande politikers böcker. Vill man ha skvallret brukar man få vänta tills karriären är över, och om man vill ha de teoretiska spetsfundigheterna brukar det inte vara till brödpolitikerna man ska ty sig till. Den praktiska politikens män och kvinnor är sällan ideologer vars resonemang kan lyftas ur sin egen tid och sitt eget sammanhang.
Men när jag läser Anders Ehnmarks recension blir jag trots allt lite lockad.
”I en tid då det anses uppfriskande att byta personlighet i politiken (Moderaterna det nya arbetarpartiet) håller hon fast vid gamla satser, när de håller, vilket de överraskande ofta gör. En sådan utmejslades av Saint-Simon och Marx och kanske någon till: ‘Av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov’. Mer behöver egentligen inte sägas. Mona säger det ofta.
Radikala sanningar brukar vara 120 år gamla. Lögner brukar vara dagsfärska.”
Fast mig veterligen var det den franske protosocialdemokraten Louis Blanc som först formulerade socialismens sentens i Organisation du travail från 1839. Det borde väl Ehnmark veta?
Läs även andra bloggares åsikter om mona sahlin, anders ehnmark, louis blanc, möjligheternas land, socialdemokraterna, socialdemokrati, norstedts, expressen,
