Du ska ta ledningen och makten

Daniel Swedin skriver bra i en krönika i Dalarnas Tidningar (här på hans blogg) om regeringsalternativens valmanifest och myten om de brutna vallöftena. Faktum är att svenska regeringar i väldigt stor utsträckning utför vad de lovar.

Allt skit som borgarna har genomfört sa de också att de skulle genomföra. Visserligen levererade de samtidigt en berättelse som handlade om ”utanförskap” som skulle brytas och att de var bättre sossar än sossarna. Men deras framtida politik fanns på pränt. Och vi var en hel del som försökte nå genom bruset och tala om vad de faktiskt ville.

Därför är det som Swedin påpekar viktigt att läsa manifesten innan man gör ett val. Skillnaden är större än vad mediadramaturgin vill medge. Det handlar inte om Fredrik eller Mona. Det handlar om vilken samhällsutveckling vi vill ha.

Bertolt Brecht skrev en dikt som passar i sammanhanget (via Ewa Jansson):

Lärandets lov

Lär dig det enklaste! Gör det nu,
ty nu är stunden här
det är aldrig försent!

Lär dig ditt ABC, det är inte nog men lär det!
Inget får hejda dig, börja nu
Allting bör du veta
Du skall ta ledningen och makten

Lär dig, du som är arbetslös!
Lär dig, du som är fängslad!
Lär dig, kvinna i köket!
Lär dig, sextioårige!
Du skall ta ledningen och makten
Skynda till skolan, du som hemlös är!

Öka din kunskap, du som fryser!
Du som är hungrig, grip efter boken:
den är ett vapen!
Du skall ta ledningen och makten

Var inte rädd för att fråga, kamrat
Låt ingen lura dig,
se efter själv!
Vad du inte själv vet
vet du ej!

Granska din räkning,
du ska ju betala.
Sätt ditt finger på varje siffra,
fråga: Hur kom den hit?
Du skall ta ledningen och makten

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om daniel swedin, bertolt brecht, val 2010, valmanifest, lärandets lov

Sverige ska vara ett jämlikt land

”Sverige ska vara ett jämlikt land.”

Jag borde skriva något längre om den rödgröna regeringsplattformen som på det stora hela ser väldigt bra ut (och har ganska stora likheter med det jag tidigare kallat ”vänsterreformism” på bloggen). Men just nu fastnar jag på första meningen. ”Sverige ska vara ett jämlikt land”. Ibland är det så enkelt.

Game on!

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om rödgrön, regeringsplattform, socialdemokraterna, vänsterpartiet, miljöpartiet, vänsterreformism

Bli rödgrön valarbetare!

För en vecka sedan tipsade jag om ett inlägg av den vänsterpartistiske riksdagskandidaten Jonas Sjöstedt som handlade om hur man aktiverar de som vill byta regering men inte är partister, som definierar sig som rödgröna snarare än som socialdemokrater, miljöpartister eller vänsterpartister. Jag passade också på att länka till några inlägg jag själv skrivit på ämnet.

Sedan igår är det nu möjligt att anmäla sitt intresse att bli just rödgrön valarbetare. Fortfarande saknar vi den riktiga rörelsetanken. Men det är ett steg på rätt väg.

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om rödgrön, socialdemokraterna, vänsterpartiet, miljöpartiet, val 2010, valarbetare, jonas sjöstedt,

Det finns en ny tidning i Uppsala

Jag har missat att berätta att det sedan någon vecka finns en ny tidning i Uppsala. I samarbete med ETC finns nu veckoslutstidningen UppsalaDemokraten med min vän Peter Gustavsson som politisk redaktör (ledarsidan redigeras som oberoende rödgrön). Anledningen är helt enkelt att jag inte lyckats lägga vantarna på ett pappersexemplar av tidningen.

Till utformningen är den syskon med ETC:s andra lokaleditioner, EfterArbetet i Skåne, ETC Örebro, ETC Stockholm och ETC Göteborg. Och jag tror att det är en fungerande väg framåt att samordna nationella och internationella nyheter samtidigt som man har egna lokala sidor (vilket är en förutsättning för att de olika editionerna ska få presstöd).

Men det här är ju ett ämne som jag skrivit om tidigare. Och till en liten del kanske jag kan ta åt mig äran för att UppsalaDemokraten numera faktiskt finns i pappersform (även om mitt direkta förslag inte vann gehör).

Lokala vänstertidningar (2008-07-01)

En radikal medieröst i Uppsala (2008-09-10)

Tidningen Arbetet återuppstår nästa år (2008-09-11)

ETC startar en Stockholmsedition (2008-11-30)

Nu är tydligen en radikal medieröst i Uppsala en bra idé? (2009-10-14)

Prenumerera kan du göra här.

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om uppsala, etc, uppsalademokraten, vänstertidning, tidningar, efter arbetet, peter gustavsson, rödgrön,

Sjöstedt om det rödgröna

Den vänsterpartistiske riksdagskandidaten och tidigare europaparlamentarikern Jonas Sjöstedt skriver ett viktigt inlägg på sin blogg där han argumenterar för att det rödgröna projektet borde kunna öppna upp för politiskt engagemang och aktivitet hos de som definierar sig som rödgröna snarare än socialdemokrater, miljöpartister eller vänsterpartister. De åldrande och stela partistrukturerna har skapat en onödigt hög tröskel för politiskt engagemang. Han skriver:

”Hur tar vi vara på kraften hos de här tusentals rödgröna? Hur ska de organiseras? Hur ska de kunna få inflytande över det rödgröna projektet? Här har s-v-mp en viktig uppgift framför sig. Rimligen så borde de tre partierna gemensamt bjuda in partilösa, via webben och till lokala möten, till att arbeta för en rödgrön valseger. De borde erbjudas både politiska möten och utbildning, men främst av allt konkreta arbetsuppgifter för att bidra till en rödgrön valseger. Det borde räcka med att anmäla sig på webben, sedan skulle inbjudan till lokal aktivitet komma med ett brev på posten strax efter.”

För ett drygt år sedan funderade jag mycket över hur just ett sådant här arbete skulle gå till. Just den sänkning av tröskeln för politisk aktivitet kan vara den viktigaste effekten av det rödgröna samarbetet. Men det kräver att partierna och partinära organisationer ställer den nödvändiga infrastrukturen till förfogande. Och hittills har vi inte sett särskilt mycket intresse från partiledningarna att öppna upp arbetsformerna.

Jag skrev om en rödgrön val- och folkrörelse och hur man ska kunna öppna upp för en rödgrön utveckling av politikens innehåll.

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om jonas sjöstedt, socialdemokraterna, vänsterpartiet, miljöpartiet, rödgrön, val 2010, valrörelse,

Sverigedemokraterna som vallokomotiv

Det finns etablerade ”sanningar” som återkommer när man diskuterar valsociologi. En sådan sanning är att Socialdemokraterna alltid tjänar på ett ökat valdeltagande. Något som bygger på föreställningen att det är detsamma som att soffliggare i starka (s)-distrikt tar sig till vallokalen. I verkligheten handlar ett ökat valdeltagande snarare om hur stor gruppen ”förstagångsväljare” (18-22 år) är, och hur benägen den är att gå och rösta.

En annan sådan sanning är att Sverigedemokraterna är underrepresenterade i opinionsundersökningar på grund av att det är skamfyllt att ”erkänna” att man tänker rösta på dem om det var val. Det vore det lite underligt om man skulle undvika att säga att man skulle rösta på ett missnöjesparti om man är missnöjd?

Häromveckan kom en undersökning som gav Sverigedemokraterna 5,8 procent i opinionen. Det finns ingen anledning att misstro de siffrorna. Tvärtom kan man vara lite förvånad att de inte kommit tidigare. Vad ska man då tycka om dessa siffror?

Dels kan vi ta siffrorna med ett upphöjt lugn. På nationell nivå har partiet ständigt underpresterat när det gäller. Eftersom den politiska debatten i Sverige rör sig på en socioekonomisk axel har inte Sverigedemokraternas betoning på sociokulturella frågor (det vill säga främlingsfientlighet och reaktionär värdekonservatism) lyckats få genomslag när temperaturen stiger i valrörelsen.

Men opinionssiffrorna öppnar också upp för en annan möjlighet. Om Sverigedemokraterna med jämna mellanrum dyker upp kring fem procent i opinionsundersökningarna kan de fungera som ett vallokomotiv för Socialdemokraterna (och det rödgröna blocket).

Det finns två väljargrupper som i förhållande till befolkningen i stort är kraftigt överrepresenterade i stödet för det rödgröna blocket, men underrepresenterade bland de som faktiskt går och röstar. Det är dels förstagångsväljare och dels invandrare. Det är väljare som trots sina sympatier mycket väl kan stanna hemma på valdagen.

Ungdomsväljarna eftersom de i mindre utsträckning än andra väljare känner en direkt nytta av politiken då de i mindre utsträckning har lyckats kvalificera sig för a-kassa, eller har ett lika direkt behov av det som brukar kallas välfärdens kärna: skola, vård, omsorg.

I invandrargrupperna finns det med rätta en skepsis att det trots allt inte är så stor skillnad mellan höger och vänster i politiken. Det är ju trots allt inte så att tolvårsperioden 1994-2006 präglades av några verkliga aspirationer på full sysselsättning, något som inte minst drabbade de senast anlända.

Men dessa två grupper har däremot något gemensamt. De vill absolut inte se Sverigedemokraterna i Riksdagen. Därför kan just hotet att de blir invalda, och framförallt att de ska få en vågmästarroll, vara det som kan fungera mobiliserande. Det Sverigedemokratiska hotet kan vara det som avgör om Socialdemokraterna kan få iväg tillräckligt många väljare till vallokalerna. Så kanske ska vi hoppas på att Sverigedemokraternas fula tryne fortsätter att dyka upp i opinionsundersökningarna med jämna mellanrum?

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om socialdemokraterna, sverigedemokraterna, opinionsundersökningar, val 2010, förstagångsväljare, invandrare, vallokomotiv, valsociologi, rödgrön,

Nu är tydligen en radikal medieröst i Uppsala en bra idé?

För ett år sedan skrev jag en motion till Socialdemokraterna i Uppsala om behovet av en radikal medieröst i Uppsala. När den senare togs upp till behandling på arbetarekommunens representantskap avslogs motionen i enlighet med styrelsens förslag. Tyvärr hade jag inte möjlighet att närvara vid det tillfället och kunde därför inte heller försvara min motion eller följa hur diskussionen gick. Men avslogs gjorde den.

Det är därför med viss förvåning som jag idag fick ett medlemsutskick från Uppsala arbetarekommun. För med i utskicket finns ett flygblad med följande text:

Visst ska Uppsala ha en röd tidning!

I vintras startade vi på ETC förlag två nya veckotidningar, ETC Stockholm och Efter Arbetet. Två nya lokala veckotidningar. Det var bara möjligt genom att tillräckligt många tecknade en prenumeration i förväg. Nu är turen kommen till Uppsala! För självfallet vill vi under valåret 2010 ha fler röster ute, fler möjligheter att förändra debatten och vrida arbetar- och miljörörelsen ut ur de borgerliga mediernas tvångströja.

För det är det våra tidningar handlar om, det är vad tidningen i Uppsala kommer att handla om. En alternativ nyhets- och ledarjournalistik där vi öppet och lokalt diskuterar frågor runt  ekonomin och klimatet tillsammans med alla er som blickar framåt. Därför bjuder vi in S, V och MP, fackföreningar och andra organisationer till att samarbeta. Precis som vi har gjort i Skåne och Stockholm. Då har Uppsala snart en ny tidning.

Vi tror helt enkelt inte att Sverige kan bli ett rödgrönt land med borgerliga idéer.

Det är viktigt att du som vill redan nu tecknar en prenumeration. Du betalar inget förrän när tidningen startar. Det är 350 kronor för ett år som gäller. Och lika viktigt är det att du hjälper oss att samla fler intresserade, det vill säga värva vänner som prenumeranter. Med din hjälp tror jag att det kan gå!

Johan Ehrenberg

Ansvarig utgivare

Jag tecknar en förhandsprenumeration på ETC-tidningen i Uppsala. Jag betalar inget nu, först när tidningen startar:

Namn:

Adress:

Postadress:

Mejl:

Jag ger bort en prenumeration på ETC-tidningen i Uppsala. Jag betalar inget nu, först när tidningen startar:

Mitt namn:

Adress:

Postadress:

Mejl:

Mottagarens namn:

Adress:

Postadress:

Mejl:

Sänd in ovanstående med mejl –  forlag@etc.se

Och det är ju bra. Men man undrar vad som förändrats sedan min motion sänktes på representantskapet?

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om socialdemokraterna, vänsterpartiet, miljöpartiet, tidning, vänstertidning, rödgrön, uppsala, etc, efter arbetet, etc stockholm, motion, johan ehrenberg,

Tysklands ”Nya mitten” har smält bort

Till skillnad från det norska valet för några veckor sedan såg det tyska valet en rödgrön majoritet förvandlas till en svartgul (konservativ-liberal) dito. För det var faktiskt det valresultatet visade för fyra år sedan. De tyska socialdemokraterna, SPD tillsammans med de Gröna och Vänstern fick en klar majoritet. Men SPD:s ovilja att samregera med Vänstern – ett parti som är en sammanslagning av de reformerade resterna av det östtyska kommunistpartiet och en politisk organisation för missnöjda socialdemokrater och fackföreningsmedlemmar i västra Tyskland – ledde till att man istället valde att ingå i en ”storkoalition” med det konservativa CDU/CSU. SPD:s deltagande i regeringen har säkert mjukat upp politiken en del, jämfört med vad en annan konservativt ledd regering hade gjort. Men genom att sitta i regering med sin främsta konkurrent förlorade man möjligheten att kritisera alternativet, samtidigt som CDU och Angela Merkel kunde ta åt sig äran av den politik som förts.

Nu har SPD fått betala priset för sitt val. Gårdagens valresultat på knappa 23 procent är det sämsta sedan förbundsrepubliken bildades efter andra världskriget. Man tappade över 11 procentenheter och sex miljoner väljare som vad det verkar valde soffan (valdeltagandet var rekordlåga 72 procent), Vänstern eller de Gröna före ett sönderkompromissat och sönderregerat socialdemokratiskt parti. Valets vinnare blev de mindre partierna som stod för en tydlig politik, de Gröna, Vänstern och nyliberala FDP. Samtidigt har de tidigare så stora ”folkpartierna”, SPD och CDU/CSU krympt ihop till skuggor av sina forna jag. För även om genomsnittsväljare ligger i mitten så är det givetvis inte så att genomsnittet representerar en reell majoritet.

För tio år sedan skrev den tyske förbundskanslern Gerhard Schröder tillsammans med den brittiske premiärministern Tony Blair ett gemensamt program för det nya seklets nya socialdemokrater. De gjorde det från en styrkeposition. Till skillnad från idag satt det socialdemokrater i regeringsställning i nästan alla EU:s länder. Parlamentarikerna Jon Cruddas (Labour) och Andrea Nahles (SPD) skrev tidigare i år kritiskt om Blair och Schröders manifest:

”Den tredje vägen och den nya mittens socialdemokratiska modeller omfamnade okritiskt den nya globaliserade kapitalismen. Genom att göra så underskattade de underreglerade marknaders destruktiva potential. De missförstod de strukturella förändringar som sker i europeiska samhällen. De trodde att ett klassbaserat samhälle hade gett plats åt en mer individualiserad, meritokratisk kultur. Men den nya kapitalismen hade inte skapat ett klasslöst samhälle. Under en marknadsledd globalisering skapade den ekonomiska boomen ojämförbara nivåer av välstånd, men tredje vägens politik lyckades inte hindra den från att splittra samhällen. Efter ett decennium av socialdemokratiskt styre fortsätter klassojämlikhet att vara samhällets definierande struktur. I allmänhet är framgång i utbildning och livschanser fortfarande beroende av familjebakgrund.”

Blair och Schröder hade fel om socialdemokratins framtid. Vill SPD och Europas socialdemokrater spela någon roll i framtiden måste det handla om att föra en tydlig politik för ett socialt, ekonomiskt och ekologiskt hållbart samhälle. Det gäller att vara i ständig opposition mot orättvisorna. Att organisera och agitera. Men framförallt inse att man bara är en del av en framtida progressiv majoritet. Den kommer nästan överallt att bestå av socialdemokrater, gröna och vänstersocialister i parlamenten och sociala och fackliga rörelser utanför. Det är bara att hoppas att de tyska partikamraterna lär sig läxan och öppnar för ett verkligt röd-röd-grönt samarbete. Annars kan tiden i opposition bli långvarig. Och det vore onekligen olyckligt om en tid som präglas av ekonomisk och ekologisk kris samtidigt innebär rödgrön opposition.

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om tyskland, spd, linke, grünen, cdu, csu, bundestag, socialdemokraterna, jon cruddas och andrea nahles

Norska väljare rörde sig inom blocken

Den rödgröna regeringen sitter som bekant kvar i Norge. Det var på håret och man ska nog tacka sin lyckliga stjärna att det liberala partiet Venstre (V) inte nådde fyraprocentspärren. Annars hade det klart största borgerliga partiet, högerpopulistiska Framskrittspartiet haft ett enormt inflytande över den norska politiken. Lite ironiskt med tanke på att Venstre faktiskt var det enda borgerliga parti som klart tog avstånd från att regera med Framskrittspartiet.

Inom det rödgröna blocket verkar det som om socialdemokratiska Arbeiderpartiets uppgång (+2,7 %) helt går att spåra i att väljare som tidigare röstat på Sosialistisk Venstre (-2,7 %) nu sökt sig till regeringens största parti. Om det sedan beror på att man är nöjd med regeringens politik och har identifierat Arbeiderpartiet som regeringsbärande eller om det rödgröna samarbetet har flyttat dem åt vänster kan man kanske tvista om. Förmodligen är det en kombination.

På den borgerliga sidan är det väljarflykten från Venstre (-2,1 %) och kristdemokratiska Kristeligt Folkeparti (-1,2 %) som är den största skrällen. Det verkar som om dessa väljare nästan mangrant gick till moderaternas systerparti Høyre (+3,1 %).

Om man ska dra någon slags slutsats av detta är det att småpartiernas betydelse har minskat i norsk politik. Möjligen som en direkt följd av en tydligare blockpolitik.

Efter kommunvalet 2007 gjorde jag följande analys av resultatet i Trondheim.

Läs även andra bloggares åsikter om norge, samhälle, valanalys.

Intressant?

Var är Rebellasamhället?

Till att börja med ska jag konstatera att Unga s-kvinnor Rebella har gjort ett imponerande arbete med sin Framtidsrapport. Det finns en genuin vilja att hitta en ideologisk och organisatorisk riktning för politisk förnyelse.

”Vi saknar tydligt kommunicerade långsiktiga visioner som sträcker sig över mer än en mandatperiod och konkreta politiska åtgärder för att arbeta i riktning mot visionen om ett mer rättvist och jämlikt samhälle.”

Det finns en tydlig kritik av vad man uppfattar som socialdemokratins svårighet att nå bortom den statsförvaltande rollen, och kritiken av borgerlighetens oförmåga att göra detsamma.

”… styrkan i vår politiska övertygelse ifrågasätts medan vi framstår som en grupp makthungriga broilers som vill återta regeringsmakten till vilket pris som helst. Det spelar ingen roll vilka som sitter vid makten om de inte har viljan och styrkan att genomföra nödvändiga reformer. Få tror i dag på Socialdemokraternas förmåga att trycka tillbaka marknaden och reformera samhället i riktning mot ökad jämlikhet. … Vi vill se fler konkreta förslag på moderna lösningar för hur samhället ska organiseras för att nå ökad jämlikhet och demokrati. Socialdemokratiska lösningar ska stå i fokus för vår politiska retorik, inte borgerlighetens misstag. Grunden för vårt engagemang måste vara att vi vill byta politik, inte regering.”

Problemet med rapporten är dock att det finns frågor och kritik, men saknas svar. Man vill se såväl en ekonomisk som en välfärdspolitik som är grundad i socialdemokratiska värderingar. Men man kommer inte längre än till generella antydningar om vad det ska vara. För att komma vidare i diskussionen hade det varit skönt med några ”konkreta förslag på moderna lösningar”.

Det här är inget de är ensamma om. Många har ställt liknande frågor. Få har tagit på sig uppgiften att ge svaren. Men jag saknar ett praktiskt tiopunktsprogram för ett socialdemokratiskt Rebellasamhälle.

Framtidsrapporten är ett gott initiativ. Men jag vet fortfarande inte hur deras vision av framtiden ser ut i realiteten?

Läs även Anders Erikssons tvådelade analys (1, 2). Rebella länkar till andra som har skrivit om rapporten. Och jag lägger upp den i Rotbiblioteket.

Förövrigt kan jag tipsa om samarbetsbloggen där de rödgröna partiledarna skriver om vägen mot regeringsskiftet 2010.

Intressant?