Röda skinnskallar

Ibland står det klart varför man prenumererar på mängder av RSS-flöden. Idag möttes jag av, och läste, en gammal POP-artikel av Andres Lokko om det brittiska åttiotalsbandet The Redskins. Även om jag någonstans kände till dem var det ändå på det hela taget en ny bekantskap och jag letade upp dem på YouTube och Spotify. Och det är verkligen fantastisk musik.

The Redskins måste vara den perfekta popgruppen. Existerande i Thatcherismens Storbritannien. Skinheads med hjärtat till vänster som spelade soul. Det kan inte bli bättre.

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om the redskins, storbritannien, pop, soul, andres lokko

En ny generation

Igår höll Ed Miliband sitt linjetal som nyvald partiledare för brittiska Labour på partikongressen. Jag tycker att det känns lovande.

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om ed miliband, labour, storbritannien

Ed Miliband leder brittisk socialdemokrati

Jag har varit borta från civilisationen några dagar och under tiden valdes Ed Miliband till partiledare i brittiska Labour. Det känns bra, han var min kandidat. Kanske återkommer jag med ett längre inlägg senare. Men ovan har vi hans tacktal.

Håkan A Bengtsson har också skrivit.

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om ed milband, labour, storbritannien, håkan a bengtsson

Dagens citat: Socialist med stolthet och glädje

”I’m happy to be defined as a socialist. My socialism is about being willing to critique the injustices of capitalism. We’re not about to replace it, but there are different forms of capitalism we can have . . . My socialism is not about a blueprint for the perfect society, but it is about saying we can have a more equal, just and fair society.”

Ed Miliband, partiledarkandidat i brittiska Labour i New Statesman.

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om ed miliband, new statesman, labour, socialism, storbritannien

En reform av det brittiska valsystemet

Den konservativ-liberala brittiska regeringen presenterad idag frågeställningen som väljarna ska få ta ställning till i en folkomröstning nästa år. På valsedeln kommer det stå:

”Do you want the United Kingdom to adopt the ‘alternative vote’ system instead of the current ‘first past the post’ system for electing Members of Parliament to the House of Commons?”

Folkomröstningen som var ett krav från Liberaldemokraterna i regeringsförhandlingarna med de Konservativa kommer att äga rum 5 maj nästa år.

Alternativet till dagens ”first past the post”-system är alltså inte ett proportionellt valsystem. Istället är det frågan om ett så kallat ”alternative vote”-system som innebär att man förutom den kandidat/parti man föredrar i första hand kan rösta på ett andrahandsalternativ. För att bli vald måste en kandidat stödjas av minst hälften av de röstande.

Fördelen med det här systemet är att man kan visa på vilket parti man föredra utan att för den skull ”slösa bort” rösten på ett parti som inte har någon chans att vinna. Det skulle i bästa fall kunna fungera som ett påtryckningsmedel på de stora partierna, om till exempel en Labourparlamentariker väljs med stöd av en betydande andel andrahandsväljare som föredrar Green Party (som är tydligare vänster än svenska Miljöpartiet).

Nackdelen är att det trots allt inte är ett proportionellt system och att det gynnar de stora partierna.

En intressant variant hade varit om man hade kombinerat det med det med Billy Braggs förslag om att välja parlamentets överhus proportionellt med samma röst som används i valet till dess underhus (i kombination med AV-systemet skulle det i så fall vara förstahandsrösten).

Det kommer dock inte britterna få ta ställning till. Men det är en bit på väg. Det är dock en skam att Labour inte kom längre i reformerandet av staten under sina 13 år vid makten.

Utöver frågan om folkomröstningen om valsystemet så innehåller propositionen förslag om att minska antalet valkretsar från 650 till 600, och en revidering av valkretsarnas storlek för att skapa mer jämn stora valkretsar. En proposition om att införa fasta femåriga mandatperioder med val första torsdagen i maj lades också fram (idag är det upp till premiärministern att kalla till val).

Läs mer i The Independent och The Guardian.

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om starbritannien, valsystem, labour, tories, liberal democrats,

Soundtrack till Storbritanniens nya regering

The Jam, The Eaton Rifles (1979)

Tidigare i veckan tog David Camerons konservativa Tories över regeringsmakten i Storbritannien i koalition med Nick Cleggs Liberaldemokrater. De två herrarna har dock mer gemensamt än deras nyinstiftade äktenskap. De har också båda gått på överklasskolan Eaton. Därför kan det ju vara lämpligt att spela The Jams The Eaton Rifles från 1979. Här är texten.

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om the jam, the eaton rifles, david cameron, nick clegg, eaton, storbritannien,

Den ensamma morsans manifest

J.K Rowling, författare till böckerna om Harry Potter, har skrivit en fantastiskt ideologisk text i The Times om varför hon – trots sina enorma inkomster – inte röstar på högern eller har valt att bosätta sig i ett skatteparadis. Historien om Rowlings är välkänd, innan hon fick den första boken om Harry Potter publicerad var hon som arbetslös och ensamstående mamma periodvis beroende av välfärdssamhällets skyddsnät.

”Nobody who has ever experienced the reality of poverty could say ‘it’s not the money, it’s the message’. When your flat has been broken into, and you cannot afford a locksmith, it is the money. When you are two pence short of a tin of baked beans, and your child is hungry, it is the money. When you find yourself contemplating shoplifting to get nappies, it is the money. If Mr Cameron’s only practical advice to women living in poverty, the sole carers of their children, is ‘get married, and we’ll give you £150′, he reveals himself to be completely ignorant of their true situation.

[...]

Child poverty remains a shameful problem in this country, but it will never be solved by throwing millions of pounds of tax breaks at couples who have no children at all. David Cameron tells us that the Conservatives have changed, that they are no longer the ‘nasty party’, that he wants the UK to be ‘one of the most family-friendly nations in Europe’, but I, for one, am not buying it. He has repackaged a policy that made desperate lives worse when his party was last in power, and is trying to sell it as something new. I’ve never voted Tory before … and they keep on reminding me why.”

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om jk rowling, harry potter, labour, tories, the times, socialdemokrati, idédebatt, storbritannien,

De som kämpar och tror förändrar världen

”It’s the fighters and belivers who change our world…”

Hos Labourbloggerskan Beavanite Ellie hittade jag reklamfilmen ovan. Den släpptes redan i höstas, men är givetvis aktuell nu när Labour går in i valrörelsen. Det skulle vara intressant om de svenska socialdemokraterna (som tveklöst har mer att vara stolta över än brittiska Labour) skulle ställa sig upp och stolt visa på vad man faktiskt åstadkommit och att det man vill göra är i linje med det redan genomförda. Om man skulle säga att det är vi som genomfört allt det du som medborgare ser som självklarheter i samhället. Men det skedde inte utan kamp, och det fanns hela tiden de som var mot reformerna. Det skulle väl inte vara så svårt? Att vi är stolta, men inte nöjda för att använda sig av en lite sliten klyscha.

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om socialdemokraterna, labour, storbritannien, socialdemokrati,

Historiens längsta jobbansökan

Någon gång de närmsta månaderna, förmodligen i början av maj kommer Storbritannien att gå till valurnorna. Utgången är inte lika säker som den var fram till nyligen. Konservativa Tories har visserligen fortfarande ett försprång framför socialdemokratiska Labour. Men avståndet minskar och det är inte omöjligt att det uppstår en situation där inget av partierna får egen majoritet i parlamentets underhus. Något som i sin tur kan öppna för något i Storbritannien så ovanligt som en koalitionsregering, förmodligen mellan Labour och socialliberala Liberal Democrats.

Därför är det trots allt intressant att ta del av vad Labour vill göra med en fjärde mandatperiod på regeringstaburetterna. I The Guardian kan man läsa en intressant artikel om arbetet med partiets valmanifest. Det är en av Labours klarast lysande stjärnor, energi- och klimatministern Ed Miliband som leder arbetet med vad en del kallar ”the longest job application in history” i analogi med 1983 års valmaifest. Fyrtioåriga Miliband är ett av de namn som oftast nämns som Gordon Browns efterträdare.

I förslaget till manifest kommer det finnas förslag om att omforma den brittiska Posten till en ”folkbank”, sänka rösträttsåldern till sexton, höja minimilönen, införa skollunch för alla barn, och skapa infrastrukturs- och gröna investeringsbanker på europeisk nivå.  

Det ser bra ut.

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om guardian, ed miliband, labour, storbritannien, valmanifest, folkbank,

Att bygga om partiet

I The Guardian läser jag om hur mina favoritsossar i Compass (jag har skrivit mer om dem här) idag ska gå ut brett med en enkätundersökning om hur man ska bygga om/upp Labour. Labour har sedan återkomsten till regeringstaburetterna förlorat mer än hälften av sina medlemmar och det tredje vägen-projekt som förde dem till makten har nått vägs ände.

I enkäten finns frågeställningar om partiledare och parlamentariker ska tillsättas genom ett primärval som är öppet för andra än medlemmar, om partiledaren formellt ska väljas om varje år, och om möjligheten att kräva medlemsomröstning om policyfrågor om minst fem procent av medlemmarna kräver det.

Enligt The Guardian finns det i frågeställningarna en uttalad vilja att omforma Labour från en valmaskin till en koalition av lokala aktivist- och gräsrotsgrupper.

Compass generalsekreterare Gavin Hayes säger:

”We are asking these questions now, so the day after the election we can hit the ground running and ensure that a fourth term Labour government is the most successful in the party’s history.”

Nu är det väl inte så många som tror att det kommer att bli en fjärde mandatperiod för Labour efter vårens val (även om de Konservativas ledning i opinionsundersökningarna inte är lika övertygande längre).

Men alldeles oavsett hur det går i valet stället Compass viktiga frågor om hur framtidens partier, folkrörelser och vänster ska se ut. Det borde man nog göra på fler ställen än i Storbritannien. Hur ska vi göra i Sverige?

Se även det här talet av Jon Cruddas (parlamentsledamot för Labour och ledande företrädare för Compass) från i somras om vilken typ av politik detta nya parti skulle kunna föra:

För övrigt kan jag tipsa om den nedladdningsbara e-antologin After the Crash – re-inventing the the left in Britain som Compass precis har gett ut tillsammans med tidskriften Soundings och Social Liberal Forum.

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om guardian, compass, labour, storbritannien, primärval, gavin hayes, socialdemokrati, socialdemokraterna, soundings, social liberal forum, jon cruddas,after the crash, ,