Det verkar som det finns ett sug efter tomtar därute i cyberrymden. De fyra termer som toppar listan av sökord som hamnar på bloggen är:
| tomtar | 152 | |
| män som hatar kvinnor trailer | 74 | |
| karl marx | 65 | |
| tomte | 55 |
Det är tydligen något visst med tomtar, till och med Marx hade ju ett ordentligt tomteskägg
För en månad sedan skrev jag:
”Men man undrar ju hur det är att vara tomte i dagens samhälle. Finns det en i varje lägenhet eller är det en tomte per trappuppgång? Vad har tomten för arbetsuppgifter när man inte längre har boskap? Jag funderar som sagt på tomtar.”
I Arto Paasilinnas ”Åskgudens son” finner jag svaret:
”Hustomtar och andra tomtar finns i tusental. Många av dem har slagit sig ner i städernas höghus, där de i allmänhet har hand om hela trappuppgångar och beskyddar dem som betalar av på sina bostadslån inom deras distrikt.”
Skönt att veta.
För övrigt vann Bajen kvartsfinalen i Svenska Cupen. 4-0 borta mot Valsta Syrianska. Det var precis så som en cupmatch ska vara. Laget från den lägre divisionen hade hemmaplan, solen sken och publikrekord. Nu blir det match hemma mot Elfsborg eller Kalmar i semifinalen. Oklart när dock. Fast speldatum, någon?
Av någon anledning har jag gått och funderat en del på tomtar. Inte sådana där Coca-Cola-tjockisar utan små svenska grå gårdstomtar. Det är ju ganska fascinerande hur vissa förkristna religiösa seder lever kvar (sed är ju förövrigt en synonym för religion). Om man till exempel ställer ut ett fat med gröt till tomten på julen så är det faktiskt ett midvinterblot. Vi har en förmåga att se på förkristna religioner med kristna glasögon. Och fokus hamnar då ofta på stora och mäktiga gudar (Oden, Tor, Frej osv) som ska matcha en abrahamitisk syn på den allsmäktige guden. Men i det fornnordiska samhället fanns det ju en fauna av olika gudomar och man brydde sig förmodligen ganska olika mycket om dem. Ungefär som i Indien. Krigiska gudar var säkert ganska ointressanta om man inte ägnade sig åt krigiska handlingar. Då var det förmodligen intressantare att hålla sig väl med den lokala gårdsguden, guden på tomten, tomteguden som den heliga Birgitta kallade honom när hon beskrev hur folk långt efter att Sverige kristnats höll fast vid sin gamla sed.
Utan att vara en särskilt religiös person så gillar jag idén om en lokal gud i hemmet. En tomte som vakar över en. Men man undrar ju hur det är att vara tomte i dagens samhälle. Finns det en i varje lägenhet eller är det en tomte per trappuppgång? Vad har tomten för arbetsuppgifter när man inte längre har boskap? Jag funderar som sagt på tomtar.
