Nu är tydligen en radikal medieröst i Uppsala en bra idé?

För ett år sedan skrev jag en motion till Socialdemokraterna i Uppsala om behovet av en radikal medieröst i Uppsala. När den senare togs upp till behandling på arbetarekommunens representantskap avslogs motionen i enlighet med styrelsens förslag. Tyvärr hade jag inte möjlighet att närvara vid det tillfället och kunde därför inte heller försvara min motion eller följa hur diskussionen gick. Men avslogs gjorde den.

Det är därför med viss förvåning som jag idag fick ett medlemsutskick från Uppsala arbetarekommun. För med i utskicket finns ett flygblad med följande text:

Visst ska Uppsala ha en röd tidning!

I vintras startade vi på ETC förlag två nya veckotidningar, ETC Stockholm och Efter Arbetet. Två nya lokala veckotidningar. Det var bara möjligt genom att tillräckligt många tecknade en prenumeration i förväg. Nu är turen kommen till Uppsala! För självfallet vill vi under valåret 2010 ha fler röster ute, fler möjligheter att förändra debatten och vrida arbetar- och miljörörelsen ut ur de borgerliga mediernas tvångströja.

För det är det våra tidningar handlar om, det är vad tidningen i Uppsala kommer att handla om. En alternativ nyhets- och ledarjournalistik där vi öppet och lokalt diskuterar frågor runt  ekonomin och klimatet tillsammans med alla er som blickar framåt. Därför bjuder vi in S, V och MP, fackföreningar och andra organisationer till att samarbeta. Precis som vi har gjort i Skåne och Stockholm. Då har Uppsala snart en ny tidning.

Vi tror helt enkelt inte att Sverige kan bli ett rödgrönt land med borgerliga idéer.

Det är viktigt att du som vill redan nu tecknar en prenumeration. Du betalar inget förrän när tidningen startar. Det är 350 kronor för ett år som gäller. Och lika viktigt är det att du hjälper oss att samla fler intresserade, det vill säga värva vänner som prenumeranter. Med din hjälp tror jag att det kan gå!

Johan Ehrenberg

Ansvarig utgivare

Jag tecknar en förhandsprenumeration på ETC-tidningen i Uppsala. Jag betalar inget nu, först när tidningen startar:

Namn:

Adress:

Postadress:

Mejl:

Jag ger bort en prenumeration på ETC-tidningen i Uppsala. Jag betalar inget nu, först när tidningen startar:

Mitt namn:

Adress:

Postadress:

Mejl:

Mottagarens namn:

Adress:

Postadress:

Mejl:

Sänd in ovanstående med mejl –  forlag@etc.se

Och det är ju bra. Men man undrar vad som förändrats sedan min motion sänktes på representantskapet?

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om socialdemokraterna, vänsterpartiet, miljöpartiet, tidning, vänstertidning, rödgrön, uppsala, etc, efter arbetet, etc stockholm, motion, johan ehrenberg,

Spridda funderingar kring SAAB och den svenska modellen

Diskussionen kring SAAB har rasat den senaste veckan. Det är väl en diskussion som jag borde ha kommenterat i stundens hetta. Men den saknar ett självklart svar. Det här är ett försök att reda ut vad jag tycker. Det kanske verkar lite veligt, men verkligheten innehåller ibland för många gråskalor för självsäkra uttalanden.

I grunden är jag Rehn-Meidnerfundamentalist. Jag anser att företag som inte är lönsamma ska gå under för att personella och ekonomiska resurser ska kunna omfördelas till mer lönsamma delar av samhället. LO-ekonomerna Gösta Rehn och Rudolf Meidners idéer om en solidarisk lönepolitik var central i den svenska modell som växte fram efter andra världskriget. Rikstäckande kollektivavtal som hindrar lönedumpning som konkurrensmedel, en generös arbetslöshetsförsäkring som gör att privatkonsumtionen kan upprätthållas även under perioder av arbetslöshet, och arbetsmarknadspolitiska åtgärder för att omskola arbetskraften för att passa arbetsmarknadens behov var delar i en modell som gynnade ett dynamiskt näringsliv. Modellen slog ut företag och sektorer med dålig lönsamhet till förmån för de som var mer produktiva, samtidigt som man gjorde omställningen för de enskilda individerna så smidig och trygg som möjligt.

Problemet med en sådan position är att modellens verktyg har avlövats. Kollektivavtalen har underminerats, försäkringssystemen har försämrats, de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna har lagts i malpåse och den kommunala sektorn som har möjlighet att vara motkonjunkturell ges inte tillräcklig förstärkning från staten. Även om detta är en process som pågått under lång tid så får den borgerliga regeringen med sin ”arbetslinje” ta på sig ansvaret för att Sverige idag står med kraftigt försämrade verktyg att ta sig igenom krisen.

Ett annat problem är att det världsekonomiska läget är som det är. Risken är stor att det inte finns mer livskraftiga alternativ som kan suga upp SAAB:s resurser och kompetenser när hela det världskapitalistiska systemet är på dekis. Det skulle kunna betyda att den existerande kunskapen går upp i rök.

Men är det argument för att gå in med statligt stöd?

Hade det varit ett annat företag – till exempel Volvo Lastvagnar – som på grund av finanskrisen inte kunde sälja sina varor eftersom dess kunder inte lyckas säkra lån för att köpa företagets produkter, hade jag tyckt att det vore självklart att gå in med till exempel statliga lånegarantier. Men SAAB är ett företag som oavsett konjunkturläge har gått dåligt. Man kan inte skylla den nuvarande situationen på världsekonomin, SAAB har varit på väg mot avgrunden under lång tid.

Men samtidigt som SAAB är ett företag som länge gått dåligt är det ett nav i ett för svensk exportindustri och välfärd viktigt kluster. Och den samlade kunskapen där är större än dess delar. Om man låter SAAB gå under innebär det inte bara att man slutar tillverka några hundratusen bilar per år i Trollhättan. Risken är också att kunskapsintensiv forskning och utveckling upphör och att underleverantörer inte får chansen att ställa om sin produktion. Allt detta med följden att inte bara anställda i den industriella sektorn kastas ut i arbetslöshet. Den omgivande tjänstesektorn kommer också att få kraftigt minskade intäkter vilket i sin tur kommer att spä på arbetslösheten. Vilket sedan leder till ytterligare varsel i den kommunala sektorn på grund av minskade skatteintäkter.

Det är inte nödvändigtvis så att ett nedlagt SAAB innebär att stora delar av Västsverige förvandlas till en industriell ödemark. Kapitalismen har i teorin (och ibland i praktiken) ett inslag av kreativ förstörelse. Företag går under och andra uppstår, resurser flyttar till rätt plats i systemet. Ett bra exempel på detta är när läkemedelsföretaget Pharmacia i Uppsala köptes upp av ett amerikanskt företag som tog det de var intresserade av och drog hem. I Uppsala uppstod i dess ställe en mängd små och medelstora företag inom biomedicin och ”life science”. Idag är fler anställda inom branschen i Uppsala än på Pharmacias tid. I den kapitalistiska idealtypen uppstod det här spontant. I den verkliga världen var utvecklingen beroende av att ha en statlig infrastruktur med ett stort universitet och forskningssjukhus i dess närhet. Det kan även gälla situationen med SAAB. Det finns kunskaper där som kan lägga grunden till en ny svensk industrigeneration, även om SAAB upphör att existera. Frågan är bara hur man gör för att ge näring till en sådan utveckling?

Jag har inget svar på vad som ska göras. Men jag är övertygad om att svensk industri skulle ha stått bättre rustad om den svenska modellen hade bevarats och utvecklats snarare än avvecklats. Den nyliberala omregleringen av samhället kan mycket väl visa sig vara kapitalismens värsta fiende.

Konfliktperspektiv i arbetarrörelsen

Min kamrat från Ordfront Uppsalas styrelse, Martin Hofverberg höll – i egenskap av medlem i Tankesmedjan Konflikt – ett intressant föredrag på Socialistiskt Forum i Uppsala på temat ”Konfliktperspektiv i arbetarrörelsen: Från makterövring till maktutövning och tillbaka igen under 100 år”. Konfliktarna har dessutom haft den goda smaken att lägga upp föredraget som film på nätet. Något som andra borde ta efter. Möjligen skulle man kunna utveckla koceptet genom att klippa in powerpointbilderna i filmen för att öka förståelsen. Föredraget är ungefär en timme och kan ses här.

Vill man höra Martin hålla föredraget live finns möjligheten att göra det i Linköping 13 november (”event” på Facebook). Jag har tidigare skrivit om Konflikt här.

Jag stöder Peter

Som bland annat Erik Laakso har noterat så ska socialdemokraterna i Uppsala bestämma sig för vem som ska bli partiets kandidat till finanskommunalråd efter valet 2010. Bland de nio nominerade finns flera duktiga partivänner. Min gode kamrat Peter Gustavsson berättar här i ett brev till arbetarekommunens valberedning om sig själv och om sin vision för Uppsala. Jag ”put my two cents’ worth in” och stöder Peter i hans kandidatur för att bli socialdemokratisk gruppledare och finanskommunalråd. Han är välförankrad i Uppsala och i den lokala arbetarrörelsen och föreningslivet och skulle vara ett bra val för både kommunen och partiet.

Uppdatering: Även Uppsalabon och socialdemokratiske veteranen Enn Kokk backar Peter.

Socialistiska forum i höst

I helgen är det Socialistiskt Forum i Uppsala. Tyvärr verkar det som om socialdemokratin har lämnat walkover den här gången. Det är synd, både för forumets och socialdemokratins skull. Men det finns fortfarande intressanta seminarier att besöka.

Jag skulle föreslå följande snitslade bana:

Lördag 18 oktober

12:30 – 14:30
Kampen för välfärdsstaten – erfarenheter från Norge
Rolv Rynning Hanssen och Gunn Elin Kvande från norska Fagforbundet
Moderator: Peter Gustavsson

14:45 – 16:30
Klimatfrågan och kapitalismen
Med den belgiska ekosocialisten Daniel Tanuro (föredraget är på engelska)

16:45 – 17:45
Frälsare, Älgburgare och förbittringens politik – om det amerikanska presidentvalet
Brian Palmer

Söndag 19 oktober

12:15 – 13:30
Konfliktperspektivet i arbetarrörelsen
Martin Hofverberg

13:45 – 15:15
Angreppen på facket
Martin Viredius (Transport)
Rikard Warlenius (Arbetaren)
+ ytterligare medverkande
Moderator: Lisa Björk

15:30 – 17:00
Fackföreningarna och försvaret av de papperslösa arbetarna
Sten-Erik Johansson (Fastighets-)
Björn (SAC-Sthlm)
Moderator: Kristina Lindkvist

I Stockholm är det Socialistiskt Forum 15 november. Här finns programmet som pdf. Den 29 november är det Socialistiskt Forum i Bortkyrka. Program kommer inom kort, men här finns ett ”event” på Facebook.

Samir Amin till Uppsala

Jag fick precis veta via Facebook att mitt Alma Mater Utrikespolitiska föreningen i Uppsala kommer att ha storbesök på måndag. Ingen mindre än Samir Amin ska prata om Kinas och Indiens roll i Afrika. Amin är en av de stora kritikerna av imperialismen och den globala kapitalismen idag. Och ämnet är lockande i sig. Framförallt Kinas nyimperialistiska tendenser i Afrika är både oroande och intressant.

Föredrag		Måndag, 22/9
”The New Scramble for Africa – The Roles of China and India
Samir Amin, Director at the Third World Forum in collaboration with the Nordic African Institute
Plats: The salvation army, (St Persg 20) 5.15 pm Tid: 17:15

Z som i Zorro

Det blev en tidig Kulturnatt för mig. Efter att ha stått vid Ordfront Uppsalas bokbord i tre timmar var jag hyfsat frusen. Egentligen hade jag tänkt värma mig med lite träskfunk på Pub 19 (gamla Katalin). Men jag var inte ensam om den idén. Så efter ett fruktlöst försök att ta mig fram till bardisken bestämde jag mig för att det nog var dags att säga tack för kaffet och gå hem.

Men jag hann se lite av det digra programmet. På eftermiddagen gick jag på den öppna repetitionen av Stadsteaterns kommande föreställning Zorro. Och jag måste nog säga att jag blev positivt överaskad. Man lyckades behålla matinékänslan (med värjfajter och allt) samtidigt som den var ganska rolig. Historien om den unge överklassmannen som måste dölja sin identitet i kampen för rättvisa för att inte svika sin klass och som också måste dölja att han inte är spanjor utan mestis har potential. Liksom det antikoloniala perspektivet. Faktum är att Zorro mycket väl kan vara en överraskande politisk pjäs.

Zorro borde dessutom vara en av de seriefigurer som har bäst potential att uppdateras ála Frank Miller och Batman. Tänk en serie där en modern Zorro kör runt på en svart motorcykel i East Los Angeles i kamp mot korrupta poliser och mexikanska maffian, La Eme. En given succé.

Kulturnatt i Uppsala

Idag (eller ikväll) är det den årliga Kulturnatten i Uppsala. På sätt och vis kan man säga att den markerar höstens ankomst i Uppsala på samma sätt som Sista April (Valborg för er utomsocknes) signalerar vårens ankomst. I år är det tjugonde året som Kulturnatten arrangeras och hundratals arrangemang kommer att locka ut mer än 100 000 Uppsalabor på gator och torg.

Själv kommer jag att tillbringa en del tid bakom Ordfront Uppsalas bokbord vid Stadsbiblioteket. Kom gärna och köp lite billiga böcker, få lite information och bli medlem.

Sen ska jag nog försöka gå och lyssna på den öppna poseiscen som kommer att hållas på den gamle pekoralisten Ofvandals kafé. Eller kanske den öppna repetitionen av Stadsteaterns familjeuppsättning Zorro. Eller kanske lite träskfunk på Pub 19. Eller något annat.

Musikörat lägger ner

I UNT läser jag att skivbutiken Musikörat i Uppsala kommer att stänga lagom till sin trettioårsdag första oktober. I sig är inte det här något konstigt. Världen är mer lättillgänglig idag än för tre decennier sedan. Och de som sökte efter musik utanför allfartsvägarna på Örat då kan köpa eller ladda ner den via internet idag. En strukturomvandling och effektivisering helt enkelt.

Men det är ändå lite sorgligt. En stor del av min skivsamling är inköpt på Musikörat, ofta efter tips av den kunniga personalen som alltid funnits där. Under många år hade jag till och med 10% rabatt på alla inköp. Det var Wille Russmark som började ge mig det när jag köpte allt som kommit ut med Wu-Tang Clan på ett bräde i mitten av nittiotalet. Så även om det är många år sedan jag köpte en skiva där så kommer jag att sakna Örat.

Utförsäljningen börjar idag.

En radikal medieröst i Uppsala

Sedan i våras har jag bott i Uppsala. Stockholm kändes trångt och medelålders och jag flyttade tillbaka till ”den eviga ungdomens stad” i en slags romantisk längtan efter mina rötter. Efter ett antal månader har jag förstått att jag inte hör hemma här. Det är bara undantagsvis som mina vänner bor här och jag flyttar därför tillbaka till Stockholm, även om jag planerar att fortsätta vara verksam i Uppsala med jämna mellanrum. Jag hann dock skriva en motion till Uppsala arbetarekommuns representantskap.

Medielandskapet i Uppsala har alltid dominerats av borgerliga aktörer. I vissa omgångar har det funnits socialdemokratiska röster som den avsomnade Uppsalademokraten. Men sedan många år står den borgerliga Uppsala Nya Tidning (UNT) som ensam herre på täppan. Något som givetvis också påverkar den offentliga debatten i Uppsala i borgerlig riktning. Det är viktigt att vi som rörelse inser att detta är ett problem och verkar för att skapa ett mer balanserad arena för politisk debatt.

I Örebro där man har befunnit sig i en liknande situation har socialdemokraterna tillsammans med vänsterpartiet tagit initiativ till en lokaledition av Dagens ETC, Örebro ETC. Den delar delvis innehåll med den nationella upplagan av tidningen, men har också en egen lokalbevakning. För att vara berättigad presstöd måste editionen ha en majoritet (51 %) eget redaktionellt material. Något som uppfylls av lokalt nyhetsmaterial som produceras av två lokalanställda journalister och inköpt frilansmaterial samt att (s) och (v) ansvarar för varsin ledar- och debattsida i tidningen (läs mer om Örebro ETC här).

Att finansiera ett projekt av den här typen är givetvis en dyr affär. Det behövs en lokalredaktion med allt vad det innebär av anställda, lokaler och annat. Det svenska presstödet ger 2008 en lågfrekvent dagstidning (en dagstidning som ges ut en till två gånger i veckan) med minst 2000 prenumeranter minst 2 035 000 kronor (presstödet kan öka till 4 030 000 kr/år om upplagan överstiger 10 000 prenumeranter). Då måste dessutom prenumerationskostnaden vara minst 350 kr/år. En tidning som uppfyller dessa minimikrav skulle alltså ha intäkter på 2 735 000 kr/år, oräknat eventuella annonsintäkter. Men för att ge tidningen en stadig grund bör ägarna gå in med en ekonomisk grundplåt. Detta kan ske genom lån till eller insats i ägarbolaget (läs mer om Presstödet här).

Om man skulle använda sig av samma modell som Örebro ETC har gjort så innehåller tidningen gemensamt material med andra publikationer när det gäller nationellt och internationellt redaktionellt material. Utöver det ska tidningen ha lokalt redaktionellt material som bevakar både politik, samhälle, idrott och kultur i Uppsala. Det ska vara en rapportering av allmänintresse och gärna med extra fokus på sådant som inte får uppmärksamhet i den borgerliga pressen.

När det gäller opinionsmaterial är det en svårare fråga att lösa. Örebro ETC har löst det genom att låta de båda medverkande partierna få varsin ledarsida. Problemet med en sådan lösning är att det lätt blir partimegafoner av dessa sidor. En sådan utveckling bör undvikas och en självständig opinionsbildning i arbetarrörelsens anda bör garanteras. Men att på ett eller annat sätt ha parallella opinionssidor kan vara ett bra sätt att garantera att alla inblandade intressen blir hörda.

Med utgångspunkt i det ovan diskuterade föreslår vi att Uppsala arbetarekommun tar initiativ till att samla en bred koalition av organisationer i Uppsala för att bilda en tidningsförening. De organisationer som ska bjudas in är sådana som har individuella medlemmar och demokratiska strukturer. Exempel på organisationer är politiska organisationer knutna till Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet, fackliga avdelningar inom LO och TCO, folkrörelser som Hyresgästföreningen, PRO och Naturskyddsföreningen, vänsterorganisationer som Ordfront och Attac. Det är inte säkert – eller ens troligt – att alla dessa organisationer är intresserade av att delta i ett projekt av den här typen. Men genom att kasta nätet brett kan man förhoppningsvis fånga in fler som är intresserade av projektet än om man redan från början håller det inom en snäv krets.

Vi föreslår därför

• Att Uppsala arbetarekommun tar initiativ till att samla en bred koalition av organisationer för bildandet av en tidningsförening som syftar till att ge ut en dagstidning i Uppsala.

Fredrik Jansson

Kvarngärdets socialdemokratiska förening antog motionen som sin egen på medlemsmötet 2008-09-03