Är fackföreningsrörelsen ett problem om man vill bygga vänstern?

Kanadensiska LeftStreamed har publicerat ett spännande föredrag med sociologen Francis Fox Piven om fackföreningsrörelsens roll i att bygga vänstern historiskt, och vilken roll den spelar idag.

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om francis fox piven, leftstreamed, fackföreningsrörelsen, kapitalism, vänstern

Obama och vänstern

Väldigt intressant diskussion om Barack Obama och vänstern (via Arguing the World) som den amerikanska socialdemokratiska tidskriften Dissent arrangerat.

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om dissent, barack obama, vänstern, usa

Det välfärdsindustriella komplexet och välfärdens kärna

Följande text är ett utkast till en idé. Tankarna är inte färdigtänkta och referenserna är inte på plats. Om det blir en essä eller bok eller ingenting får tiden utvisa.

Kapitalismen behöver ständigt nya arenor och marknader. Det kan röra sig om en geografisk expansion (imperialism, globalisering), men det rör sig också om att skapa kapitalistiska marknader av områden som tidigare inte varit det. I ett land som Sverige framstår välfärden som kapitalismens senaste villebråd.

Man skulle kunna dra en väldigt godtycklig gräns mellan å ena sidan det som den borgerliga regeringen kallat välfärdens kärna – skola, vård, omsorg – och å andra sidan de transfereringar, försäkringar och bidrag som framför allt finansieras gemensamt via skattsedeln. Dessa två områden är båda centrala för den kapitalistiska utvecklingen i det postindustriella samhället. Men i det här inlägget håller vi oss till det som kallas välfärdens kärna.

Under de de senaste decennierna har vi sett en utveckling som gått från en i huvudsak offentlig finansiering och offentligt utförande till en situation som präglas av en till största delen fortsatt offentlig finansiering, men i allt större utsträckning präglas av privat utförande. När det gäller detta privata utförande har vi dessutom sett en utveckling som gått från små verksamheter drivna av småföretagare och kooperativ mot större verksamheter ägda av riskkapitalbolag som strävar efter att monopolisera dessa nya marknader.

Det kan jämföras med det förhållande krigsindustrin har haft med staten. Något som redan Rosa Luxemburg uppmärksammade i sitt mästerverk om kapitalackumulationen och som under Kalla kriget gick under benämningen ”det militärindustriella komplexet”. Ett system där det huvudsakligen finns en kund (det offentliga) som företagen är beroende av eftersom den klarar av att garantera stora investeringar och säker profit.

I analogi med detta skulle man kunna tala om framväxten av ett ”välfärdsindustriellt komplex” där tidigare allmännyttiga tjänster har kommodifierats, förvandlats till varor på en kapitalistisk marknad. I nyliberalismens ideologiska svallvågor är det lätt att tro att kapitalismen är antistatlig. Det stämmer inte, kapitalet är är i högsta grad för en stark statsmakt om det tjänar kapitalets syften. Nyliberalismen handlade inte i första hand om att avreglera staten, utan om att omreglera den.

Det handlar alltså i grunden om en förändring i samhällets ekonomiska bas där produktivkrafternas utveckling har lett till en ökad automatisering och globalisering av tillverkningsindustrin som i sin tur skapat mer kapital som söker nya marknader att göra profit på.

Samtidigt som den här processen fortgått har det inom vänstern odlats dolkstötsmyter. De som gärna ser sig som mest marxistiska har ofta varit de som varit snabbast att initiera svekdebatter. Ofta är det sossarna som får stå i skottgluggen, inte minst de politiska tjänstemän som på 1980-talet döptes till kanslihushögern. Men det är givetvis väldigt utopiskt att tro att samhällets utveckling ritats på Finansdepartementets ritbord.

En del val som gjorts var säkert felaktiga. Och det finns alltid val att göra. Men jag tror att man missar något centralt om man inte ser att vi lever i en period som präglas av postindustrialismen och kapitalets jakt på nya marknader. Den italienska marxistiska teoretikern Antonio Gramsci konstaterade i en av de anteckningsböcker som han i Mussolinis fängelser fyllde med storslagna och svårtydda tankar:

”Krisen består precis i det att det gamla är döende och det nya ännu inte kan födas; i detta interregnum framträder en stor variation av morbida symptom.”

Läs även Funktionssocialismens blinda fläck.

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om kapitalism, välfärd, rosa luxemburg, militärindustriella komplexet, välfärdsindustriella komplexet, postindustialismen, antonio gramsci, funktionssocialism,

Behovet av ett idékluster

Jag har flera gånger tidigare skrivit om vänsterns idéproduktion och tankesmedjor (se till exempel här, här och här). Ofta har jag varit kritisk till oförmågan att använda sig av nya medier, och beklagat mig över oviljan att finansiera välfungerande verksamheter.

Men kanske bör man ta en annan ingång på problemet. Visst har högerns tankesmedjor mer pengar. Men det man saknar i ekonomisk styrka kan man till viss del ta igen genom att svärma. Det finns flera organisationer som ägnar sig åt en rödgrön idédebatt. Där finns till exempel Arbetarrörelsens tankesmedja, vänsterpartinära Centrum för marxistiska samhällsstudier (CMS) och gröna tankesmedjan Cogito. Det finns ett stort antal ledarsidor. Det finns tidskrifter (Arena, ETC, Fronesis, Ordfront, Pockettidningen R, Socialistisk debatt, Tvärdrag och så vidare). Det finns fackföreningar och andra intresseorganisationer som lägger fram rapporter. ABF arrangerar seminarier och folkhögskolor kurser.

Istället för att klaga på att enskilda organisationer inte gör allt skulle man kunna tänka sig en mer heterogen samlingsplats för alla dessa aktörer, en portal där man kan ladda ner och diskutera rapporter från olika håll, där man kan få ett flöde av olika artiklar och bloggar, och titta på seminarier (livesända eller inspelade). Kluster är ju ett populärt ord i dessa industrikristider. Hur skulle det vara med ett rödgrönt idékluster där olika delar kan skava och smeka varandra?

Även om det finns bloggportaler som mer eller mindre försöker samla den här typen av diskussion så saknas en plats där organisationer och opinionsbildare oberoende av varandra kan lägga upp sitt material. Jag tror att det finns en möjlighet i ett sådant här projekt, även om det kräver att man förstår att man inte måste ta ansvar för andras material på portalen. Det finns ett behov av ett idépolitiskt kluster för att föra fram progressiva idéer.

Intressant?