Tillbaka till framtiden, SvD?

Den svenska rävjaktskonservatismens främste banérförare Claes Arvidsson konstaterar med anledning av den framtidskommission som Vänsterpartiet tillsatt och med ett faktiskt ganska konservativt citat av kommissionens ordförande Ida Gabrielsson att vänstern längtar tillbaka till ett Sverige som inte längre finns.

Gott så. Det är hans uppgift som borgerlig idéproducent. Men lustigt nog gör han det samma dag som hans ledarsida publicerar en krönika av den svenska livmoderkonservatismens grand old lady, Elsie Claeson, där hon skriver att ”det gamla har blivit det nya” och konstaterar att hon är ”antimodernist”.

Det är inte lätt att förstå varför Claesons femtiotalsvurm är ”det nya” medan Gabrielssons åttiotalsdito (?) är det gamla. Och om man nu ska ha en femtiotalsvurm så känns det ju faktiskt som det är just den modernistiska framstegsoptimismen – snarare än unkna och samhällsekonomiskt katastrofala hemmafruideal – som Henrik Berggren beskriver i  sin nya biografi över Olof Palme som är värd att reclaima. Underbara dagar framför oss, liksom.

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om claes arvidsson, elsie claeson, ida gabrielsson, konservatism, vänsterpartiet, svd

Sverige ska vara ett jämlikt land

”Sverige ska vara ett jämlikt land.”

Jag borde skriva något längre om den rödgröna regeringsplattformen som på det stora hela ser väldigt bra ut (och har ganska stora likheter med det jag tidigare kallat ”vänsterreformism” på bloggen). Men just nu fastnar jag på första meningen. ”Sverige ska vara ett jämlikt land”. Ibland är det så enkelt.

Game on!

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om rödgrön, regeringsplattform, socialdemokraterna, vänsterpartiet, miljöpartiet, vänsterreformism

Friskolan och det välfärdsindustriella komplexet

På DN Debatt skriver Vänsterpartiets Lars Ohly och Rossana Dinamarca om den vinstmaskin som det svenska friskolesystemet har blivit för de bolag som verkar på den marknaden.

För en vecka sedan skrev jag om något jag valde att kalla det välfärdsindustriella komplexet. Med det menar jag att i det postindustriella samhället har skapats en marknad för kapitalet att göra profit på skattefinansierade välfärdstjänster. Det Ohly och Dinamarca skriver om är en utmärkt illustration av detta.

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om välfärdsindustriella komplexet, friskolor, vänsterpartiet, dn,

Bli rödgrön valarbetare!

För en vecka sedan tipsade jag om ett inlägg av den vänsterpartistiske riksdagskandidaten Jonas Sjöstedt som handlade om hur man aktiverar de som vill byta regering men inte är partister, som definierar sig som rödgröna snarare än som socialdemokrater, miljöpartister eller vänsterpartister. Jag passade också på att länka till några inlägg jag själv skrivit på ämnet.

Sedan igår är det nu möjligt att anmäla sitt intresse att bli just rödgrön valarbetare. Fortfarande saknar vi den riktiga rörelsetanken. Men det är ett steg på rätt väg.

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om rödgrön, socialdemokraterna, vänsterpartiet, miljöpartiet, val 2010, valarbetare, jonas sjöstedt,

Sjöstedt om det rödgröna

Den vänsterpartistiske riksdagskandidaten och tidigare europaparlamentarikern Jonas Sjöstedt skriver ett viktigt inlägg på sin blogg där han argumenterar för att det rödgröna projektet borde kunna öppna upp för politiskt engagemang och aktivitet hos de som definierar sig som rödgröna snarare än socialdemokrater, miljöpartister eller vänsterpartister. De åldrande och stela partistrukturerna har skapat en onödigt hög tröskel för politiskt engagemang. Han skriver:

”Hur tar vi vara på kraften hos de här tusentals rödgröna? Hur ska de organiseras? Hur ska de kunna få inflytande över det rödgröna projektet? Här har s-v-mp en viktig uppgift framför sig. Rimligen så borde de tre partierna gemensamt bjuda in partilösa, via webben och till lokala möten, till att arbeta för en rödgrön valseger. De borde erbjudas både politiska möten och utbildning, men främst av allt konkreta arbetsuppgifter för att bidra till en rödgrön valseger. Det borde räcka med att anmäla sig på webben, sedan skulle inbjudan till lokal aktivitet komma med ett brev på posten strax efter.”

För ett drygt år sedan funderade jag mycket över hur just ett sådant här arbete skulle gå till. Just den sänkning av tröskeln för politisk aktivitet kan vara den viktigaste effekten av det rödgröna samarbetet. Men det kräver att partierna och partinära organisationer ställer den nödvändiga infrastrukturen till förfogande. Och hittills har vi inte sett särskilt mycket intresse från partiledningarna att öppna upp arbetsformerna.

Jag skrev om en rödgrön val- och folkrörelse och hur man ska kunna öppna upp för en rödgrön utveckling av politikens innehåll.

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om jonas sjöstedt, socialdemokraterna, vänsterpartiet, miljöpartiet, rödgrön, val 2010, valrörelse,

Nu är tydligen en radikal medieröst i Uppsala en bra idé?

För ett år sedan skrev jag en motion till Socialdemokraterna i Uppsala om behovet av en radikal medieröst i Uppsala. När den senare togs upp till behandling på arbetarekommunens representantskap avslogs motionen i enlighet med styrelsens förslag. Tyvärr hade jag inte möjlighet att närvara vid det tillfället och kunde därför inte heller försvara min motion eller följa hur diskussionen gick. Men avslogs gjorde den.

Det är därför med viss förvåning som jag idag fick ett medlemsutskick från Uppsala arbetarekommun. För med i utskicket finns ett flygblad med följande text:

Visst ska Uppsala ha en röd tidning!

I vintras startade vi på ETC förlag två nya veckotidningar, ETC Stockholm och Efter Arbetet. Två nya lokala veckotidningar. Det var bara möjligt genom att tillräckligt många tecknade en prenumeration i förväg. Nu är turen kommen till Uppsala! För självfallet vill vi under valåret 2010 ha fler röster ute, fler möjligheter att förändra debatten och vrida arbetar- och miljörörelsen ut ur de borgerliga mediernas tvångströja.

För det är det våra tidningar handlar om, det är vad tidningen i Uppsala kommer att handla om. En alternativ nyhets- och ledarjournalistik där vi öppet och lokalt diskuterar frågor runt  ekonomin och klimatet tillsammans med alla er som blickar framåt. Därför bjuder vi in S, V och MP, fackföreningar och andra organisationer till att samarbeta. Precis som vi har gjort i Skåne och Stockholm. Då har Uppsala snart en ny tidning.

Vi tror helt enkelt inte att Sverige kan bli ett rödgrönt land med borgerliga idéer.

Det är viktigt att du som vill redan nu tecknar en prenumeration. Du betalar inget förrän när tidningen startar. Det är 350 kronor för ett år som gäller. Och lika viktigt är det att du hjälper oss att samla fler intresserade, det vill säga värva vänner som prenumeranter. Med din hjälp tror jag att det kan gå!

Johan Ehrenberg

Ansvarig utgivare

Jag tecknar en förhandsprenumeration på ETC-tidningen i Uppsala. Jag betalar inget nu, först när tidningen startar:

Namn:

Adress:

Postadress:

Mejl:

Jag ger bort en prenumeration på ETC-tidningen i Uppsala. Jag betalar inget nu, först när tidningen startar:

Mitt namn:

Adress:

Postadress:

Mejl:

Mottagarens namn:

Adress:

Postadress:

Mejl:

Sänd in ovanstående med mejl –  forlag@etc.se

Och det är ju bra. Men man undrar vad som förändrats sedan min motion sänktes på representantskapet?

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om socialdemokraterna, vänsterpartiet, miljöpartiet, tidning, vänstertidning, rödgrön, uppsala, etc, efter arbetet, etc stockholm, motion, johan ehrenberg,

Var är Rebellasamhället?

Till att börja med ska jag konstatera att Unga s-kvinnor Rebella har gjort ett imponerande arbete med sin Framtidsrapport. Det finns en genuin vilja att hitta en ideologisk och organisatorisk riktning för politisk förnyelse.

”Vi saknar tydligt kommunicerade långsiktiga visioner som sträcker sig över mer än en mandatperiod och konkreta politiska åtgärder för att arbeta i riktning mot visionen om ett mer rättvist och jämlikt samhälle.”

Det finns en tydlig kritik av vad man uppfattar som socialdemokratins svårighet att nå bortom den statsförvaltande rollen, och kritiken av borgerlighetens oförmåga att göra detsamma.

”… styrkan i vår politiska övertygelse ifrågasätts medan vi framstår som en grupp makthungriga broilers som vill återta regeringsmakten till vilket pris som helst. Det spelar ingen roll vilka som sitter vid makten om de inte har viljan och styrkan att genomföra nödvändiga reformer. Få tror i dag på Socialdemokraternas förmåga att trycka tillbaka marknaden och reformera samhället i riktning mot ökad jämlikhet. … Vi vill se fler konkreta förslag på moderna lösningar för hur samhället ska organiseras för att nå ökad jämlikhet och demokrati. Socialdemokratiska lösningar ska stå i fokus för vår politiska retorik, inte borgerlighetens misstag. Grunden för vårt engagemang måste vara att vi vill byta politik, inte regering.”

Problemet med rapporten är dock att det finns frågor och kritik, men saknas svar. Man vill se såväl en ekonomisk som en välfärdspolitik som är grundad i socialdemokratiska värderingar. Men man kommer inte längre än till generella antydningar om vad det ska vara. För att komma vidare i diskussionen hade det varit skönt med några ”konkreta förslag på moderna lösningar”.

Det här är inget de är ensamma om. Många har ställt liknande frågor. Få har tagit på sig uppgiften att ge svaren. Men jag saknar ett praktiskt tiopunktsprogram för ett socialdemokratiskt Rebellasamhälle.

Framtidsrapporten är ett gott initiativ. Men jag vet fortfarande inte hur deras vision av framtiden ser ut i realiteten?

Läs även Anders Erikssons tvådelade analys (1, 2). Rebella länkar till andra som har skrivit om rapporten. Och jag lägger upp den i Rotbiblioteket.

Förövrigt kan jag tipsa om samarbetsbloggen där de rödgröna partiledarna skriver om vägen mot regeringsskiftet 2010.

Intressant?

Klimatrenoverad förort skapar jobb

På torsdagens DN Debatt la de rödgröna partiledarna fram ett förslag där ROT-avdraget ska omfatta även flerfamiljshus, med förbehållet att energianvändningen minskas med trettio procent. Även det ”vanliga” ROT-avdraget ska enligt förslaget utökas med samma typ av klimatrenovering. Enligt debattartikeln skulle dessa avdrag skapa 15 000 nya arbetstillfällen.

Det innebär att även hyresbostäder kan omfattas av de ROT-avdrag som tidigare var förbehållna de som äger sitt boende. Vilket i sin tur innebär att det kan bli en skjuts mot att påbörja en länge eftersatt renovering av miljonprogrammet. Att denna renovering dessutom ska leda till minskad energianvändning (och i sin tur minskade energiräkningar) är bara positivt.

Om man följt den här bloggen vet man att det här är en politik jag argumenterat för länge (se till exempel här och här). I den ekonomiska kris vi nu befinner oss i är det viktigt att göra satsningar som snabbt kan sättas igång. Där är just renoveringar ett område som bör prioriteras. Och kan man då rikta skattesubventionerna mot klimatsäkring snarare än nya jacuzzis är det bra politik. Vi behöver även se infrastruktursatsningar på till exempel järnväg. Men sådana satsningar tar längre tid och är helt enkelt krångligare att genomföra. Gröna renoveringar kan sättas igång snabbare och är ett helt korrekt sätt att använda och tackla både den ekonomiska krisen och klimatkrisen. Dessa gröna renoveringar skapar också utrymme för utveckling och produktion på områden som kommer att vara nyckelsektorer i ett framtida industrisverige.

Rent generellt är dock inte den här typen av ”avdragsreformer” något jag tror på. Att subventionera vissa typer av tjänster snedvrider arbetsmarknaden. Därför hamnar den moderatledda regeringens ”husavdrag” fel när de vill göra det permanent. Men med en snabbt stigande arbetslöshet är vi inte i en normal situation och varje byggjobb innebär ungefär tre ytterligare jobb. Så som en undantagsreform är gröna ROT-avdrag bra politik. Och när det som i förslaget kommer större befolkningsgrupper till goda är det dessutom bra rödgrön politik.

Äntligen börjar bitarna i den rödgröna oppositionspolitiken falla på plats. Synd bara att det ska behöva ta så lång tid. Och att vi har en regering som inte alls visar intresse för att bekämpa arbetslösheten och skapa förutsättningarna för Sverige att ligga i framkanten när konjunkturen börjar vända uppåt.

Konkreta förslag istället för järtecken

Som jag skrev igår kom Konjunkturinstitutet med dystra prognoser om arbetslösheten. Idag kommenterar finansminister Anders Borg (m) siffrorna och spår att arbetslösheten kommer att stiga till 11,7 procent 2011. Med tanke på hur mycket den mannen pratar väder, spår och betraktar så är det inte utan att man väntar sig att man ska få se honom på Rosenbads tak letandes efter järtecken i skyn eller läsandes inälvorna på någon utförsäkrad arbetssökande.

Men dagen har också fört med sig några förslag på hur man ska komma till rätta med arbetslösheten. Moderaterna slår samman ROT- och RUT-avdrag till något de kallar husavdrag. Vad som är så fantastiskt med denna ompaketering är oklart. Personligen är jag rent allmänt skeptisk till varför vi ska skattesubventionera villaägare som installerar jacuzzi eller höginkomsttagare som låter någon annan städa deras hem när det uppenbarligen är fantastiskt svårt att skaka fram pengar till en grön upprustning av miljonprogrammet eller hemtjänst till de som behöver. Men det är ändå ett förslag och alla sådana är bra utom de dåliga antar jag?

De rödgröna partierna har förövrigt lagt fram ett gemensamt program för klimat- och energipolitiken som verkar förstå att man måste binda samma den ekonomiska krisen med klimatkrisen. Bland annat vill man se ordentliga investeringar i järnvägar och miljöteknik. Jag lyckas dock inte hitta programmet på nätet (litet minus där). Här är den. Socialdemokraternas miljö- och klimatpolitiske talesperson Anders Ygeman  kommenterar:

- Vi vill investera Sverige ur krisen. Regeringens låga ambition på klimatområdet hotar 10 000-tals jobb i Sverige.

Dessutom har socialdemokraternas jobbrådslag presenterat sina förslag. Dessa sammanfattas i fyra punkter:

• För det första; en politik för att de nya jobben ska skapas– idéer för entreprenörskap, innovationskraft och kreativitet.

• För det andra; en politik för ett inkluderande arbetsliv – idéer för kreativitet, inflytande och utveckling på våra arbetsplatser.

• För det tredje; en politik för utveckling och förändring på arbetsmarknaden – idéer för utveckling av kunnande och kompetens för dem av oss som jobbar och för dem av oss som förlorar jobbet.

• För det fjärde; en politik för trygghet för förändring – idéer för att utveckla en väl fungerande inkomsttrygghet som uppmuntrar utveckling för enskilda personer och för Sverige som land.

Med reservation för att jag inte har hunnit läsa rapporterna så känns det ändå hoppfullt. Det finns ett alternativ till den passivitet som den moderatledda regeringen visar. Det behövs om Sverige överhuvudtaget ska komma ut på andra sidan. Sverige behöver en jobbävning som förstår att vi måste satsa både för nutiden och framtiden.

Kärnkraften är partitaktik, inte energistrategi

Kärnkraftsfrågan är som bekant uppe på dagordningen igen. Borgerligheten har på ett skickligt sätt lyckats förvandla ett politikområde som traditionellt har präglats av blocköverskridande överenskommelser till en blockskiljande fråga. Man kan orda till döddagar om centerns svek och borgarnas berusning över att för en gång skull sitta vid makten. Jag tror vi kan konstatera att det är ytterligare ett steg på vägen mot ett stort allmänborgerligt parti. Centerpartiet lägger sin landsbygds- och miljöprofil på hyllan samtidigt som Folkpartiet upphör vara socialliberaler, Kristdemokraterna att vara värdekonservativa och Moderaterna…, de har ju lagt till prefixen ”nya” och klätt järnnäven i sammetshandske (att det inte är en arbetshandske står väl klart vid det här laget). Som taktik har det varit skickligt, som strategi är jag mer tveksam. Ju mer strömlinjeformade de blir, desto troligare blir den borgerliga kannibalismen och flykten till partier både till vänster och höger om alliansen.

Jag har dragit mig för att skriva något om kärnkraftsfrågan. Helt enkelt för att jag inte känner mig så konsekvent som jag vill vara. Jag har förståelse för att frågan om kärnkraften har dykt upp igen. I tider som präglas av klimatångest och industrivarsel är det naturligt att många sträcker sig efter de enkla och välbekanta lösningarna. Kärnkraften har ju trots allt varit en både klimatvänlig och hyfsat pålitlig leverantör av energi till svensk industri.

Jag är dock skeptisk till kärnkraften som en framtida energikälla. Även om själva driften är hyfsat säker så finns det fortfarande klara brister både när det gäller brytningen av uran och slutförvaringen. När det gäller det förra kan jag inte låta bli att tycka att det är lite underligt att de som förespråkar kärnkraft inte samtidigt förespråkar att Sverige ska börja bryta uran. Det borde ju ge både energioberoende och nya arbetstillfällen. Svaret är självfallet att de vet att det stöd som kärnkraften idag har i opinionen skulle krympa ihop till ett ingenting om även det ledet i processen skulle förläggas till Sverige. Istället väljer man att blunda för det, riskerna med uranbrytningen läggs någon annanstans, på någon annan, utom synhåll.

Vad gäller slutförvaringen borde det vara självklart att något som måste isoleras i 100 000 år innan det är ofarligt också är orimligt. Ta samma tidsrymd och sväng om den 180 grader och fundera på var vi skulle hamna då. För 100 000 år sedan hade människan inte lämnat Afrika eller börjat bruka jorden. De tidsmässiga och kulturella perspektiven är ofattbara. Sverige har funnits som statsbildning i långt under 1 000 år. Hur ska vi kunna ta ansvar för något som med största sannolikhet kommer att utgöra en fara långt efter att Sverige, alla andra idag existerande institutioner och förmodligen mänskligheten har upphört?

Men folket vill ju ha kärnkraft. De säger ju så i opinionsundersökningarna. Men är det någon som på allvar tror att en så överväldigande majoritet skulle svara jakande på frågan om det fanns en verklig debatt om alternativen. En debatt om uranbrytning, kärnkraftens verkliga kostnader, slutförvaringen? En debatt som på allvar lyfte alternativen, om hur vi ska ligga i framkanten i utvecklingen av grön energi och hur vi ska energieffektivisera samhället. Anledningen till det nuvarande opinionsläget är att det bara finns en röst på banan, det är länge sedan vi diskuterade kärnkraftens vara och ickevara i Sverige. Idag handlar kärnkraftsmonologen om att leverera billig, evig energi som inte spyr ut avgaser. En verklig debatt skulle snabbt förändra spelplanen.

Socialdemokratin har vajat i den borgerliga snålblåsten, väl medveten om att det finns röststarka grupper inom arbetarrörelsen som är beredda att hoppa på kärnkraftståget. Fast det finns ingenting i detta som med nödvändighet behöver tvinga socialdemokratin i borgarnas radioaktiva famn. Dels är det inte första gången i rörelsens historia som det funnits en avvikande åsikt i en sakfråga (gudarna ska veta att jag ofta har innehaft dessa), och dels handlar det för de flesta i den här grupperingen inte om någon kärlek till kärnkraften i sig. Det handlar om att svensk basindustri ska ha tillgång till billig energi.

Istället för att låta sig bli indragna i det borgerliga spelet om kärnkraften borde socialdemokratin tillsammans med de andra rödgröna partierna lägga fram ett omfattande energiprogram som både lägger ut riktningen för utbyggnaden av förnyelsebara energikällor och konkreta reformer som syftar till en effektivisering av energianvändningen. Ett sådant program måste också våga säga att kärnkraften inte kommer att avvecklas så länge vi inte lyckas matcha (och mer därtill) dess energiproduktion med ny svensk och grön energi. Syftet är att avskaffa kärnkraften, inte tillgången till energi. Den här debatten kan aldrig få hemfalla till gröna vågen-nostalgi och doften av våt vadmal och kålrötter. Debatten om framtiden måste handla om att ”boldly go where no man has gone before”.