Elitist, ja visst!

svenska fansSå här i EM-tider förvandlas det svenska folket till en enda stor fotbollsälskande massa som väller fram över gator och torg. Iklädda nyinköpta landslagströjor, drickandes öl i plastmuggar och brölande ett kollektivt ”SVÄÄÄRJEE!!!” Kort sagt, det är ungefär som vilken stadsfestival som helst. Jag vet inte riktigt varför det är så här. Kanske har det att göra med att det moderna intresset för landslaget (åter)föddes i samband med att EM hölls i Sverige 1992. Det var ju stadsfestivalernas gyllene tidsålder, med öltält och E-type i varenda håla. Man kan ju vara tacksam att inte ett annat av tidens framträdande drag fastnade på landslagssupportandet. Det tidiga 1990-talet var ju också Ny Demokrati, VAM och Lasermannen. Det är väl det här som kallas folklighet. Men jag vet inte riktigt om jag gillar det.

Där med inte sagt att det inte finns positiva saker att säga om landslagssupportrarna. Under 2000-talet har stödet framförallt vid de stora mästerskapen förbättrats avsevärt. Från att ha varit en ”amerikansk” korvätarpublik har det blivit något annat. Det kanske inte är ”sydamerikanskt” som Hasse Backe påstod inför matchen mot Spanien. Men det har åtminstone blivit mer ”holländskt”. Det är rapsgula fält och ”In med bollen i mål” på läktarna.

Det jag har emot den här typen av supporterskap är att det inte är på riktigt. Det är en kostym man tar på sig varannan sommar (om man har tur). Det handlar inte om den vardagliga smärta, ångest och glädje som följer med om man håller på ett klubblag (och då menar jag inte ett Real Madrid eller Manchester United). Det är ett evenemang, inte ett engagemang.

Jag följer det svenska landslaget och EM. Ganska noga dessutom. Jag läser det mesta som skrivs. Jag gnäller över laguttagningarna. Tittar på matcherna. Men kontentan är att jag bryr mig mindre om hur det går för Sverige i EM än hur det går för Bajen i allsvenskan. Jag hade med glädje bytt bort ett svenskt EM-guld mot en plats för Hammarby i UEFA-cupens gruppspel. Jag känner mer lycka över en vinst mot Kalmar FF än en kvartsfinalplats i EM.

Jag vet att de här känslorna är elitistiska. Jag tycker att de som bänkar sig framför torgens TV-skärmar eller tillbringar semestern på mellaneuropeiska campingplatser tillsammans med grabbgäng från Knäckebrödhult och Nedre Rakvattnet är mindre supportrar än vi som har säsongskort på Söderstadion (eller Fredrikskans, Råsunda eller Idrottsparken för den delen), vi som lider och glädjs med vår klubb under säsong och oroar oss för spelarförsäljningar och -köp under speluppehållen. Jag vet att de här känslorna är elitistiska. Men jag bryr mig inte. Jag är (i det här fallet) bättre än er. Jag är elitist, med stolthet och med glädje!

Intressant?


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: