Fagerstas röde patriark?

Det förekommer ofta etablerade ”sanningar” om politiska partier. Kanske mer om Vänsterpartiet än om andra partier. De senaste åren har det handlat om en intern konflikt mellan vad som – precis som i socialdemokratin på 1990-talet – kallas traditionalister och förnyare. Ett begreppspar som är helt tömt på faktiskt innehåll bortom mediadramatik och ställningskrig, men som gärna slänger sig med begrepp som stalinism och högeravvikelse. Inte så att det inte kan finnas konflikter mellan olika falanger i ett politiskt parti. Det finns det i alla partier och är på många sätt en självklar del i en organisations inre liv. Ibland har det handlat om en konflikt mellan höger och vänster, ibland har det handlat om personliga motsättningar.

I Flamman (länk till första av totalt tre artiklar) skriver Aron Etzler om den vänsterpartistiska framgångssagan Fagersta, och framförallt om dess starke man Stig Henriksson. Han har stått mitt i Vänsterpartiets inre konflikter. Inte så konstigt om man är ett (v)-märkt kommunalråd med egen majoritet. Henriksson har sagts vara en ”förnyare” som drivit en mer högerinriktad och ”pragmatisk” kommunpolitik. Han ska vara en lite mesig typ av vänsterpartist som är på gränsen till att vara en gammaldags socialliberal snällist. Och visst finns det frågor där han uppenbart går på tvären med majoriteten i sitt parti. Han tycker att (v) ska skrota utträdeskravet ur EU och att det är vansinne att driva frågan om 200 000 nya jobb i offentlig sektor. Men i Fagersta drivs det mesta i offentlig regi enligt klassisk vänstermodell. En vad det verkar framgångsrik modell som byggts upp av ett långvarit och aktivt arbete i både opposition och majoritet.

Etzler målar på många sätt upp ett svenskt kommunalt föredöme. Och det är en intressant bild av hur en vänsterpartistiskt styrd kommun i Sverige kan fungera. Men det man gärna skulle vilja höra mer om är den kritik som kommer från den nya generationen socialdemokrater i Fagersta, framförallt fackligt aktiva kvinnor. Det skymtar förbi en sådan kritik som aldrig riktigt får chansen att utvecklas. Denna nya generation är vad jag förstår inte befläckad av den äldre generationen socialdemokratiska röda patriarker som styrde kommunen. Det vore också intressant att få veta mer om den kritik som Henriksson för fram mot folkrörelser och fackföreningar. Menar han att en vänsterpolitik är möjlig utan folkliga organisationer? För även om Henriksson vill kontrastera sig mot de socialdemokrater som tidigare styrde kommunen så påminner han väldigt mycket om en HSB för att använda ett uttryck som ofta användes om Göran Persson.

Annonser

7 responses to “Fagerstas röde patriark?

  • björn

    Utvecklingen
    EU hot häri immaterialrätt (jfr delvis motstridigheter i lissabon som mångfaldsstöd och ett resonemang jag hade – hursomhelst)
    intelligens tex i anslutning till forskningsprojekt (tex 200 kr och tex 100 böcker för 100 kr i lättpocket tex lagboken och jur litt och 100 kr till aktuellt projekt etc)
    finns mkt däri tex forskningsprojekt i sydam, afrika etc

    statligt – en bok för alla (skitprojekt= vet, jur och samlingsprojekt för få upp bokläsande, bildning, internetberoende, utbildningssatsningar, motivation, packet till div yrkesgrupper)

  • Nina Eriksson

    Du, vad tycker du om det här? Almega försöker skämta till och visar med ”glimten i ögat” deras syn på facket.

    Kolla in filmerna som faktiskt är rätt roliga:

    och

  • Johan Sjölander

    Är det bara jag, eller är diskussionen i den här tråden en smula post-modern? Bra inlägg för övrigt, jag gjorde ungefär samma reflektioner som du när jag läste artikeln.

  • fredrik

    Postmodernt eller möjligen bara att folk tror att kommentarsfältet är ett allmänt klotterplank. Man kan ju åtminstone låtsas att man har något att säga som har med inlägget att göra.

    Vad gäller Flammas artiklar så är det också intressant att göra koppling till förra veckans ledare om Ceasar och beskrivningen av vänsterns ledare som auktoritära. Finns länkad till i ett tidigare inlägg, Ceasar och det romarrikets vänster.

  • Johan Sjölander

    Ceasarartikeln var också kul, jag satt med Torkel och resonerade runt den en lång stund på balkongen häromsistens. Och jag förstår din koppling, även om Rubicon och Strömsholms kanal inte riktigt har samma klang (än?)

  • fredrik

    En gång i tiden var även Rubicon ett obetydligt vattendrag. Det är historien som gjort det till vad det är.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: