Greider om Dan Andersson och världsrevolutionen

I SvD läser jag att Göran Greider kommer ut med en biografi över poeten Dan Andersson i höst. Jag tror det kan bli bra. Trots att Andersson är tätt förknippad med arbetarrörelsens folkbildningsfäste Brunnsvik har han aldrig riktigt setts som en ”riktig” arbetarförfattare. Kanske är det civilisationskritiken och romatiserandet av Finnskogarnas småfolk och ödemarker som ställt sig i vägen. I dikten Hemlängtan skriver han:

Jag är trött, jag är led på fabriken,
jag vill hem till jordhöljt bo,
till min koja vid Blodstensmyren,
i de gröna gömmenas ro.
Jag vill leva på bröd och vatten,
om jag endast strax får byta
allt gasljus och larm mot natten
där timmarna tysta flyta.

Men bland alla dikter om Paso och Kango finns det dikter som nästan är överdrivet politiska, ja revolutionära. I Till dem som tänkte tanken om borgargardet diktar han

Det är han som gillar det rätta, vars hjärta för sanning slog,
förfinad, med veka söner, som kräkts på varenda krog.
Ibland bär han ordnar på bröstet, som regnat från borgarnas borg,
ibland är han stel och högtidlig, en hökare klädd i sorg.

[…]

Bakom honom smyger en magrare karl, och deltar i ropen om bröd,
en benrangelsman mitt i vårens gräs, som väser sin visa om död.
Han sätter sin bockfot bland blommor och löv, och drar en begravningspsalm,
och jag tycker han sneglar, han också, bortåt borgarnas Östermalm.

Och kanske är Göran Greider rätt person att visa upp även den sidan av Dan Andersson. För som han säger i Svenskan:

”Eftersom kapitalismen hade en födelse måste den också ha ett slut. Nu ser vi att kapitalismen har erövrat nästan alla områden på planeten. Och i samma ögonblick som hela planeten är ianspråktagen får kapitalismen svårare att fungera. Så jag kan nog fortsätta att planera för världsrevolutionen.”


2 responses to “Greider om Dan Andersson och världsrevolutionen

  • Enn Kokk

    Det beror kanske på perpektivet vem som har respektive inte har sett Dan Andersson som en ”riktig” arbetarförfattare.

    Min bild av Dan Andersson i folkrörelsen socialdemokratin är att Dan Andersson var mycket läst och älskad. Hans visor sjöngs och hans dikter deklamerades på otaliga möten.

    När jag 1970 gav ut min ”Upp till kamp! Sånger om arbete, frihet och fred”, som under ett antal år sedan fungerade som rörelsesångbok, var det självklart för mig att ta med Dan Anderssons ”Helgdagskväll i timmerkojan”, detta trots textens lätt sentimentala ton. Ingen svensk arbetarsångbok utan Dan Andersson, var min paroll!

  • fredrik

    Att Dan Andersson har varit både läst och älskad är det inget snack om. Men mitt intryck är ändå att han inte har setts som en ”riktig” arbetarförfattare som självklart ska ha plats bland proletärlitteraturens stora. Hans motiv är ju ofta hämtade från en närmast förindustriell värld (låt vara att kolet från milorna givetvis hade sin plats i ett industriellt produktionssätt) av småbrukare och ödemarker. Dessutom är ju hans poesi oftast mer religiöst grubblande än ståndaktigt socialistisk. Men att han lästs är självklart. Till och med jag har deklamerat honom på möten.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: