Labour och vänstern samlas i Manchester

I Manchester pågår nu Labours årliga konferens. Ska man tro media så verkar partitoppen ha samlat sig bakom Gordon Brown. För tillfället. Egentligen var det ingen insatt som trodde att det skulle ske en ordentlig utmaning av Browns ledarskap på konferensen. Det är möjligen en bra medial tidpunkt för en sådan, men inte rent stadgemässigt. Det ska bli intressant hur Brown ska använda sig av den andningspaus han fått i och med detta och den pågående finanskrisen. Som Mike Ion påpekar i en debattartikel i Guardian är det rätt tillfälle att ta sig an beskattningen av de superrika. En fråga som länge har legat och puttrat i Labour. Frågan är om Brown har tillräckligt med kraft för att samla sig för en sådan reform?

Samtidigt med partikonferensen pågår ett annat arrangemang i samma stad. Vänstern inom Labour sammanstrålar med stora delar av den brittiska vänstern utanför partiet vid något som kallas ”Vänsterns konvent”. På deras hemsida hittar jag en intressant text av Hilary Wainwright, redaktör för vänstertidskriften Red Pepper där hon argumenterar för en gammal tradition inom Labour och vänstern, att demokratisera makten.

”The Labour Party’s commitment to the common ownership included the commitment to ‘the best obtainable system of popular administration and control’. Here was a recognition, buried in labour movement history that democracy is something more than parliament: it’s also about popular control over how public resources and institutions are run. When Labour did finally bring parts of the country’s infrastructure and heavy industry into public ownership, the idea of ‘popular control’ was pretty much forgotten. Public control meant state control; socialism became increasingly identified with the state.”

John McDonnell, parlamentsledamot och samlande figur för Labours ”hard left” skriver i Guardian om skillnaderna mellan de två evenemangen:

”The contrast between the conference and convention couldn’t be starker. The Labour conference is isolated behind a high security wall and stage managed for televisual perfection. The convention, on the other hand, is open to all, rejecting the status of top table speakers and encouraging everyone attending to participate.

But the contrast in politics between the rank and file delegates attending conference and those at the convention is likely to be a great deal less. The majority of delegates to both will have opposed the war and the renewal of Trident, will be opposed to the privatisation of public services and will have supported demands for the protection of civil liberties and trade union rights. They are all part of the same radical, progressive, socialist movement that has been divided by the policies of New Labour.”


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: