Vänsterreformism: Krisen och det gröna folkhemmet

Det socialdemokratiska folkhemmet växte fram i skuggan av den av kapitalets kriser som gått till historien under benämningen ”den stora depressionen”. 1929 kollapsade finanssektorn i USA, och under de följande åren spred sig dess svallvågor över världen. I Sverige fick den sitt mest dramatiska uttryck när militär öppnade eld mot arbetare som protesterade mot arbetsgivarnas försök att sänka lönerna i Ådalen 1931. Arbetslösheten var rekordhög och året därpå kom socialdemokraterna till makten och kunde på allvar starta bygget. Med teoretiskt stöd av den så kallade Stockholmsskolan och under finansminister Ernst Wigforss överseende förekom folkhemsbyggarna det som internationellt kom att bli mer känt som keynesianism. Istället för att reagera på krisen med nedskärningar och att låta marknaden reglera sig själv valde man att expandera den offentliga ekonomin. Man införde stöd till bostadsbyggande, a-kassa, folkpension och barnbidrag. Man började bygga välfärdssektorn. Industrin omstrukturerades och effektiviserades, inte minst på grund av den ökade tillgången på elektricitet. Det var den här processen som lade grunden för den socialdemokrati som dominerade den svenska samhällsutvecklingen under ett halvsekel.

1932 var inte första gången som socialdemokraterna satt på regeringstaburetterna. Men när man uppnått det som under decennier varit partiets helt överordande fråga – den allmänna rösträtten – saknades en tydlig inriktning på politiken. Den officiella partiideologin, en stelbent och deterministisk Marxtolkning, föreställde sig den historiska utvecklingen som starkt regelbunden och att kapitalismen snart av materiell nödvändighet skulle övergå i ett socialistiskt stadium. Men en föreställd naturlag duger inte som politiskt handlingsprogram. I Sverige försökte man lösa det på väldigt svenskt manér, man tillsatte två statliga utredningar. Utredningarna, som behandlade socialiseringar respektive industriell demokrati, ledde trots omfattande studier inte någonstans och fick inte heller några slutbetänkanden. Istället skapade depressionen och samhällets materiella förutsättningar grunden till välfärdssamhället och den moderna socialdemokratin.

Idag står vi åter inför en internationell kris i det kapitalistiska systemet. Vi gör det samtidigt som vi står inför ett än större klimathot. Precis som vid tiden för den tidigare nämnda depressionen är socialdemokratin vilse. Man har försökt orientera sig i en värld som inte längre domineras av den bipolära motsättningen mellan kapitalism och kommunism eller de tryggare och homogenare sammanhang som man tagit för givna. Egna lösningar på samhällets problem har dock i regel varit frånvarande, även om ansatser ibland har funnits där.

I ett tal på ett miljöseminarium anordnat av SSU och Byggnads 1997 tar Göran Persson avstamp i den stora depressionen och dess kanske främsta litterära uttryck, John Steinbecks mästerverk Vredens druvor. Han berättar om hur misshushållning med naturresurserna spädde på den redan existerande krisen. Utarmade jordar drev miljontals människor mot Kaliforniens fruktfält och en arbetsmarknad där utbudet på arbetskraft vida översteg tillgången på arbete. Och som på alla marknader där detta sker sjönk priset på varan, arbetskraften.

Persson berättar vidare hur vi, de 20 procent som lever i västvärlden lägger beslag på 80 procent av planetens icke förnyelsebara resurser. Den nuvarande utvecklingen är inte hållbar, något måste göras. Han säger:

”Jag ser framför mig en specifik och historiskt banbrytande uppgift … Den uppgiften handlar om att gifta samman ekologi, ekonomi och kampen för jobben. Det är en nödvändig och spännande utmaning för all världens nationer. Det är ett projekt med nästan svindlande perspektiv: globala, moraliska, existentiella.”

Senare i talet återkopplar han till framväxten av det socialdemokratiska folkhemmet:

”Så förvandlades också ’Gammel-Sverige’ till en modern välfärdsstat. Det stolta folkhemsprojektet engagerade hela nationen. Det byggdes bostäder, vägar, sjukhus, skolor och en gemensam trygghetssektor med syfte att ge alla människor lika tillgång till välfärdens frukter. Tekniken nyttjades som en positiv, välståndsbildande kraft. Den ekonomiska tillväxten fick sin näring i denna omvandling. Hundratusentals nya arbetstillfällen skapades, jobb som kanske tidigare var helt okända – ja, otänkbara.

Nu står vi inför en liknande uppgift. Lika stor, lika utmanande. Nu ska vi göra det igen. Med samma övertygelse, samma stolthet, samma engagemang. Nu ska vi bygga om landet Sverige så att det blir ekologiskt och därmed ekonomiskt och socialt mer hållbart inför 2000-talet!”

Göran Persson hade redan när han valdes till partiledare året innan gjort visionen om det ekologiskt hållbara samhället till ett tema i sitt installationstal. Och det vore fel att säga att inget gjorts, men projektet med de svindlande perspektiven har låtit vänta på sig. Kanske behövs det en kris för att kunna samlas kring en sådan utmaning?

Byggandet av det gröna folkhemmet kommer rent praktiskt att betyda just en hel del byggande. Under den högkonjunktur som nu nått vägs ände byggdes bostadsrätter och gallerior. När priset på borätter steg rakt upp fanns det ett ganska begränsat intresse av att bygga hyresrätter, även om sådana efterfrågats. När konjunkturen i byggsektorn snart tar samma riktning som bostadspriserna kommer det att finnas större möjligheter att bygga hyresrätter. Dessa hus ska givetvis byggas så ekologiskt hållbart och göras så oberoende av extern energi som möjligt. Bergvärme och solpaneler i varje hus så att säga. Liknade insatser ska givetvis göras i redan existerande hus.

Transportväsendet måste förändras. Vi måste föra över godstrafiken från landsväg till järnväg, det måste innebära en utbyggnad av järnvägsnätets kapacitet. Framförallt inrikesflyget ska ersättas av snabbtåg, ett område där Sverige – ett av västvärldens rikaste och mest vidsträckta länder – är pinsamt eftersatt. Det måste vi bli bäst på. Kollektivtrafiken måste öka sin andel av resandet. I tätorter ska det överhuvudtaget inte finnas någon anledning till att äga en personbil. I de fall då situationen kräver en sådan ska det finnas bilpooler där man kan få tillgång till en energieffektiv bil.

Energiproduktionen har historiskt i stor utsträckning präglats av stora kolosser. Kolkraft, olja, vattenkraft, kärnkraft. Det är som om det funnits en längtan efter nästa stora koloss. Och vem vet, kanske kommer fusionskraften att bli verklighet? Det finns absolut ingen anledning att sluta forska kring den i alla fall. Men i den situation vi nu befinner oss i kanske vi ska söka svaret i myllret istället för i kolossen? Effektivare energikonsumtion kan kombineras med mängder av små- och storskalig användning av värmepumpar, solpaneler, vind- och vågkraftverk.

Vi kommer att behöva en gigantisk satsning på utbildning, forskning och utveckling. Förutsättningarna för de forskningsresultat som ligger 20-30 år fram i tiden är beroende av att vi kan ge de som idag går i grundskolan förutsättningarna att bli morgondagens vetenskapsmän och uppfinnare. Vi behöver en pedagogik som både uppmuntrar till kunskap och självständigt skapande. Vi måste skapa fler utbildningsplatser, med tillhörande finansiering, på universitet och högskolor. Vi måste ge de forskare som finns där möjlighet till forskning och det måste finnas möjlighet att omvandla deras resultat till nya arbetstillfällen, nya företag, nya branscher. Vi måste stärka banden mellan universiteten och resten av samhället. Det måste finnas en högkvalitativ omskolningsverksamhet som för personer från de branscher och industrier som kommer att hamna på historiens sophög till de branscher som hör framtiden till.

Vi kommer att behöva omstrukturera vår basindustri för att kunna uppfylla allt detta. I skrivande stund verkar det som om nedskärningarna hos Volvo Personvagnar kommer att innebära att minst 10 000 arbetstillfällen kommer att försvinna i Västsverige. Förmodligen är den svenska personbilsindustrin bara dödsryckningar från att vara ett kapitel i den svenska ekonomihistorien. Det är ärligt talat inte särskilt konstigt. Volvo har valt att inrikta sig på ett personbilssegment som inte längre efterfrågas och där inte ens miljöbilarna är särskilt miljövänliga. Men det finns mängder med yrkeskunskap bland de tiotusentals människor som är sysselsatta i den industrin. Den omställning av samhället som vi här talar om kommer att behöva sina industrier, industrier som utvecklar och tillverkar det nya samhällets nya lösningar.

Vi står i ett vägskäl. Vi kan lära av historien och vetenskapen. De visar oss att en genomgripande förändring av samhället är möjlig och eftersträvansvärd i en krissituation, och att det är nödvändigt om samhället överhuvudtaget ska överleva. Vi kan göra det. Eller så kan vi likt kamrerer surra oss fast vid normpolitiken, tillbe likstela utgiftstak och budgetmål, alltmedan vattnet stiger oss åt huvudet. Personligen föredrar jag ”en specifik och historiskt banbrytande uppgift”.


10 responses to “Vänsterreformism: Krisen och det gröna folkhemmet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: