It’s not the end of the world as we know it

Catti

Jag på s-studenters valvaka. Foto: Catti

Då var det klart. USA:s fyrtiofjärde president heter Barack Obama. Änglakörerna sjunger och himmelska hornstötar ekar över världen samtidigt som ett regn av röda, vita och blå ballonger singlar ner mot jorden, upplysta av ett gudalikt ljusskimmer.

Det kan vid sådana här tillfällen vara på sin plats att påpeka att världen, trots allt, är sig lik. USA befinner sig fortfarande i krig i Mellanöstern och i Centralasien. Kapitalismens värsta kris sedan den stora depressionen håller fortfarande på att accelerera ur startblocken. Miljontals människor svälter och saknar tillgång till livets nödtorft. Några av världens vidrigaste diktaturer är vänstater till USA, medan en del demokratier som försöker bryta ny mark kallas diktaturer. I hemliga fängelser sitter tusentals ”fientliga kombattanter” i limbo. Om ett år kommer världen vara ett jordsnurr till, men annars kommer med största säkerhet den ovanstående beskrivningen att stämma ganska bra. Detsamma gäller förmodligen även om fyra år. Att världen kan bli en bättre plats med Barack Obama i Vita huset är möjligt, men inte fan blir det en bra plats.

Det som trots allt kan ge förhoppning är inte kopplat till personen Barack Obama, hur god och messiansk hans lärjungar än vill få honom till. Istället handlar det om alla de människor som engagerat sig i kampanjen för att de längtar efter ”förändring”, människor som sett arbetstillfällen försvinna och hem utmätas. Det tryck som dessa människor och deras organisationer kan sätta på den nya regimen ger förhoppning. Det handlar också om att finanskrisen visat att den reellt existerande nyliberalismen är moraliskt bankrutt. Världen kommer att gå in i ett nytt skede av kapitalismens utveckling. Även om det inte på något sätt är givet vad detta skede kommer att innebära öppnar det åtminstone upp för möjligheten att det blir en lite mänskligare värld så småningom. Men i den utvecklingen kommer Barack Obama att spela en begränsad roll, det intressanta är hur det folkliga deltagandet och produktionsförhållandena utvecklas.

Det är ingen skön ny värld som med fågelkvitter kommer möta oss när vi lullar hem från valvakorna. Det har beslutats om vaktombyte, det är allt. Arbetet fortgår.


5 responses to “It’s not the end of the world as we know it

  • Bloggvärldens koll : Erik Laakso | På Uppstuds

    […] mest positiva reaktioner ännu. Fredrik Jansson påpekar, trots änglakörer och ballongregn, att världen är sig rätt lik trots allt. Kjellberg påminner om att det finns mycket kvar att bevisa för Obama samtidigt som […]

  • Anton Andersson

    Vass och lite bitter analys.🙂 håller med om det mesta. hoppas bara att du har rätt att de organsiationer som skapast under valet fortsätter och ställer krav på den nya administartionen. Då kanske vi kan få se verkligt bra politik komma fram. Den politik Obama gått till val på var inte mycket att hänga i granen. Retoriken desto bättre.

    Tror dock att detta är ett skifte för USA. Jag tror och hopaps att USA har slagit in på en ny väg. Där är inte sverige än tyvärr. Vi fortsätter vår väg av privatisering och individualisering, oavsätt regering.

  • fredrik

    Ärligt talat tror jag inte man ska fokusera så mycket på valplattformarna. Omständigheterna (den ekonomiska basen kanske Marx skulle ha sagt) kommer att spela roll. FDR gick till val på en ganska mesig plattform men tvingades av den stora depressionen och stödtrupperna i fackföreningsrörelsen att genomföra New Deal.

    Att Obama använde ”community organizer”-manualen när han organiserade sin kampanj och gav gräsrötterna stor frihet att själva organisera sig och sina aktiviteter är betydligt viktigare än vad han säger att han ska göra.

    Vad gäller Sverige så tror jag att vi (SAP) kommer att tvingas sansa sig så småningom. Men det är ju synd om vi ska behöva släpas in med arslet först istället för att ligga i framkant som förra gången (1930-talet). Men vi får väl fortsätta fråga Wigforss efterträdare Östros om vi har råd att arbeta…

  • Walzer om Obama « Tankar från roten

    […] annat av redaktören och samhällsfilosofen Michael Walzer som verkar vara inne på samma linje som jag. Rörelsen som förde Obama till makten är också viktig för att kunna föra politiken till […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: