Om vad klass är

En brasklapp. Yrkesliv och hyllmetrar har ägnats åt klassamhällets struktur och sammansättning. En så här kort text innehåller med nödvändighet en del förenklingar.

Klassamhället är dött. Idag finns det inga industriarbetare och de orangea kuverten som dunsar ner i brevinkasten har gjort oss alla till kapitalister. Eller förresten, inte kapitalister, för sådana finns inte heller. Cylinderhattarnas tid är förbi. Medelklass är vi allihop. Vi har alla platt-tv, bostadsrätt och semesterresor till Thailand. Vi lever alla i en klasslös medelklassvärld av fria individer. Eller är det så? Kan det tvärtom vara så att klassamhället inte bara lever, det kanske till och med har hälsan i behåll?

Låt oss börja med att konstatera att det finns olika klassbegrepp som figurerar i debatten. Ofta samtidigt och utan att de som deltar i den påpekar att de pratar om olika saker när de möts i radioprogram och tv-soffor. För att förenkla i djungeln av klassmodeller kan vi säga att det finns två huvudperspektiv.

Dels har vi ett vad vi kan kalla weberskt klassbegrepp. Weber är i det här fallet den tyske sociologen Max Weber. Han är på inget sätt skyldig till allt som jag skriver här, men får fungera som samlingsnamn. I den här kategorin samlas den typ av klassbegrepp (statusgrupper sa Weber) som handlar om utbildning, kulturella mönster, familjebakgrund, löner, social status osv. Det är ett hierarkiskt system som ofta brukar kunna kokas ner till en klassuppdelning bestående av överklass, medelklass och underklass.

Å andra sidan har vi vad vi kan kalla ett marxskt klassbegrepp. Marx är så klart den lika tyske sociologen Karl Marx. Marx klassbegrepp handlar om förhållande till produktionsmedlen: om du säljer din arbetskraft eller köper andras, arbetarklass och borgarklass. Det är ett begrepp som handlar om maktförhållanden, och en konflikt mellan klasserna om makten.

Båda dessa perspektiv har sina poänger som analysinstrument. De existerar sida vid sida och kan användas för att förstå olika aspekter av vårt komplexa samhälle. Problemet är när de oreflekterat sammanblandas.

Det kanske vanligaste sättet det sker på är när man genom att ta det weberska klassbegreppet och ersätter underklass med arbetarklass påstår att automatisering av industrin, reallöneökningar och privatkonsumtion har lett till att arbetarklassen har uppgått i medelklassen (vad den där medelklassen egentligen är har jag aldrig kommit närmare att förstå än här). Förekomsten av villa, Volvo och vovve har lett till att arbetarklassen minskat och marginaliserats. Det här är en felsyn menar jag.

På samma sätt inser vi snabbt att en väldigt renodlat marxsk klassbegrepp har sina brister. Brister som ofta används för att påstå att det saknar värde som analysmetod. Är invandraren som äger en korvkiosk i brist på annat arbete kapitalist? Är den som är sjukpensionär kapitalist eftersom denne lever på andras arbete? Är VD:n för börsbolaget arbetare eftersom han säljer sin arbetskraft?

Den klassmodell som jag personligen har fastnat för (och det finns många) är den modell som den amerikanske sociologen Erik Olin Wright utarbetat. Wright är marxist, och hans modell är också en utveckling av Marx (outvecklade) modell. Enkelt beskrivet skulle man kunna säga att den går ut på att svara ja eller nej på fyra frågor:

Makt/

kontrolltyper:

Ägande av kapital

Beslutanderätt över användande av produktionsmedel

Beslutanderätt/

kontroll över andras arbete

Beslutanderätt/

kontroll över eget arbete

Ja

Nej

Med ägande av kapital menar jag här ägande av kapital i sådan mängd att man huvudsakligen lever på kapitalinkomster och kan använda det kapitalet för att besluta över investeringar i produktionsmedel. Det fondsparande som vi mer eller mindre frivilligt har börjat ägna oss åt under det senaste decenniet är alltså inte tillräckligt för att meritera ett jakande svar.

Om man svarar ja på samtliga frågor är man otvetydigt kapitalist. Om man svarar nej är man lika otvetydigt arbetare. Men en del av kommer att svara lite olika. Dessa har vad Wright kallar motsättningsfyllda klasspositioner, de har delvis inflytande över sin och andras arbetssituation. Ibland har de till och med gemensamma intressen med kapitalisterna. Dessa kan i sin tur delas upp i delvis självständiga lönearbetare (nej, nej, nej, ja) och arbetsledare (nej, ja/nej, ja, ja). Arbetsledarna innehåller som grupp både direktörer och lagbasar, något som givetvis kommer att förskjuta deras klassintressen åt det ena eller andra hållet beroende på vilket inflytande de har över användandet av produktionsmedlen.

Med utgångspunkt i den här klassanalysmetoden inser vi snabbt att det är ganska många som är arbetare även i dagens postindustriella samhälle. Men har detta någon politisk konsekvens? Inte nödvändigtvis. Marx talade t ex om klass i sig och klass för sig. En klass i sig är den grupp människor som objektivt utgör en klass (t ex de som är arbetare enligt Wrights metod). En sådan klass behöver i sig inte ha någon självidentifikation som arbetare. För att klassen ska bli ett politiskt subjekt måste de som ingår i den börja se sig som en del av ett kollektiv med gemensamma intressen, som en klass för sig.

Arbetarklassens vara eller icke vara handlar alltså inte om hur många som står och skruvar ihop bilar i Göteborg eller kokar massa i Piteå. Det handlar inte heller om hur vi bor eller tillbringar semestern. Det handlar inte ens om vi äter sushi eller falukorv. Även om allt detta kan vara indikationer på klasstillhörighet. Arbetarklassens vara eller icke vara handlar om hur makten är fördelad på arbetsplatserna och i samhället. Maktkampen fortsätter oavsett, men för att den inte ska bli ensidig krävs att arbetarklassen identifierar sig som klass. Borgarklassen tappar aldrig sin klasskänsla.

Annonser

5 responses to “Om vad klass är

  • Eva

    Tack för inlägget, men…
    Arbetar man i den offentliga sektorn tappar man lätt sin borgerliga identitet. Det som kallas beslutanderätt där är ofta ett tungt och motsägelsefullt ansvar som definitivt inte upplevs som makt. Tvärtom känner man sig ofta oerhört trängd från många olika håll.
    Teori och subjektiv verklighet stämmer sällan överens och för mig är den subjektiva verkligheten långt viktigare.

  • fredrik

    Nu vet jag inte vilka du menar i offentlig sektor. Det är givetvis skillnad på en sjukhusdirektör och en sjuksköterska som är avdelningschef, precis som det är skillnad mellan VD:n för ett byggbolag och lagbasen på golvet. Men båda hamnar trots allt med fötterna på båda sidorna så att säga. Men det är ju just det som är poängen med Wrights idé om de motsättningsfyllda klasspositionerna. Var man sedan lägger tyngdpunkten handlar då mycket om hur mycket makt man upplever sig ha.

  • Barbro Hartvig

    Vad är din personliga åsikt om bruk av obrukbara(?)ord och beteckningar?

    När ord inte längre betyder det vi tror att de gör, kan vi inte lämna dem därhän och hitta på nya mer väldefinierade ord och uttryck?

    Jag förstår inte, efter att på nytt ha läst ditt inlägg ovan, (som jag svarade på som Eva för länge länge sedan), varför vi fortsätter att använda ett så vagt ord som klass.
    Vilken klass tillhör Erdogan som nyligen sade att han inte behövde BEHÅLLA 100 000 armenier utan turkiskt medborgarskap i SITT land?
    Den allmäktiga?

    Vi har redan massor av beteckningar och ord gällande makt. Egenmakt, övermakt, informell makt, formell makt, maktfullkomlighet, kvinnomakt, matriarkal makt , patriarkal makt, maktbalans etc. men vi kan också konstruera fler.

  • fredrik

    Fast inget av de beteckningar du nämner beskriver de maktrelationer som är centrala när vi talar om klass. Inte heller är de på något sätt ”mer väldefinierade”.

    Jag förstår inte riktigt hur du får in diskussionen om folkmordet på armeninerna i det här sammanhanget. Men om det är så att du vill att jag ska klassbestämma Turkiets premiärminister enligt schemat ovan så skulle det väl se ut ungefär så här:

    Ägande av kapital: Oklart. Jag vet inget om hans eller hans familjs ekonomiska situation. Men det är inte i första hand pga den som han är där han är (man skulle visserligen kunna krångla till diskussionen ytterligare genom att tala om kulturellt och socialt kapital).

    Beslutanderätt över användande av produktionsmedel: Ja. Han är premiärminister och har som sådan makt över hur man använder produktionsmedel.

    Beslutanderätt/kontroll över andras arbete: Ja. Han är premiärminister och är därför i en överordnad position gentemot en mängd människor, framförallt anställda i den turkiska statsapparaten.

    Beslutanderätt/kontroll över det egna arbetet: Ja. Det är ingen som säger när han ska göra vad.

    Vi kan nog säga att han hamnar i en klassposition liknande den som VD:n i ett stort företag har.

  • Klauster vum eppi

    Hej.
    jätte intressant med Ohlin Wrights teori. För den som är lite färskpotatis i huvudet efter att försökt förstå sig på detta med klass. Kan man ställa frågan – vad klass ens är för något? i enkla meningar? Och, hur syns den egentligen i samhället idag? och förekomsten av klasskilnader i samhället idag?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: