Amerikas första svarta president?

Vi har hört det om och om igen. Att Barack Obama är Amerikas första svarta president och hur valet av honom visar hur USA en gång för alla har lämnat rasproblematiken bakom sig. Och visst ligger det något i det. Men man ska inte heller glömma att Barack Obama är en väldigt speciell svart president. Uppväxt med vita morföräldrar i undantaget Hawaii. Med en frånvarande far som var kenyansk gäststudent. För att säga det kortfattat: han är svart, men han är inte afroamerikan.

Det här kan låta underligt. Men om man ser afroamerikaner som en etnisk grupp som kan spåra sina rötter till den transatlantiska slavhandeln och som formats kulturellt av den amerikanska söderns slavsamhälle och apartheidpolitik, och av ghettoiseringen i storstäderna i norr så är inte Obama afroamerikan. Han har som vuxen försökt erövra den kulturen och göra den till sin egen. Det var den längtan som förde honom från elituniversitetet Columbia i New York till livet som organisatör i Chicagos South Side, ett av den afroamerikanska kulturens kärnområden. Det var den längtan som gjorde att han valde en väldigt utpräglat afroamerikansk kyrka och gjorde pastor Jeremiah Wright till sin andlige mentor.

Spelar det här någon roll? Jag tror att det gör det. Den amerikanska rasproblematiken har hela tiden haft ett maktperspektiv med rötter i konflikten mellan slavägare och slav. Och även om det givetvis är en ojämn maktkonflikt så har den som alla konflikter en ömsesidighet. Slavägarens rädsla för slavuppror är en reell effekt av konflikten, och det är också något som fortsatt att prägla det amerikanska samhället. Genom sin bakgrund har Barack Obama delvis kunnat ställa sig bredvid den här konflikten.

Det har framförallt att göra med att USA är ett invandrarland som trots en ofta explicit rasism efterhand har integrerat nya invandrargrupper. Trots en inledande rasism har irländare, judar, kineser och i allt större utsträckning latinamerikaner inlemmats i den amerikanska smältdegeln (eller kanske snarare fruktsalladen). Undantaget är afroamerikanerna som, trots att mycket givetvis har blivit bättre, intar en särställning i det amerikanska samhället just på grund av hur gruppen har skapats. Det är i det här sammanhanget man måste se Barack Obamas bakgrund och stödet för honom. Han är som son till en (tillfällig) immigrant inte en del av ett ”slavuppror”. Det är inte Spartacus som lyckats storma Rom, det är en emanciperad medborgare som lyckats manövrera sig fram till makten.

USA har fått sin första svarta president, kanske den enda möjliga. Men det kommer att dröja innan USA får sin första afroamerikanska president. Och om man nu ska tala om svarta amerikanska presidenter så kan det ju vara på sin plats att minnas det framgångsrika slavupproret på Hispaniolas västra halva under åren kring sekelskiftet 1800.

Jag har tidigare berört ämnet här.

Röda raketer har förövrigt skrivit ett bra inlägg om att våga hoppas på Obama.

Annonser

3 responses to “Amerikas första svarta president?

  • Apse

    Om 4 år kanske bilden av Obama är en annan.
    Då kanske missnöjet är stort.
    Det är väldigt många som hissat denna man
    upp i himlen.
    Himlen är blå men Obama är ”vit” i den struktur
    som makteliten har i Washington D.C.

  • Kalle Ederfors

    Intressant minsann! Det verkar spela sjukt stor roll.
    Såg nått tv-program (och så klart är inte det hela sanningen om USA) om de första svarta studenterna som trotsade och började collage. Uppdelningen då kunde man se om man bara tittade in i klassrummet – de vita och accepterade i ena sidan av rummet och de svarta oaccepterade i den andra sidan. Så jämförde de hur det såg ut på samma skola idag, typ trettio fyrtio år senare och man såg att uppdelningen fortfarande var densamma. Studenterna blev själva väldigt överraskade att de inte sett något så tydligt. Vet inte riktigt om det har med samma sak, men tänker att du diskuterar om klasstillhörighet.

  • fredrik

    Det är klart att det i stor utsträckning handlar om klass (rasism har nästan alltid ett socioekonomiskt inslag). Men det finns något i det amerikanska sammanhanget som är rasistiskt bortom ”biologi” som jag tror måste kopplas samman med slaveriet. Jag har absolut inte tänkt klart här, men det är ett ”dialektiskt” förhållande mellan vit rasism (som t ex kan ta sig uttryck i fenomen som ”driving while black” och att svarta döms till hårdare straff än vita) och rädslan för den svarte (afroamerikanska) mannen som ”revolutionärt subjekt”.

    Gud, vad pretto det där blev!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: