Funktionssocialismens blinda fläck

Följande text har även publicerats som krönika på Tvärdrags hemsida. Passa på att teckna en prenumeration (6 nummer för 100 kr).

Den svenska socialdemokratin har präglats ideologiskt av en vänsterreformistisk modell som den då socialdemokratiske nationalekonomen Gunnar Adler-Karlsson 1967 döpte till funktionssocialism i en intressant pamflett med samma namn. Tankesättet är dock betydligt äldre, både partiideologen Nils Karleby och statsrådet Östen Undén utvecklade dessa idéer redan under mellankrigstiden. Också något så ursvenskt som allemansrätten är en del i en liknande tradition.

Med en kort sammanfattning kan man beskriva modellen som att ägande, till skillnad från gängse synsätt, inte är något absolut och enhetligt. Istället är ägandet uppdelat i funktioner som kan kontrolleras av olika aktörer.

Som exempel kan man ta just allemansrätten. Även om det finns en privat markägare så innebär det inte att denne kontrollerar ägandets alla funktioner. Denne kan avverka skog, jaga och sälja marken. Naturvännen kan vandra fritt i markerna, övernatta och plocka blommor och bär. Staten kan lagstifta om nyplantering, vilka växter och djur som är fridlysta och beskatta vinster. Den äganderätt som vid första ögonkastet verkar solid och enhetlig blir genom funktionssocialismens raster fragmenterad och mångfacetterad.

Det här synsättet har satt sin prägel på det socialdemokratiska folkhemsbygget då socialiseringen av produktionsmedlen sattes på undantag till förmån för skapandet av en modern välfärdsstat med socialistiska fördelningsprinciper, ”av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov”. Med industrins hjul gående på högvarv och Saltsjöbadsandans samförstånd var det möjligt för arbetarrörelsen att skapa en alltmer omfattande välfärdssektor i gemensam ägo samtidigt som man avstod från att ta i nässlan, partiprogrammets proklamationer om att ”bestämmanderätten över produktionen och dess fördelning läggs i hela folkets händer”. Man nöjde sig i praktiken med att reglera bort kapitalismens värsta avigsidor genom att socialisera delar av dess funktioner.

Den här maktbalansen i samhället var möjlig så länge staten och kapitalet lade fokus på olika saker, det som av den tidens marxister kallades reproduktion respektive produktion. Från 1970-talet har balansen rubbats. Och även om det från vänster gjordes framstötar, framförallt när LO antog Rudolf Meidners förslag till löntagarfonder, så är det framförallt högern som tagit mark under de senaste decennierna. Kapitalet har expanderat in på nya samhällsarenor. När man börjar se den bortre gränsen på sina klassiska områden har man börjat sträcka sig efter det som tidigare var självklara delar av den gemensamma sektorns domäner. Skola, vård och omsorg, såväl som kollektivtrafik, pensioner och el är nu varor på marknader där privatkapitalistiska intressen har tagit för sig.

Trots att Sverige fortfarande betraktas som socialdemokratins kärnland har det varit här som privatiseringarna har rullat fram utan allt för högljudda protester. I andra länder som annars präglats av en hårdför nyliberalism har motsvarande reformer stött på betydligt kraftigare motstånd. När skribenten Naomi Klein ville chockstarta sin exposé över nyliberalismens segertåg över världen plockade hon fram den nyliberala nestorn Milton Friedmans sista framträdande, ett förslag att göra om skolväsendet i det orkandrabbade New Orleans i samma stil som det svenska friskolesystem som infördes 1992. I skrivande stund pågår en hård strid om att privatisera den brittiska posten och dess kontor, flera år efter att den svenska posten bolagiserats och många av dess funktioner har lagts ut på entreprenad eller privatiserats. Men att lämna över skattefinansierade nyttigheter till privata aktörer är av någon anledning lättare i det av socialdemokrati präglade Sverige än i de betydligt mer högerorienterade anglosaxiska länderna. Och lösningen på gåtan finns i det funktionssocialistiska tankemönstret.

Funktionssocialismen växte fram i en tid då olika maktcentra balanserade varandra och gav möjlighet att bygga en omfattande och progressiv social demokrati i symbios med ett nationellt industrikapital. Men det som var en styrka i industrisamhället har blivit en svaghet i tjänstesamhället. Funktionssocialismens mantra om att det inte spelar någon roll vem som äger en verksamhet om vi bara har makten över funktioner som lagstiftning och finansiering har gjort Sverige till ett land där gränsen mellan en reellt existerande socialdemokrati och en nyliberalism med mänskligt ansikte har blivit alltmer otydlig. Här finner vi funktionssocialismens blinda fläck, en i grunden progressiv strategi har berett väg för en samhällsutveckling där privata vinstintressen har flyttat fram sina positioner på det gemensammas bekostnad.


16 responses to “Funktionssocialismens blinda fläck

  • Anders Nilsson

    Det är välskrivet och intressant Fredrik. Det är bara ett riktigt stort problem, det är fel. När Wigforss skrev sin berömda minneskrift 1970 låg skatteutaget på BNI på 38% idag så är det nästan fördubblat till mellan 70 och 75%. Detta är den största maktförflyttningen av alla under modern tid. Det är möjligt att det är ”framförallt högern som tagit mark under de senaste decennierna. Kapitalet har expanderat in på nya samhällsarenor” men jag tror inte att dt är vad författarna avser.

    Vi socialdemokrater kommer aldrig att kunna ta ledningen i samhällsdebatten om vi inte ser verkligheten som den ser ut utan nöjer oss med kokett flaggviftande. Detta förstatligande av BNI måste diskuteras. För det förelåg inte när Wigfors skrev, eller Sträng yttrade sina klassiska ord om den färdigbyggda välfärdstaten, eller för den del Möllers om varje felanvänd skatttekrona, som en stöld från arbetarklassen.

  • fredrik

    Vilka ”författarna”? Och vem har talat om skatteuttag?

  • anders nilsson

    Sorry, missuppfattade vem som skrivit i Tvärdrag. Stryk ”författarna” och skriv ”du”. Och fö så är det ju precis det jag säger: Ingen. Ingen pratar om den enorma överflyttningen från enskild konsumtion till offentlig som genomfördes under fram för allt de första 10 åren, en nästan 100% höjning av uttaget från den vanlige löntagaren till statsapparaten. Det är den enskilt största maktöverflyttningen i modern tid. Då kan man inte påstå att det är något annat, som du gör. Då fallerar analysen.

    Och problemet för oss socialdemokrater är att alla känner till det men ingen tar med det i analysen. det är fördelningen av den disponibla inkomsten som förändrats och det drabbar i första hand löntagare med låga inkomster, eftersom en relativt hög inkomstniå har upprätthållits genom ständiga devalveringar av den svenska valutan, dvs utlandet har fått betala för en svensk välfärd som inte har haft tåckning i verkligheten. Därför blir den också så svårhanterlig.

    Jag är inte alls övertygad om att privatiseringarna inom offentlig sektor är en effekt av en idologisk offensiv från högern i lika hög grad som en av nödvändighet framtvingad utveckling. Den hade dock inte behövt göras på det naiva sätt som t.ex vådren privatiserades på, där billigast fick entreprenaden. Där lyckades högern/kapitalet.

    Men lika lite som de sovjetiska ekonomierna var välmående och stabila ekonomier som föll för en västerlänsk borgerlig ideologisk offensiv så var utvecklingen i Sverige det. Jag är övertygad om att svaren ligger i just utvecklingen av inkomstfördelningen i samhället.

    Det blev alltför många som fick för låga inkomster, alltför många blev förtidspensionerade och löneskilnnaderna mellan offentliganställda och privatanställda har blivit för stora. Men just där skall jag inte vara alltför tvärsäker, jag tror mer än jag vet just där. Men det jag vill peka på att den utveckling du talar om kanske har sina rötter i just dessa förhållande, lönesplittringen och ”proletariseringen” av stora delar av främst kvinnliga offentliganställda, de som gjorde sin entre på arbetsmarknaden under 70-talet.

    Du frågar själv varför det verkar som att det varit lättare att privatisera i det socialdemokratiska Sverige än i stater dominerade av högerregeringar. Kanske står en del av svaret att finna i det som jag anför.

    Usch det blev långt, men ….:)

  • fredrik

    Anders:
    Du skriver om något helt annat än det jag skriver om. I mitt inlägg försöker jag med utgångspunkt i ett centralt begrepp i svensk socialdemokratisk idédebatt, funktionssocialism, att skissa på en teori om varför privatiseringar av gemensamma nyttigheter har kunnat genomföras i Sverige. Den privatisering som skett har inte haft någon direkt påverkan på skatteuttaget. Det som skett är att delar av det har omvandlats till privata vinster.

    Jag har svårt att se beskattning som ett problem i sig. Om vi utgår från att vi vill ha välfärd (skola, vård, omsorg osv.) så kommer den att kosta pengar. Man kan välja modeller där vi har lågt skatteuttag och hög egenfinansiering, eller högt skatteuttag och låg egenfinansiering. Oavsett så kostar det pengar, det är ingen skillnad på privata och gemensamma pengar. Men den tidigare modellen skulle innebära en mer ojämlik tillgång till välfärd, att kostnaden blir högre för utsatta grupper och förmodligen att totalkostnaden ökar.

    Om man som du återkopplar till tiden före 1970 så måste man också återkoppla till att det innebar att vi hade en betydande del av den kvinnliga befolkningen i obetalt hemarbete. Det var knappast ett effektivt utnyttjande av samhällets resurser. Där har avskaffandet av sambeskattningen och utbyggnaden av den gemensamma sektorn varit av godo, inte bara för den direkta välfärden utan även för den ekonomiska tillväxten då fler människor har lönearbetat. Jag tycker också att det har varit av godo att högskolan har byggts ut och att fler har fått chansen till en högre utbildning. Till exempel.

    Om du tycker att skatteuttaget ska halveras bör du också börja lista vad du tycker ska skäras bort från det gemensamt finansierade?

  • Anders Nilsson

    Fredrik,
    jag talar om den enskilt största överföringen av ekonomisk makt under de fyra senaste decennierna. Du påstår att det är privattiseringen av offenlig sektor. Jag påstår att det är förstatligandets ökade andel av bni. Det är allt. Jag har aldrig hävdat någon återgång till 1970 års 38%! Du förutfattar meningar här:). Men det tjänar inte analysen att man blundar för verkligheten, eller åtminstonde bortser från lämpliga delar av den.

  • hillary2

    Intressant inlägg för mig som inte kan den socialdemokratiska historien så bra ännu.

    Det här är mina reflektioner som åskådare till samhällsutveckling sedan början på 70-talet.
    Det syns mig ha varit av funktionella skäl delar av det offentliga sålts eller ”leasats” ut. Som jag ser det har det varit på gott och ont. Man har dels genom aktiebolagsformer tappat insyn och det har som Anders skriver ökat löneklyftorna mellan offentliganställda och privatditon. (Tycker att det är intressant att Anders också tar upp antalet förtidspensioneringar. Märkligt nog var det toppar 1994 och 2004 – av kvinnor, som alltid toppar det som hette förtidspensionering, som blev sjukbidrag och nu senast kallas sjukersättning.)
    Du skriver att det var bra att hemmafruarna försvann i ett svar till Anders. Ogillar din formulering dock. Tycker inte om män som betraktar kvinnor, barn eller andra medmänniskor som onyttjad resurs/arbetskraft. Instämmer dock att det var viktigt för samhället och kvinnorna att få tillgång till egna pengar – men till vilket pris skedde denna förändring? Min tro är att ekonomisk jämställdhet måste komma i samma takt som ekonomisk jämlikhet precis som skedde med rösträtten – först allmän (ha,ha) sedan kvinnlig (ho,ho) – och att vi varken kan eller ska försöka vrida några klockor tillbaka, men däremot noggrannt studera hur den nuvarande verkligheten ser ut dvs identifiera de ekonomiskt/materiella och de strukturella makt/inflytandeklyftorna. Jag påstår att de flesta män styr fortfarande kvinnor i samlevnadsförhållanden.Detta måste även män som tror sig ha jämlika tankegångar medvetandegöras om.

    När det gäller den påstådda blinda fläcken – så är det ingen vit fläck det är bara det att många socialdemokrater anammat det minskade ansvaret för offentlig sektor av funktionella/ekonomiska skäl, själva använt sig av bolagisering i sina egna intressen – se Göteborg – där de ”politiska” bolagsbildningarna är omfattande. Man använder sig av kapitalismens fördelar så länge vi anser dem vara större än nackdelarna?

    Den riktigt blinda fläcken är kanske den orättfärdiga lönebildningen som kommer att kunna ge utslag i en makalöst ojämställd och ojämlik pensionsspridning.

  • Anders Nilsson

    Ja Fredrik, jag har nu skrivit en längre text på min sida som kanske gör det mindre osannolikt att jag pratar om precis det samma som du, men fån ett annat perspektiv. Vilket också ger lite andra svar. Eftersom du tycker det är svårt att använda min sida så får du gärna svara här om du har lust. Eller så kan du finna utrymme på min blogspot-sida http://ekehog.blogspot.com/

    Jag ser också gärna att jag kan fortsätta diskussionen med dig hillary2 så välkommen till http://my.opera.com/ekehog/blog/2009/03/11/vem-tjanar-pa-att-staten-forstatligar-inkomsterna

  • Anders Nilsson

    Jag har nu tre gånger försökt att få en kommentar publicerad men det verkar som att den försvinner i hanteringen……..😦 Ja ja jag har en utförlig kommnetar på min blogg http://my.opera.com/ekehog/blog/2009/03/11/vem-tjanar-pa-att-staten-forstatligar-inkomsterna

  • fredrik

    Anders: Du hade hamnat i spamfiltret (om du ska läsa in någonting i det får du avgöra själv ;-)) vilket jag inte ser om jag inte kollar det manuellt.

  • Anders Nilsson

    Det är helt ok. Spamfilter lever ibland sitt eget liv men det vore intressant att veta vad exakt det finner spammigt (säger man så?).

  • Daniel J

    Game, set & match!

    Tack för det utmärkta inlägget, Fredrik. Funktionssocialismen har definitivt möjliggjort den socialdemokratiska acceptansen för dem.

  • Välfärdskapitalism eller kapitalistisk välfärd? « Tankar från roten

    […] andra texter jag skrivit på temat är Några förslag för en modern socialdemokrati, Funktionssocialismens blinda fläck, Det välfärdsindustriella komplexet och välfärdens kärna och Norbergs blinda […]

  • Gert G:son

    Snygga traditioner ni bygger vidare på ni sossar:
    ”Det viktigaste för oss [d.v.s. socialdemokraterna] är inte vem som äger företagen, utan vem som bestämmer över dem.” När jag läste de där orden som Olof Palme hade uttalat, tänkte jag för mig själv – ”Precis de där orden hade Benito Mussolini kunnat ha sagt också!”

    ”De flesta svenskar gör inte det. Därför ser de inte att (s) har drag av fascismen. De flesta svenskar har bara en ”slarvig” definition av fascismen. De tänker – ”fascismen är ett dyrkande av våldet och brutaliteten”. Men den exakta definitionen av begreppet fascismen är – ”totalitär funktionssocialism”. Fascismen är funktionssocialismen när den har gått så långt att den har blivit totalitär. Essensen i det system som rådde i Italien under Mussolini och i Tyskland under Hitler, var att de privata kapitalisterna fick äga företagen i teorin, men att det var ”staten” som bestämde över företagen i praktiken. Det var Mussolini, Hitler och deras byråkrater som bestämde vad de italienska och tyska företagen skulle producera, vem de skulle anställa, vem de skulle sälja till, vilka priser de skulle ta, vilka löner de skulle betala.”

    – Henrik Unné

  • Socialdemokratins tre ansikten - strötankar och sentenserströtankar och sentenser

    […] positioner.11 Åtminstone när socialdemokratin varit som mest framgångsrik. Men kanske har funktionssocialismen också en akilleshäl: Det är just i Sverige, socialdemokratins kanske starkaste fäste, som vi […]

  • Pragmatismens vedermödor - strötankar och sentenserströtankar och sentenser

    […] positioner.5 Åtminstone när socialdemokratin varit som mest framgångsrik. Men kanske har funktionssocialismen också en akilleshäl: Det är just i Sverige, socialdemokratins kanske starkaste fäste, som vi […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: