Början på en rödgrön arbetsuppdelning?

Jag fortsätter mina spekulationer om Stockholm och socialdemokratin. Kastar man en snabb blick på valresultatet ser man att Socialdemokraternas starkaste distrikt finns i förortens miljonprogramsområden. De svagaste distrikten finns i bostadsrätternas innerstad. Samtidigt kan vi konstatera att Miljöpartiet har sina starkaste fästen i Stockholms innerstad, men är svaga i de socialdemokratiska kärnområdena i förorten. Precis som Anders skriver verkar det som om den progressiva medelklassen valt att rösta grönt i det här valet. Och i tider av ett allt tätare rödgrönt samarbete kanske det inte spelar någon roll? Efterkrigstidens socialdemokratiska projekt bars upp av en allians av arbetarklass och medelklass. Kanske är den allians som ska bygga tjugohundratalets sociala demokrati mer partiuppdelad men samtidigt sammanlänkad i en större progressiv allians? På sätt och vis en återgång till tiden före folkhemsbygget då Sveriges Socialdemokratiska Arbetareparti var ett mer renodlat klassparti, samtidigt som klassalliansen upprätthålls genom det rödgröna samarbetet. Jag vet inte om en sådan utveckling är önskvärd, men det är en tanke som kan vara värd att hålla i minnet.

Stockholmsproblemet är att socialdemokratin inte lyckats mobilisera sin del av alliansen. De starkaste socialdemokratiska fästena är också de som har lägst valdeltagande. I Stockholm som helhet lades 15,1 procent av rösterna på Socialdemokraterna (7,56 procent av de röstberättigade). I det starkaste distriktet Spånga 13 Tensta Södra röstade 72,7 procent av väljarna på Socialdemokraterna (16,7 procent av de röstberättigade). Visserligen är siffrorna bättre i kommunal- och riksdagsval. 2006 röstade 24,42 procent av stockholmarna på Socialdemokraterna (19,03 procent av de röstberättigade), i Spånga 13 Tensta Södra var motsvarande siffror 63,08 procent (32,9 procent av de röstberättigade). Allt är ju relativt, men inte ens i våra starkaste områden väljer mer än en tredjedel av de röstberättigade att lägga en röst på Socialdemokraterna. I Europaparlamentsvalet bara var sjätte.

Förklaringarna till detta är givetvis flera. De socialdemokratiska kärnområdena har en större andel av befolkningen som saknar en fast förankring på arbetsmarknaden och i det svenska samhället. Allt färre är medlemmar i partiet, vilket leder till att allt färre känner en aktiv socialdemokrat. Den fackliga organisationsgraden är betydligt lägre i Stockholm än i landet som helhet. Något som i sin tur kan förstås av att fler i Stockholm är anställda i svårorganiserade små företag i servicesektorn. En oorganiserad arbetarklass kan aldrig bli en klass für sich som Karl Marx skulle ha sagt.

Men det här är bara bortförklaringar. Arbetarrörelsen har inte lyckats tänka tillräckligt innovativt för att värva, engagera och involvera de som borde vara kärnan i rörelsen. Strukturerna har varit för stela, oviljan att släppa makten har varit för stor. Ansvaret ligger på de som tror att flest grundorganisationer på pappret vinner, men inte inser att det saknas en lokal närvaro. Det ligger också på de som inte på allvar ser att fackligt skråtänkande är ett hinder om man vill organisera de som byter jobb ofta eller har olika arbetsgivare. Vi måste göra upp med en förstelnad självbild av oss som en folkrörelse och faktiskt börja bygga en folkrörelse istället.

Läs även Peters inlägg om rösters värde och Ann-Marie Lindgrens valanalys.

Intressant?

Annonser

7 responses to “Början på en rödgrön arbetsuppdelning?

  • Daniel J

    Hade det inte varit för Sverigedemokraterna så vore kanske inte så farligt med en ”arbetsuppdelning” inom de rödgröna. Men faktum är ju att partiet blöder åt två håll – både till borgerligheten (Miljöpartiet inkluderat) och till den högerinriktade främlingsfientligheten (Sverigedemokraterna). Därför räcker det inte om progressiv medelklass går tillbaka från högern (eller lämnar från S) till Miljöpartiet. För om vi samtidigt förlorar till SD så kommer valresultaten bara att sluta med att den enda möjliga majoriteten blir grönblå. Vi har redan sett det hända i Skåne län.

    Över huvud taget är det alldeles för få som tar in att vi också blöder till högerpopulismen. Stockholm är naturligtvis viktigt, men det är också de skånska väljarna.

  • fredrik

    Daniel J: Fast det fina i kråksången med en ”arbetsuppdelning” är att Socialdemokraterna i större utsträckning skulle kunna fokusera på sina kärnväljargrupper, dvs bland annat de väljare som Sverigedemokraterna riktar in sig mot. Är man rädd för att Socialdemokraterna ska fortsätta blöda väljare till Sverigedemokraterna är det sämsta man kan göra att fokusera på att slåss med Miljöpartiet om den ”progressiva medelklassen”.

  • jimpan

    Det är onekligen ett intressant förslag du för fram! Hur ser du på Vänsterpartiets del i det rödgröna samarbetet?

  • fredrik

    Jag tycker absolut att de har en plats i samarbetet. Jag är personligen ganska skeptisk till idén om ett S-MP-samarbete.

    Om man talar mer valsociologiskt så har V haft svårt att bestämma sig för vilka som är deras kärnväljare, LO-kollektivet eller den ”progressiva medelklassen”. Det är en fråga de har brottats med sedan sextiotalet och kanske är ett mer fruktbart sätt att se på de interna stridigheterna för några år sedan.

    De senaste åren verkar det ju som att den tidigare inriktningen har dominerat, men jag tycker mig se en utveckling där man (i positiv mening) rör sig mot en vänsterpopulistisk position. Se t ex följande inlägg: http://www.dagenskonflikt.se/martin/efter-europaparlamentsvalet/

  • jimpan

    Det vore onekligen spännande om Vänsterpartiet verkligen kunde bli ett vänsterpopulistiskt parti (och då naturligtvis i ordets mer ursprungliga bemärkelse, typ Wirténs bok).

    Tror också det ligger en del i din karakterisering av konflikten på 1990-talet, även om jag inte tänkt på den på det sättet.

  • fredrik

    Vänsterpartiets aktivister är ju väldigt inspirerade av Aron Etzlers ”Trondheimsmodellen”, framförallt den andra delen av boken som handlar om holländska Socialistpartiet. (Den första delen om Trondheim och Norge är det som gör att man vill sitta i regeringen).

    Det stora frågetecknet är dock om de har tillräckligt med aktivister för en populistisk aktivism. Men till viss del är det väl så att aktivism ger aktivister.

  • Kommentarer till en valanalys - strötankar och sentenserströtankar och sentenser

    […] olika håll i centrala ställningstaganden, men att det görs något slags arbetsuppdelning (som Fredrik Jansson var inne på inför valet 2010). Men då är det ett problem att MP inte ökat sitt väljarstöd i […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: