Hur finansierar man en tankesmedja?

Jag har tidigare skrivit en del om tankesmedjor. Det har handlat om hur de kan vara organiserade och hur de kan kommunicera. Jag tror att det är svårt att bygga upp en tankesmedja utan att koppla den till en existerande institutionell struktur. Det kan vara ett parti, ett fackförbund, ett studieförbund eller någon annan värdegrundad organisation. Jag har tidigare föreslagit att Ordfront skulle vara en god grund för en progressiv tankesmedja. Men som alltid när man diskuterar möjligheterna för en tankesmedja till vänster så kommer frågan om hur man ska kunna matcha högerns resurser upp. Hur ska en sådan tankesmedja finansieras?

För det första behövs det som sagt en koppling till en redan existerande institutionell struktur. Det behövs dels en ekonomisk grundplåt, och dels är det lättare att ”koppla på” en verksamhet på något som redan existerar än att bygga upp allt från lokaler till administration från grunden när man helst av allt vill komma igång med kärnverksamheten. Även om denna huvudman inte kan bidra med någon större summa pengar är den praktiska infrastrukturen guld värd.

För det andra måste man säkra inkomster från sympatiskt inställda organisationer. Det kan dels göras genom att man samarbetar kring projekt. Helt enkelt en externfinansiering av delar av verksamheten. Det innebär givetvis att tankesmedjans integritet kan ifrågasättas. Dels kan det göras genom mer generella bidrag i form av ett prenumerationssystem där organisationen ifråga osett köper ett antal av tankesmedjans publikationer och föredrag.

För det tredje är det givetvis viktigt att söka stöd hos privatpersoner som delar tankesmedjans värderingar. Liksom med organisationer är ett prenumerationssystem att föredra. Man kan tänka sig ett graderat prenumerationssystem där högre avgifter ger tillgång till flera tjänster. Viktigt är dock hur som helst att man gör det lätt för folk att betala. Förslagsvis genom till exempel autogiro. Men även rena gåvor bör undersökas. I det fallet kan man tänka sig allt från möjligheten att skänka en hundring via mobilen till att skänka pengar istället för födelsedagsblommor.

För det fjärde bör man hitta former som knyter aktiva politiker närmare tankesmedjan. I dagsläget finns det 171 rödgröna riksdagsledamöter som tjänar minst 54 500 kronor i månaden. Om man tänker sig att hälften av dessa kunde knytas till ett parlamentariskt nätverk för tusen kronor i månaden skulle tankesmedjans finanser stärkas avsevärt. För den avgiften kan man till exempel tänka sig att tankesmedjan anordnar särskilda seminarier för parlamentarikerna inför släppet av varje publikation.

Det var några tankar om hur man skapar finansiering för en progressiv och självständig tankesmedja. Möjligheterna finns om man har viljan.

För övrigt kan jag tipsa om Magnus Ljungkvists inlägg om att Socialdemokraterna behöver ett nytt partiprogram. Det vore onekligen intressant om man kunde organisera ett sådant arbete i wikiform.


8 responses to “Hur finansierar man en tankesmedja?

  • Så startades Arvid Falk |

    […] rekommenderar läsning av Fredrik Janssons artikel om hur en tankesmedja kan finansieras, han belyser flera av de problem som finns i att bedriva sådan här verksamhet (om jag får vara […]

  • hillary2

    Varför inte låta volonterande riksdagsledamöter vara delaktiga i tankesmedjan? 50% riksdagsledamöter och 50% andra. Jämn könsfördelning vore bäst. När man är i opposition kan man tydligen både sitta i Riksdagen och ha ett yrkesarbete vid sidan om – såvida man är stockholmare. Tänker på Bodström. Är socialdemokratiska riksdagsledamöter en så ekonomiskt enhetlig grupp att man kan ”skrapa av” alla lika mycket pengar?

  • fredrik

    Jag förstår inte vad du menar med ”volonterande riksdagsledamöter”? Men om det innebär att riksdagsledamöter borde tänka och skriva annat än en och annan riksdagsmotion så kan jag väl hålla med. Men det är inte nödvändigtvis så att riksdagsledamöter är de främsta tänkarna, och det ska de inte heller behöva vara eftersom deras roll är att representera folket.

    Sen tror jag faktiskt att man har mer att göra som riksdagsledamot i opposition än i regeringsställning. I regeringsställning sköts ju politiken i stor utsträckning från regeringskansliet (vilket man givetvis kan ha åsikter om).

    Riksdagsledamöter får väl ses som en hyfsat enhetlig ekonomisk grupp med tanke på att grundarvodet är 54 500 beskattningsbara kronor per månad. Sen tillkommer det en del i olika utsträckning. Men de skulle nog alla ha råd att avvara en tusenlapp i månaden.

    • hillary2

      volonterande riksdagsledamöter = frivilliga intresserade
      Jag håller med om att alla nog har råd att avvara en tusenlapp, men när det talas så mycket om progressiv beskattning inom S skulle kanske de som har ännu mer också betala mer?
      Varför skulle inte vi, som vad jag uppfattat det fortfarande hyllar ”av var och en efter förmåga..” använda den metoden bland våra egna?

  • seskaro1917

    Att hänga upp det på riksdagsledamöter är att börja i helt fel ände.

    Vad vänstern i vid bemärkelse är i behov av är en tankesmedja som är ‘metavänster’. Timbro skolar folk som slutar både inom (c) och (m), både inom Svenskt Näringsliv och Upplysning om kommunismen, både på Nyliberalen och Expressen. På samma vis måste ”vi” kunna begripa och acceptera att våra ”intellektuella” både kan hamna inom (s) och socialistiska partiet, både inom Metall och SAC, både på Flamman och Aftonbladet.

    Den ideologiska sidan är vår starka sida, och sköts förmodligen rätt okej inom respektive del av arbetarrörelsen, men den praktisk-taktiska, den organisatoriskt-kommunikativa, den analyserande-rapportskrivande mycket mycket svagare. Den biten är dessutom mycket enklare att kunna bedriva utan pillande i naveln om vem som hade fel i Kronstadt 21…

  • fredrik

    hillary2: Jag tycker inte man ska komplicera saker i onödan. Jag ser i det här fallet framförallt riksdagsledamöterna som prenumeranter.

    seskaro1917: Om du läst min blogg tidigare så ser du att jag är inne på att komma bort från den rena partikopplingen i idéproduktionen. Något som dock är svår med tanke på partiets roll för vänstern (även detta har jag skrivit tidigare om).

    Det här inlägget handlar dock om praktiska förslag för att finansiera en vänstertankesmedja. Att då bortse från en relativt välbetald grupp som dessutom rimligen är intresserade av fräscha idéer vore dumt. Och att samtidigt bygga upp kontakter med folk som har makt vore dessutom bra om man vill ha genomslag för sina idéer. Jag skulle till och med gå så långt att jag skulle erbjuda alla riksdagsledamöter att prenumerera på tjänsten. Även om jag tror att andelen moderata riksdagsledamöter som vill sponsra en vänstertankesmedja med en tusenlapp i månaden är ganska få.

  • jimmy

    Intressant inlägg, som alltid. Apropå slutklämmen, som jag gillar särskilt, så har ju bloggen Att dricka liberalt tänkt den tanken redan. Men idén är förstås open source…

  • Att flytta gränserna för det politiskt möjliga « strötankar och sentenser

    […] som i de rörelser och arenor där människors engagemang finns i dag. Och så behöver förstås finansieringsfrågan […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: