Fronesis tar sig an socialdemokratin

Lagom till att Gordon Brown meddelade att han skulle avgå som partiledare för brittiska Labour och sedan David Cameron och Nick Clegg slutgiltigt satte punkt för New Labour-eran genom att bilda en konservativ-liberal samlingsregering (på Twitter fyndigt kallad #ConDemNation av dess belackare) damp det senaste numret av Fronesis (#32-33) ner i brevlådan hos prenumeranterna och ner i hyllorna hos välsorterade tidskriftshandlare. Det ser nästan ut som att det skulle varit tajmat att ett välmatat nummer (Fronesis tjockaste någonsin) skulle ta sig an Socialdemokratin som tema precis när den realpolitiska förändringen sker.

Så är det givetvis inte. Jag har suttit i redaktionskommittén och förhoppningen var att den skulle komma ut lagom till SAP:s partikongress i höstas. Men nu är den trots allt här. Sprängfylld med djuplodade analyser om

”socialdemokratin som modell, ett projekt, en idéströmmning, en partifamilj och en rörelse som inte är begränsar sig till de skandinaviska länderna, och som är större än ett politiskt parti.” 

Själv har jag skrivit en introduktion till blocket som handlar om socialdemokratin som global rörelse, Upp trälar uti alla stater. Min text – Internationalen åt alla lycka bär? – är en ren introduktion till texterna i blocket och syftar mest till att sätta dem i ett gemensamt sammanhang.

Så här i efterhand kan jag ångra att jag inte tog mig an uppgiften att skriva en längre egen text om funktionsocialismen och dess betydelse för att förstå varför svensk socialdemokrati haft lättare än andra socialdemokratier att acceptera privatiseringar av offentlig egendom och verksamhet. Men det får kanske bli en annan gång.

Dessutom har jag översatt Jon Cruddas och Andrea Nahles text Att bygga det goda samhället som ingår i blocket Efter tredje vägen.

Jag hoppas att ni alla slänger er över numret och låter er inspireras och förargas.

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,


2 responses to “Fronesis tar sig an socialdemokratin

  • David SF

    Punkt för New Labour-eran? Man kan ju verkligen hoppas, jag vill överhuvudtaget se en socialdemokrati som när den kommer åter har tagit till sig mer av de frihetliga delarna av både rörelser till vänster och den gröna rörelsen (ja, jag antyder förstås något om svensk politik). Som Ali Esbati skriver på sin blogg har den nya ConLib-koalitionen kommit överens om en del bra förslag som skulle öka medborgarnas integritet och bryta med de auktoritära, nästan neokonservativa, inslagen i New Labours politik.

    Jag tror socialdemokratin behöver bli mer vänster och frihetlig. Och nu vore väl ett fantastiskt tillfälle för Labour att omdefiniera sig själva. Men kommer de att göra det? David Miliband ser ut att vara favorittippad som ny ledare, och av det jag har hört om honom så känns han inte som någon vänsterförnyare direkt. Utan mer en förlängning av den sorgliga 90-tals-typen av ”förnyelse”, där förnyelse betyder stora steg högerut.

    Ska definitivt slänga mig över nya Fronesis. Jon Cruddas verkar intressant.

  • fredrik

    Jag tror att David Miliband är uppumpad av media. Han är definitivt en av huvudkandidaterna. Men har inte så starkt stöd som det kan verka när man läser tidningarna. Både när det gäller politik och presentation lämnar han en del över att önska.

    Jon Cruddas är bra och kommer förmodligen att ställa upp. Jag tror dock inte att han kommer att vinna. Han har inte varit minister och en nyvald Labourledare måste ju vara beredd på att bli premiärminister inom en ganska snar framtid om Con-Lib-koalitionen faller.

    Däremot kommer han, liksom han gjorde i valet till deputy leader 2007 (där han fick flest röster i första omgången) flytta debatten i en mer socialdemokratisk riktning. Jag skulle gärna se honom i en roll motsvarande en svensk partisekreterare, med ansvar att bygga upp och återvitalisera partiorganisationen och den bredare rörelsen.

    Den jag framförallt hoppas på är Ed Miliband. Betydligt bättre än sin bror. Han gjorde ett bra jobb som miljöminister, var huvudförfattare för Labours valplattform och kan dessutom inte ges del av skulden för Irakkriget då han under den perioden var verksam vid Harvad.

    Han är dessutom omtyckt i hela Labour. Vilket gör att han kommer att gynnas av valsystemet där man rangordnar sina kandidater. Han kommer att få många andra- och tredjehandsröster från såväl Cruddasanhängare som David Milibandanhängare.

    Läs gärna Jon Tricketts artikel i The Guardian också:

    http://www.guardian.co.uk/commentisfree/2010/may/13/labour-leadership-iraq-workers

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: