För någon vecka sedan publicerades en debattartikel i LO-tidningen om fackföreningsrörelsens bristande insikt i idékonflikten mellan arbete och kapital.
Förslaget är att fackföreningsrörelsen ska trycka in keramiken och kopiera det arbetsgivarsidan har gjort med Timbro och dess avläggare. Och jag håller med, vi behöver en kraftfull idédebatt från vänster. Men jag är samtidigt tveksam till den historiebild som ofta målas upp.
De förändringar som skett i samhället till arbetsgivarsidans fördel handlar inte bara om att högern har finansierat fler tankesmedjor och skrivit fler rapporter och debattartiklar. De senaste decennierna har också sett en förändring i samhällets ekonomiska bas.
De senaste fyrtio åren har vi sett en halvering av andelen anställda i tillverkningsindustrin. Stora lättorganiserade industriarbetsplatser har ersatts av små svårorganiserade arbetsplatser i tjänstesektorn. Vi har en strukturell arbetslöshet som genom sin själva existens underminerar den fackliga solidariteten.
Det är något som måste finnas med i verklighetsbeskrivningen om man ska kunna anlägga moteld. Det kanske någon tankesmedja borde skriva en rapport om?
Läs även andra bloggares åsikter om lo-tidningen, fackföreningsrörelsen, idédebatt, produktivkrafternas utveckling, tankesmedja,
Tankar från roten 
Jo, men LO har ju de senaste 20 åren förnekat den strukturella kris som beledsagat varje upp och nedgång i västeuropa. Finanskriser har varit förklaringen, både 1990-talets och dagens, så kan man fastna i arbetet med att få döda höns att sitta kvar på pinnen.
Det är LO´s och (s) stora feltagning.