Etikettarkiv: compass

Välfärdskapitalism eller kapitalistisk välfärd?

Idag publicerades mitt bidrag till den diskussion om ”A New Political Economy and the Good Society” som Social Europe Journal har initierat tillsammans med Compass, Friedrich Ebert Stiftung and Soundings.

Jag bidrar med en text som fått rubriken Welfare Capitalism or Capitalist Welfare?. I den har jag försökt sammanfatta en del tankar jag har skrivit om här på bloggen under de senaste åren. Jag rör vid kapitalismens omdaning under de senaste decennierna, begreppen ”närande och tärande”, återvarufieringen av välfärdstjänster, funktionssocialism, det välfärdsindustriella komplexet, kontramarknaden och något om vad socialdemokrati bör vara i ett postindustriellt, kunskapsintensivt kapitalistiskt samhälle.

Några andra texter jag skrivit på temat är Några förslag för en modern socialdemokrati, Funktionssocialismens blinda fläck, Det välfärdsindustriella komplexet och välfärdens kärna och Norbergs blinda fläck.

Läs också Johannes Åsbergs utmärkta inlägg om varför vi ska ha en statlig enhetsskola.

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,


Vad är en socialdemokratisk politisk ekonomi?

Social Europe Journal har, i samarbete med CompassFriedrich Ebert Stiftung och Soundings, sedan början av oktober haft en serie med texter om ”en ny politisk ekonomi och det goda samhället” (jag kommer själv att delta med en text). Idag publicerade man istället en inspelad intervju med Professor John Weeks. Mycket intressant tycker jag.

Läs även Jimmy Sands inlägg om den generella välfärdens princip.

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,


Internationell socialdemokratisk debatt

Jag vill bara tipsa om att den internationella socialdemokratiska tankesmedjan Policy Network verkar ha fått en ny hemsida med mycket matnyttigt och intressant. Det förs en internationell debatt om socialdemokratins framtid där svenska röster i väldigt stor utstäckning är frånvarande. Det är synd. Inte minst eftersom svensk och skandinavisk socialdemokrati ofta finns i centrum för dessa debatter.

Andra intressanta engelskspråkiga hemsidor att besöka är Compass, Social Europe Journal, Open Left, Renewal och Foundation for European Progressive Studies.

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,


Att bygga om partiet

I The Guardian läser jag om hur mina favoritsossar i Compass (jag har skrivit mer om dem här) idag ska gå ut brett med en enkätundersökning om hur man ska bygga om/upp Labour. Labour har sedan återkomsten till regeringstaburetterna förlorat mer än hälften av sina medlemmar och det tredje vägen-projekt som förde dem till makten har nått vägs ände.

I enkäten finns frågeställningar om partiledare och parlamentariker ska tillsättas genom ett primärval som är öppet för andra än medlemmar, om partiledaren formellt ska väljas om varje år, och om möjligheten att kräva medlemsomröstning om policyfrågor om minst fem procent av medlemmarna kräver det.

Enligt The Guardian finns det i frågeställningarna en uttalad vilja att omforma Labour från en valmaskin till en koalition av lokala aktivist- och gräsrotsgrupper.

Compass generalsekreterare Gavin Hayes säger:

”We are asking these questions now, so the day after the election we can hit the ground running and ensure that a fourth term Labour government is the most successful in the party’s history.”

Nu är det väl inte så många som tror att det kommer att bli en fjärde mandatperiod för Labour efter vårens val (även om de Konservativas ledning i opinionsundersökningarna inte är lika övertygande längre).

Men alldeles oavsett hur det går i valet stället Compass viktiga frågor om hur framtidens partier, folkrörelser och vänster ska se ut. Det borde man nog göra på fler ställen än i Storbritannien. Hur ska vi göra i Sverige?

Se även det här talet av Jon Cruddas (parlamentsledamot för Labour och ledande företrädare för Compass) från i somras om vilken typ av politik detta nya parti skulle kunna föra:

För övrigt kan jag tipsa om den nedladdningsbara e-antologin After the Crash – re-inventing the the left in Britain som Compass precis har gett ut tillsammans med tidskriften Soundings och Social Liberal Forum.

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,, ,


Om att riva cirkustältet

John Hilary från War on Want skriver intressant med bakgrund av Compass konferens ”No Turning Back” om behovet av att skapa nya rörelseallianser.

”… a genuine desire to move beyond factionalism and build alliances across the progressive left is surely welcome. [Green Party leader Caroline] Lucas summed up the shift nicely in her image that we need to move beyond Labour’s ”big tent” to a campsite with lots of different tents co-existing side by side. A new pluralism based on an acceptance of difference, not a demand for consensus.

The Put People First coalition assembled at the beginning of this year was one attempt to build such a movement from within civil society. All major trade unions, environmental groups and global justice organisations joined forces under a banner of ”jobs, justice and climate” in preparation for the G20 summit in London at the beginning of April. We need to build momentum behind such alliances, and we need to broaden them by reaching out to party activists and parliamentarians who have traditionally stayed aloof from movement politics.”


Om nästa vänster

Intressant artikel av Jon Cruddas och Jonathan Rutherford hos Compass:

This should be the moment of the left, but it too is trapped in the same interregnum. It lacks a coherent identity, is organisationally and numerically weak, and is unclear about its values. It has no story that defines what it stands for. The self-inflicted crisis of capitalism is serving only to highlight the weakness of the left.

We need to address the big questions of how we live as well as how we create wealth. What kind of society do we want to live in? What kind of economy will sustain it? None of the mainstream political parties have the language to ask these questions. . We need to re-invent a plural and ethical socialism rooted in the ordinary life of the individual. The central value of this socialism alongside liberty is equality, because in our differences we share a common humanity. The democratic search for self realisation lies deep in our culture and involves the right of everyone to achieve their own unique way of being human. This is not selfish individualism, it is mutualism: ‘your freedom is equal to my freedom’.”


Det är dags att bygga det goda samhället

goodsocietyheader2

För tio år sedan styrdes de flesta av EU:s medlemsstater av socialdemokratiska regeringar. I Storbritannien hade Tony Blair och Labour (nu med prefixen “New”) återkommit till regeringstaburetterna efter arton år i opposition. I Tyskland hade SPD med Gerhard Schröder i spetsen bildat regering efter mångårigt kristdemokratiskt styre. Men det var inte lätt att känna igen sig i den socialdemokrati som presenterades. Under beteckningarna ”third way” och ”neue mitte” hade valen vunnits genom att man triangulerat motståndarnas positioner, accepterat långtgående privatiseringar och nyliberala reformer, och lämnat stora traditionella väljargrupper bakom sig. I det nya Europa fanns det inte plats för politik som formerades utifrån klass, frågan var om klass ens existerade som politisk variabel överhuvudtaget? Fritt flytande atomer utgjorde en väljarkår där alla tillhörde en allomfattande medelklass, och val avgjordes med slogans som ”Cool Brittania”.

Ett decennium senare ser det inte likadant ut. De flesta av Europas socialdemokratiska partier är i opposition. Och där man fortfarande hänger kvar vid regeringsmakten tyder det mesta på att man kommer att förlora den vid kommande val. Den arbetarklass som inte fanns i Blair och Schröders manifest har vänt sig bort från de partier som traditionellt sett har representerat dem. De har visat att de fortfarande finns, och att de oavsett om de röstar eller ej kan avgöra val. När socialdemokratin övergav dem har många vänt sig till högerpopulistiska partier som kan ge en (låt vara felaktig) förklaring till den institutionaliserade arbetslösheten, den upplevda laglösheten och uppluckringen av den generella välfärden.

Det är dags för Europas socialdemokrater att ta tillbaka kommandot över den politiska dagordningen, problemformuleringsprivilegiet som det heter på politrukspråk. Därför är det så glädjande att läsa det manifest – Building the Good Society: The Project of the Democratic Left – som den brittiska parlamentsledamoten Jon Cruddas och den tyska bundesdagsledamoten Andrea Nahles la fram för några dagar sedan. Vilka svenska socialdemokrater är beredda att ta upp deras uppmaning?

The future is uncertain and full of threats; before us lie the dangers of climate change, the end of oil and growing social dislocation. But it is also a moment full of opportunities and promise: to revitalise our common purpose and fulfill the European dream of freedom and equality for all. To face these threats and realise this promise demands a new political approach.

On the tenth anniversary of the Blair–Schroeder declaration of a European Third Way, the Democratic Left offers an alternative project: the good society.

This politics of the good society is about democracy, community and pluralism. It is democratic because only the free participation of each individual can guarantee true freedom and progress. It is collective because it is grounded in the recognition of our interdependency and common interest. And it is pluralist because it knows that from a diversity of political institutions, forms of economic activity and individual cultural identities, society can derive the energy and inventiveness to create a better world.


%d bloggare gillar detta: