Etikettarkiv: fackföreningsrörelsen

Är fackföreningsrörelsen ett problem om man vill bygga vänstern?

Kanadensiska LeftStreamed har publicerat ett spännande föredrag med sociologen Francis Fox Piven om fackföreningsrörelsens roll i att bygga vänstern historiskt, och vilken roll den spelar idag.

[blip.tv http://blip.tv/play/AYKFjWMC%5D

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Annonser

Fackligpolitisk samverkan på amerikanska

Hos Dissent kan man läsa ett intressant meningsutbyte om fackligpolitiska samverkan på amerikanska mellan historieprofessorerna Nelson Lichtenstein och Melvyn Dubofsky.

Det börjar med Lichtensteins artikel Labor’s Role in the Obama Era: A Troublesome and Unreliable Ally?

Som sedan Dubofsky kommenterar i Labor’s Role in the Obama Era: A Comment

Vilket sedan Lichtenstein svarar på i Reply: How Being Troublesome Pays Off

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,


Nätrötter och fackföreningsrörelsen

”So all you skinny guys in this room needs to find a big guy and sit down and talk. And you big guys you need to find a skinny guy and get together”

Leo Gerard, förbundsordförande för fackförbundet United Steelworkers.

In These Times har ett intressant blogginlägg om närmandet mellan nätrötter och fackföreningsrörelsen i USA. Det har inte alltid varit ett självklar allians då bloggarna tenderar att tillhöra den progressiva medelklassen, välavlönade, högutbildade och mer intresserad av kulturella och idépolitiska frågor än arbetsmarknadsfrågor. Samtidigt som fackföreningsrörelsen inte alltid har varit snabba att ta till sig den nya tekniken.

Tänk lattevänster kontra bryggkaffevänster.

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,


Det handlar inte bara om idéernas kamp

För någon vecka sedan publicerades en debattartikel i LO-tidningen om fackföreningsrörelsens bristande insikt i idékonflikten mellan arbete och kapital.

Förslaget är att fackföreningsrörelsen ska trycka in keramiken och kopiera det arbetsgivarsidan har gjort med Timbro och dess avläggare. Och jag håller med, vi behöver en kraftfull idédebatt från vänster. Men jag är samtidigt tveksam till den historiebild som ofta målas upp.

De förändringar som skett i samhället till arbetsgivarsidans fördel handlar inte bara om att högern har finansierat fler tankesmedjor och skrivit fler rapporter och debattartiklar. De senaste decennierna har också sett en förändring i samhällets ekonomiska bas.

De senaste fyrtio åren har vi sett en halvering av andelen anställda i tillverkningsindustrin. Stora lättorganiserade industriarbetsplatser har ersatts av små svårorganiserade arbetsplatser i tjänstesektorn. Vi har en strukturell arbetslöshet som genom sin själva existens underminerar den fackliga solidariteten.

Det är något som måste finnas med i verklighetsbeskrivningen om man ska kunna anlägga moteld. Det kanske någon tankesmedja borde skriva en rapport om?

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,


Om fackföreningsrörelsen i Obamas USA

Jag har tidigare tipsat om en föreläsning med den amerikanska vänsteraktivisten Bill Fletcher Jr. Nu kan man se ett samtal med honom på Real News om fackföreningsrörelsen i dagens USA.

Om fackföreningsrörelsen och Barack Obama:

Om fackföreningsrörelsen och de arbetslösa:

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,


Att vara vänster i Obamas tid

Kanadensiska Socialist Project har lagt upp en intressant föreläsning med den amerikanske fackförenings- och medborgarrättskämpen Bill Fletcher Jr som talar om hur man är vänster i Obamas tid. Fletcher har en lång bakgrund som aktivist och har bland annat varit rådgivare till AFL-CIO:s ordförande och var en av initiativtagarna till Progressives for Obama. Introduktionen görs av min gamla lärare Sam Gindin.

[blip.tv ?posts_id=3363075&dest=-1]

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , ,


Vänsterintellektuella skyttegravar i sandlådan

Blott Sverige svenska kulturdebatter har. Sällan intressanta för andra än de som deltar fylls kultursidornas spalter av högljudda och kränkta inlägg av de som får passera för intellektuella i denna avkrok av Hermodsingenjörer. Den senaste reinkarnationen är debatten om tidskriften Arenas vänsterkredd.  Det är visserligen en vulkan som legat och puttrat ett tag (läs Johan Sjölanders inlägg). Men den senaste veckan har den fått ett ordentligt utbrott.

I tisdags gick Daniel Suhonen (redaktör för SSU:s idépolitiska tidskrift Tvärdrag) och Dan Josefsson (kulturskribent) till attack mot Arena på Aftonbladets kultursida. I korthet så gick deras kritik ut på att Arena representerar en postmodern vänster som retirerat till områden som språkanalys och sexuell frigörelse. Ämnen där motsättningen mellan arbete och kapital ställs på sin spets lämnas där hän, eller misstänkliggörs som genom att beskrivas som reaktionära, patriarkala, rasistiska eller heteronormativa. Och att Arena därmed agerar nyttig idiot åt högern.

Som ett brev på posten kom sedan motelden när Arena på fredagen genom Karolina Ramqvist (redaktör för Arena) och Håkan A Bengtsson (VD för Arenagruppen) skrev en replik på artikeln. Det intressanta och symptomatiska i denna replik är att man omedelbart anklagar Suhonen och Josefsson för att ägna sig åt det som Arena själva excellerar i, nämligen att misstänkliggöra andra delar av vänstern. Tonläget högt och fullt av invektiv som ”sekterism” och ”vänsterism”.

På ett basalt plan delar jag Suhonen och Josefssons kritik. Det är länge sedan jag tyckte att Arena var en intressant tidskrift, och följaktligen så slutade jag också att prenumerera på den. Men trots att de har rätt i att Arena grävt ner sig i en ganska snäv postmodernism, och att en diskussion om något som ens andas kött och blod lyser med sin frånvaro så hamnar de fel i sin kritik.

I deras idévärld verkar den utveckling som skett de senaste decennierna begränsas till en rent ideologisk kamp där nyliberala idéer trängt tillbaka socialistiska för att de senare har saknat tillräckligt många tidningsspalter att utvecklas i. Som om det handlade om en debatt på någon kultursida snarare än om omvälvande förändringar i samhällets ekonomiska bas: avindustrialisering och strukturell arbetslöshet, finanskapitalets tillväxt på industrikapitalets bekostnad, produktivkrafternas utveckling.

Den demokratiska centralismen som var central för 1900-talsvänsterns industriella nationalstatsprojekt (det socialdemokratiska såväl som det leninistiska) är något som hör det förgångna till. Följaktligen är Suhonen och Josefssons appell om en enad vänster knappast något mer än en from förhoppning. Den typen av enighet och enhetlighet kräver en helt annan verklighet än det heterogena som finns idag. Här har Arenas företrädare åtminstone delvis rätt.

Inte heller är Arenas redaktörer några hovideologer hos den socialdemokratiska partiledningen. Den senare är knappast intresserad av en spretig vänster av den typ som Arena ger uttryck för. Det här vet givetvis Suhonen och Josefsson, men det ger onekligen debatten lite gravitas om den istället för en smal vänsterliberal kulturtidskrifts blodfattiga innehåll handlar om hela vänsterns framtid.

En anledning till att en så pass esoterisk tidskrift som Arena kan skapa så heta känslor bygger nog snarare än något annat på att den fortfarande anses vara den samhällstidskrift den var för något decennium sedan. Personligen är jag även övertygad om att det är anledningen till varför de flesta av tidskriftens prenumeranter fortsätter att betala för den och fackföreningsrörelsen fortsätter att köpa annonsplats i den.

Att Suhonen och Josefsson nämner det senare tolkas som en uppmaning till facklig annonsbojkott av Arena. Det är möjligt att det är det de menar. Personligen utgår jag från att fackliga annonser i Arena snarare ska ses som ett stöd av Arenagruppens övriga verksamhet än av tidskriftens innehåll. Men alldeles oavsett är det givetvis upp till varje annonsör att avgöra om de får ut något av att vara med och finansiera en verksamhet. LO:s roll är knappast att vara en leverantör av ett okritiskt tidskriftsstöd.

Det märkligaste i Ramqvist och Bengtssons replik är dock att de uppenbarligen inte känner att Arena kan stå på egna ben i den här debatten, och därför åberopas just Arenagruppens övriga verksamhet som ett bevis på att man inte är det Suhonen och Josefsson anklagar tidskriften för att vara. Men dessa har inte med ett ord nämnt nätledarsidan Dagens Arena, tankesmedjeverksamheten Arena Idé eller bokförlaget Atlas i sin kritik. Och varför skulle de det? Om man kritiserar innehållet i DN skulle nog de flesta tycka att det var ett ganska ynkligt försvar att påpeka att Albert Bonniers Förlag minsann ger ut en och annan intressant bok och eftersom det är samma ägare bör dessa sättas upp på DN:s pluskonto.

Den här typen av debatter tjänar sällan några andra syften än att leverera ett och annat frilanshonorar och stärka deltagarnas aktier i den lilla ankdamm som överhuvudtaget bryr sig om de till pugilism förklädda rallarsvingarna. Skyttegravarna är grävda i sandlådan. Och som i alla ställningskrig kommer stridsviljan snart att omvandlas till utmattning och tyna bort när ammunitionen börjar tryta. Eller tidigare om mamma ropar att maten är klar och det är dags att komma in…

Läs även andra kommentarer om debatten: Göran Greider i DN Kultur, John Swedenmark på LO-Tidningens kulturblogg och Olle Svenning på Aftonbladets ledarsida.

För övrigt är Marika Lindgren Åsbrinks tredelade (1,2,3)genomgång och tolkning av den tyske socialdemokraten Sigmar Gabriels kongresstal klart läsvärd.

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,


%d bloggare gillar detta: