Etikettarkiv: fredrik reinfeldt

Dagens citat: Jobbmanifest? Arbetarparti?

Det yttersta beviset för att regeringens politik inte är speciellt framgångsrik vad gäller att minska arbetslösheten är att regeringen inte själv räknar med någon större effekt. Det skall ta fyra år till innan Sverige kommer ned till 6 procent, alltså den nivå som Göran Persson-epoken lämnade, och som då ansågs hög.

Ursäkta ett ungdomligt uttryck: WTF? Åtta år för att prestera Göran Perssons resultat? Reinfeldt vann valet på att kritisera ”massarbetslösheten” då.”

Aron Etzler kommenterar Alliansens ”jobbmanifest” i Flammans valblogg.

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Annonser

Moderat nyspråk

I Aftonbladet kan man läsa att Fredrik Reinfeldt anser att om man sänker skatten för höginkomsttagare mer än för låginkomsttagare så kommer inkomstklyftorna att minska. Det är de ”dynamiska effekterna” som ska göra det. Maken till nyspråk får man leta efter.

Man får också veta att arbetslösa är ”människor som inte jobbar”. Som om det var något självvalt. Det Reinfeldt inte talar om är att att syftet med den här politiken är att tvinga fram ett låglöneproletariat genom att den så kallade reservationslönen sänks.

Det är inte en politik för minskade klyftor. Det är en politik för att öka och cementera inkomstklyftorna i samhället.

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,


Dagens citat: Det låter ju som Reinfeldt?

”Ministerrådet har beslutat utöka egenföretagandet, utfärda tillstånd för privatförsäljning av en rad olika produkter och göra anställningsformerna mer flexibla. … Vi måste en gång för alla utrota idén om att Kuba är det enda landet i världen där man inte behöver arbeta för att kunna leva.”

Raúl Castro citeras i Dagens Nyheter, tisdag 3 augusti 2010, sida 14 (ej på nätet).

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,


Medelmåttighet duger inte

I en intressant debattartikel i GP kritiserar socialdemokraterna Marita Ulvskog, Göran Färm, Olle Ludvigsson och Lena Sommestad den borgerliga regeringens ekonomiska politik. Man kan väl konstatera att den går i samma ton som den jag haft tidigare på bloggen. Regeringens politik leder till i bästa fall ett medelmåttigt Sverige. Det duger inte.

”Trots att krisen nu börjar släppa sitt grepp präglas svensk ekonomi av hög arbetslöshet och låg produktivitet. På väg ut ur krisen riskerar Sverige att tappa sin position som en av Europas mest konkurrenskraftiga ekonomier. Anders Borgs ekonomiska prognos ifrågasätts därtill av IMF, som i sin senaste Sverige-rapport förutspår både lägre tillväxt och högre arbetslöshet. IMF varnar för en osäker global konjunktur. Slutligen blir det alltmer uppenbart att regeringen saknar politiska visioner i krispolitiken. Vad vill regeringen uppnå, bortom Borgs sifferexercis? Utmaningar som klimatkris, växande fattigdom eller ökade kompetenskrav har ingen plats i alliansregeringens krispolitik.

[…]

Fredrik Reinfeldt i sin tur tycks helt ha tappat stinget när den ekonomiska utvecklingen inte blev så problemfri som han själv hade önskat. Reinfeldt har beskrivit finanskrisen som mandatperiodens stora besvikelse. Den tvingade regeringen att lägga visionerna åt sidan och genomföra det vi inte tänkt oss. Fredrik Reinfeldt har hittills inte presenterat några bärande idéer om hur krispolitiken kan utnyttjas för att långsiktigt bygga Sverige starkare.”

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,


Reinfeldts hemliga vision för Sverige

I september förra året skrev jag om regeringens fattiga vision om framtiden.

”Det verkar helt saknas borgerliga visioner om hur Sverige ska vara en ledande nation i framtiden. Ingenting om hur man främjar framtidsbranscher inom till exempel biomedicin, grön teknik och sociala medier. Ingenting om hur man bygger bort bostadsbristen eller otillräcklig infrastruktur. Ingenting om hur man skapar en kunskapsnation där medborgarna verkligen kan delta i ett livslångt lärande. Ingenting om hur man skapar högproduktiva moderna arbetstillfällen. Ingenting av det som moderna och progressiva människor skulle se som önskvärt.”

Nu på morgonen hittar jag (via Claes Krantz) en intervju med Fredrik Reinfeldt i GP där just oviljan att tala om vad man vill med Sverige blir tydlig. Å ena sidan har man en långsiktig vision, men å andra sidan vill man inte artikulera den.

För Reinfeldt har en plan liksom hans vapendragare, finansminister Anders Borg – att ha makten länge.

– Det är inte så konstigt ändå. Jag är övertygad om att man måste ha långsiktighet i sitt engagemang. För även om det blir svårare, så blir politiken framför allt intressantare när man drar ut linjerna bortom här och nu.

Frågan för honom måste vara vad Sverige skall vara om 10-15 år. Och hur man kommer dit.

– Om man följer politikens pulsslag, då skall allt vara klart före lunch. Men vi politiker är skyldiga att lyfta blicken, för då tror jag också man tar ett bättre ansvar. Har sedan väljarna en annan mening, får jag ta ställning till det då.

Han vet vad han vill åstadkomma för Sverige. På samma gång är han rädd att förmedla visioner.

Varför?

– Jo, för att de så lätt tolkas som löften som skall levereras här och nu. Man riskerar att bli visionslös, just följa politikens puls och man räds att ange en långsiktig färdriktning. Samtidigt är långsiktigheten nödvändig. Väljare vill ha ett budskap bortom ögonblicket.”

Jag tolkar det som att Reinfeldt är rädd för vad väljarna ska tycka om hans vision för Sverige och därför väljer att inte tala om den. I det där blogginlägget från september förra året skrev jag:

Istället för på en progressiv vision ligger fokus på ett vettlöst hat mot att stat och kommuner äger företag eller driver verksamhet, och på att gynna framväxten av ett låglöneproletariat som ska livnära sig på att skura golv och kratta löv. Allt medan andra delar av världen tar hand om det moderna, framtidsinriktade, lönsamma.

Man kan kalla det mycket. Men inte är det en vision för moderna, progressiva människor.”

Och då är det kanske heller inte så konstigt att man inte vill formulera den borgerliga visionen allt för tydligt?

Uppdatering: Via Lena Sommestad kommer jag till den kritik som SvD:s ledarsida har mot den progressiva Sverigebild som Svenska institutet målar upp. Det är ett ganska bra komplement för att förstå den vision svensk höger har för Sverige.

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,


Regeringen värnar bara finanskapitalet

I lördags höll Fredrik Reinfeldt sitt årliga tal i Vaxholm. Om vi bortser från det vanliga gnället på oppositionen så låg fokus på ytterligare en sänkning av inkomstskatten för de som arbetar. Enligt Reinfeldt kommer skattesänkningar på 10 miljarder kronor att ge mellan 200 och 250 kr mer i plånboken per månad för de som arbetar. Något Moderaterna menar kommer att ge 3 000 nya jobb på kort sikt, och 10 000 på längre sikt.

Även om man bortser från det huvudlösa i att låna till skattesänkningar i en ekonomisk nedgång, samtidigt som det är oklart hur vi ska finansiera den gemensamma välfärden, och att det är tämligen meningslöst att göra det mer lönsamt att jobba om det inte finns några jobb att få som alternativ till ”utanförskapet”, ska man nog se på det moderata förslaget med skepsis. 10 miljarder kronor fördelade på 3 000 nya arbetstillfällen skulle innebära en kostnad på 3,33 miljoner per arbetstillfälle. Och även om man kommer upp i alla 10 000 arbetstillfällen blir kostnaden 1 miljon kronor styck.

Regeringens antaganden bygger på att den privata konsumtionen ska öka om folk med arbete får mer pengar i plånboken. Men det antagandet bortser från att det privatekonomiskt faktiskt är mer rationellt att spara i kristider än att spendera. Inte minst när man ser hur arbetslösheten ökar och kryper allt närmare även den egna sfären, samtidigt som arbetslöshetsförsäkringen utarmats.

Det är alltså betydligt troligare att skattesänkningen kommer att leda till ett fortsatt ökat sparande och stigande aktiekurser än att den kommer att leda till minskad arbetslöshet. Och ett ökat sparade kommer att leda till minskad konsumtion som kommer leda till ännu högre arbetslöshet. Det är den finansiella sektorn snarare än något annat som gynnas av regeringens subventioner.

Om man istället för att sänka skatten använde dessa tio miljarder till att anställa personal i den gemensamma sektorn – värna välfärdens kärna – skulle det innebära att minst 20 000 personer skulle få arbete, om man tänker sig att kostnaden för en anställd är 500 000 kronor om året. Men förmodligen skulle man kunna tänka sig att kanske ytterligare 10 000 personer skulle kunna anställas om man räknar på de sociala avgifter som stannar i staten och de besparingar som kan göras i arbetslöshetsförsäkringen och andra kostnader som kommer med en hög arbetslöshet.

Något som i sin tur skulle öka den privata konsumtionen på riktigt eftersom människor konsumerar mer om de arbetar än om de är arbetslösa. Detta av den enkla anledningen att någon som är arbetslös, särskilt med den a-kassenivå som vi har nuförtiden, helt enkelt inte har resurser att konsumera samt att värdet på den första extra hundralappen är betydligt högre än värdet på den sista. Och en ökad privatkonsumtion av offentliganställda kommer att leda till att fler anställs i privat sektor.

Om regeringen verkligen hade velat värna välfärdens kärna hade de gjort det senare. Nu verkar det som om de är mer intresserade av att värna finanskapitalets intressen framför den reella ekonomin. Det är samma gamla moderater som gömmer sig bakom en rökridå av folklighet.

Andra som har skrivit bra om talet är Alliansfritt Sverige (1, 2, 3, 4) och Ann-Marie Lindgren. S-buzz har kollnågra till.

Intressant?


För lite, för sent

Så kom det äntligen. Den borgerliga regeringen har efter många om och men insett att det måste skjutas till resurser till kommun och landsting. Och det är ju bra. Men det är alldeles för lite och alldeles för sent.

Under 2009 tillförs inte en enda krona extra till välfärdssektorn. Och under 2010 kommer endast sju miljarder att skjutas till. Det är fem miljarder mindre än vad Konjunkturinstitutet anser behövs för att upprätthålla sysselsättningen. Ett tillskott som för övrigt hade fått plats under det heliga utgiftstaket.

Med den här halvmesyren kommer uppsägningarna och försämringarna i välfärden att fortsätta. Och kritiken från de fackliga organisationerna är hård. Enligt Lärarförbundet har två tredjedelar av kommunerna skurit ner på skolans verksamhet och 1 300 lärare har varslats. Är det så vi blir konkurrenskraftiga inför framtiden? Och Kommunals ordförande Ylva Thörn kommenterar regeringens utspel så här:

– Varje dag denna vår sker stora nedskärningar i vård, skola och omsorg. Regeringen väljer att stå passiv hela 2009. Därmed fortsätter jobbkrisen i kommuner och landsting att sprida sig som en lavin som direkt slår mot välfärdens kvalitet. Regeringens passivitet i år ger ett ännu sämre utgångsläge för 2010, en försämring som hade kunnat undvikas.

Inte ens hos den moderata partikamraten, Anders Knape, ordförande i Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) går det att spåra någon överdriven glädje. Men han står givetvis med mössan i hand och gör sitt bästa för att hålla god min samtidigt som Anders Borg kör över honom.

Den gemensamma sektorn skulle kunna spela en avgörande roll i arbetet för att ta Sverige genom krisen. Behoven har inte försvunnit, sysselsättningen skulle kunna upprätthållas. Men med en anorektisk politik fördjupar istället den moderatledda regeringen krisen. Konsumtionsutrymmet kommer att minska, de arbetslösa kommer att bli flera. Arbetsförmedlingens prognos talar om en halv miljon arbetslösa nästa år.

Det blir alltmer uppenbart att den borgerliga regeringen tänker använda sig av krisen för att åderlåta den svenska välfärdssektorn. En underfinansierad och allt sämre fungerande gemensam sektor öppnar upp för privata och privatfinansierade alternativ i vård, skola och omsorg. Genom att skjuta till kaffepengar får de ändå några positiva minuter i nyhetssändningarna och kan fortsätta med sin nyliberalism med mänskligt ansikte. Det är fortfarande samma gamla ulv i fårakläder som blottar huggtänderna i ett leende.


%d bloggare gillar detta: