Etikettarkiv: friskola

Fri att misslyckas: Den svenska skolans haveri

Idag har jag skrivit om den uppmärksammade undersökningen PISA 2009 som visar att svenska elever halkar efter i kunskaper i läsförståelse, matematik och naturvetenskap samtidigt som den svenska skolan blir både mer ojämlik och sämre. Och kontrasterar mot framgångsexemplet Finland.

Skriver har jag gjort på min engelskspråkiga blogg hos Social Europe Journal.

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,


Om Friskolan AB

De senaste dagarna har det rasat en ilsken debatt i den socialdemokratiska bloggsfären om friskolornas vara eller icke vara. Jag tänker inte bry mig om den debatten särskilt mycket eftersom den är ganska stelbent och mest verkar handla om den sedvanliga pajkastningen av invektiv åt båda hållen. Jag tycker varken det är hållbart att diskutera skolpolitik utifrån vad partiet tyckte för tjugo år sedan eller utifrån att den nyliberala omstöpningen av den gemensamma sektorn som skett under samma tid bara är sunt förnuft.

Istället vill jag säga några ord om de debattartiklar som utgör debattens tändande gnistor. I onsdags skrev socialdemokratiska oppositionsborgarrådet i Stockholm Carin Jämtin ett inlägg på DN Debatt om att den socialdemokratiska partikongressen borde ta beslut om att begränsa möjligheten till aktieutdelning i friskolor. Det här är ett fullt rimligt förslag som inte borde vara särskilt kontroversiellt, varken i partiet eller bland befolkningen som helhet. Faktum är att det svenska friskolesystemet i internationell jämförelse är ganska extremt (och möjligen unikt) i sin tillåtelse att ta ut vinst ur skattefinansierad skolverksamhet. Tyvärr var Jämtins artikel ganska hafsigt skriven, vilket bjöd in kritiken. Man kan fråga sig om det verkligen inte finns någon på det ganska välbemannade socialdemokratiska stadshuskansliet som hade kunnat bidra med lite stilistisk stringens och kritik?

Hade det skett hade vi kanske sluppit den replik som Haninges oppositionsråd Robert Noord med flera publicerade på DN Debatt igår. Den handlar underligt nog inte särskilt mycket om Jämtins förslag, utan snarare om deras syn på friskolan i största allmänhet. Det är närmast som en bisats som frågan om begränsning av vinstuttag tas upp.

”Ett vinstförbud kommer bara att leda till att skolor antingen drivs av kommuner eller av stora friskolekoncerner som har ekonomiskt och juridiskt kunnande för att kringgå ett förbud mot vinst. De stora förlorarna kommer att vara friskolor som drivs av engagerade föräldrar eller personal. Helt enkelt kooperativ som vi socialdemokrater mest av alla värnar. ”

Det räcker att läsa citatet för att förstå det orimliga i det. Varför skulle de som inte tar ut vinst, och inte har något intresse av att ta ut vinst, påverkas av att möjligheten att ta ut vinst begränsas?

Det hade lätt kunnat förekommas om Jämtin i sin artikel hade inkluderat att Socialdemokraterna i Stockholms stadshus har tittat på hur det ser ut i Stockholm och kunnat konstatera att idéburna friskolorna, det vill säga alla utom de vinstdrivna friskoleföretagen, inte tar ut några resurser ur verksamheten. Snarare tillför de extra resurser, ekonomiska eller andra.

Personligen tycker jag att det finns en hel del problem med friskolesystemet som det nu är utformat. Den ökande klass-, köns- och etniska segregationen. En skolpeng som inte tar hänsyn till olika elevers förutsättningar och behov. Den fria dragningsrätten som utarmar den kommunala skola som i slutändan har ansvaret att ge även de elever som går i friskolor en utbildning om deras skola av ena eller andra anledningen väljer att upphöra med verksamheten. Det faktum att det inte är skattebetalarnas representanter, de folkvalda politikerna, som har beslutanderätt över hur skatteinkomsterna används. Bland annat.

Tyvärr har friskoledebatten fastnat i en form som påminner om EU-debatten. Antingen är du för eller mot. Striden om att gemensamt finansierad verksamhet kan bedrivas av andra än stat och kommun är över. Det intressanta borde vara under vilka villkor den här verksamheten ska bedrivas så att fördelarna kan maximeras och nackdelarna minimeras. Då måste vi komma förbi sterila motsatspar som plan-marknad. Vi borde också utveckla möjligheterna för personal (lärare) och brukare (föräldrar och elever) att få större möjlighet att påverka inom den kommunala verksamheten, till exempel genom intraprenadmodeller eller något som liknar den norska modellkommunmetodiken. Men det är väl för mycket att begära när fundamentalisterna brakar samman som brunstiga buffelhannar?

Intressant?


%d bloggare gillar detta: