Etikettarkiv: idédebatt

Hvarför arbetarerörelsen måste bli socialistisk

Det lilla bokförlaget Murbruk har publicerat Hjalmar Brantings klassiska tal Hvarför arbetarerörelsen måste bli socialistisk med förord av Josef Taalbi som e-bok. Den finns fritt tillgänglig för nedladdning här.

Föredraget som ursprungligen hölls på Gefle Arbetareklubb 24 oktober 1886 och kallades den svenska arbetarrörelsens självständighetsförklaring av Brantings antagonist och biograf Zeth Höglund är en av arbetarrörelsens centrala ideologiska texter.

Det är en kulturgärning helt enkelt.

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,


Det handlar inte bara om idéernas kamp

För någon vecka sedan publicerades en debattartikel i LO-tidningen om fackföreningsrörelsens bristande insikt i idékonflikten mellan arbete och kapital.

Förslaget är att fackföreningsrörelsen ska trycka in keramiken och kopiera det arbetsgivarsidan har gjort med Timbro och dess avläggare. Och jag håller med, vi behöver en kraftfull idédebatt från vänster. Men jag är samtidigt tveksam till den historiebild som ofta målas upp.

De förändringar som skett i samhället till arbetsgivarsidans fördel handlar inte bara om att högern har finansierat fler tankesmedjor och skrivit fler rapporter och debattartiklar. De senaste decennierna har också sett en förändring i samhällets ekonomiska bas.

De senaste fyrtio åren har vi sett en halvering av andelen anställda i tillverkningsindustrin. Stora lättorganiserade industriarbetsplatser har ersatts av små svårorganiserade arbetsplatser i tjänstesektorn. Vi har en strukturell arbetslöshet som genom sin själva existens underminerar den fackliga solidariteten.

Det är något som måste finnas med i verklighetsbeskrivningen om man ska kunna anlägga moteld. Det kanske någon tankesmedja borde skriva en rapport om?

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,


Internationell socialdemokratisk debatt

Jag vill bara tipsa om att den internationella socialdemokratiska tankesmedjan Policy Network verkar ha fått en ny hemsida med mycket matnyttigt och intressant. Det förs en internationell debatt om socialdemokratins framtid där svenska röster i väldigt stor utstäckning är frånvarande. Det är synd. Inte minst eftersom svensk och skandinavisk socialdemokrati ofta finns i centrum för dessa debatter.

Andra intressanta engelskspråkiga hemsidor att besöka är Compass, Social Europe Journal, Open Left, Renewal och Foundation for European Progressive Studies.

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,


Den ensamma morsans manifest

J.K Rowling, författare till böckerna om Harry Potter, har skrivit en fantastiskt ideologisk text i The Times om varför hon – trots sina enorma inkomster – inte röstar på högern eller har valt att bosätta sig i ett skatteparadis. Historien om Rowlings är välkänd, innan hon fick den första boken om Harry Potter publicerad var hon som arbetslös och ensamstående mamma periodvis beroende av välfärdssamhällets skyddsnät.

”Nobody who has ever experienced the reality of poverty could say ‘it’s not the money, it’s the message’. When your flat has been broken into, and you cannot afford a locksmith, it is the money. When you are two pence short of a tin of baked beans, and your child is hungry, it is the money. When you find yourself contemplating shoplifting to get nappies, it is the money. If Mr Cameron’s only practical advice to women living in poverty, the sole carers of their children, is ‘get married, and we’ll give you £150’, he reveals himself to be completely ignorant of their true situation.

[…]

Child poverty remains a shameful problem in this country, but it will never be solved by throwing millions of pounds of tax breaks at couples who have no children at all. David Cameron tells us that the Conservatives have changed, that they are no longer the ‘nasty party’, that he wants the UK to be ‘one of the most family-friendly nations in Europe’, but I, for one, am not buying it. He has repackaged a policy that made desperate lives worse when his party was last in power, and is trying to sell it as something new. I’ve never voted Tory before … and they keep on reminding me why.”

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,


Tips om den rödgröna akademin

Två spännande arrangemang i april som vill koppla samman en progressiv politik med akademins forskningsresultat.

Arbetarrörelsens forskarnätverk

Tema för 2010 års konferens i Stockholm är jämlikhet och ojämlikhet, eftersom vårt samhälles ökande ojämlikhet är en fråga som kommit att uppmärksammas alltmer inom forskningen, samtidigt som den politiska diskussionen inte har hängt med i de nya rönen.

Riksdagens gamla förstakammarsal, 9-10 april, 09:30-17:00.

Rödgrönt Akademiskt Forum

Ett spännande arrangemang (och förening) i Uppsala som har som ambition att presentera vetenskapsproduktion som är av intresse framförallt för arbetar- och miljörörelsen – och samtidigt erbjuda tillfällen för rörelseanknutna att diskutera forskningsresultatens betydelse för det politiska arbetet, strategierna och visionerna.

V-dala Nation, 17 april, 09:00-16:30. 

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,


Är Marx tillbaka?

”Jag tror, som jag upprepat flera gånger, att det under det senaste seklet – men i andra former långt ner i historien – verkligen har funnits och finns en särskild personlighetstyp, som man skulle kunna kalla just vänster. En sådan person kännetecknas av att hon å ena sidan hyser alla dessa starka känslor av upprördhet, men å andra sidan också alltid står litet vid sidan av och betraktar alltsammans och intensivt tänker: Det måste finnas en väg ut ur det här samhället. Ursinne och distans.”

Göran Greider, ”Mitt liv som vänster”, Ordfront 1/2010

Greiders ord resonerar med detta intressanta samtal med Leo Panitch, professor i politisk ekonomi vid York University i Toronto, Kanada, om vad marxism innebär idag, den moderna kapitalismens utveckling och vänsterns möjligheter (via Socialist Project).

[blip.tv ?posts_id=3265651&dest=-1]

[blip.tv ?posts_id=3265772&dest=-1]

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,


Vänsterintellektuella skyttegravar i sandlådan

Blott Sverige svenska kulturdebatter har. Sällan intressanta för andra än de som deltar fylls kultursidornas spalter av högljudda och kränkta inlägg av de som får passera för intellektuella i denna avkrok av Hermodsingenjörer. Den senaste reinkarnationen är debatten om tidskriften Arenas vänsterkredd.  Det är visserligen en vulkan som legat och puttrat ett tag (läs Johan Sjölanders inlägg). Men den senaste veckan har den fått ett ordentligt utbrott.

I tisdags gick Daniel Suhonen (redaktör för SSU:s idépolitiska tidskrift Tvärdrag) och Dan Josefsson (kulturskribent) till attack mot Arena på Aftonbladets kultursida. I korthet så gick deras kritik ut på att Arena representerar en postmodern vänster som retirerat till områden som språkanalys och sexuell frigörelse. Ämnen där motsättningen mellan arbete och kapital ställs på sin spets lämnas där hän, eller misstänkliggörs som genom att beskrivas som reaktionära, patriarkala, rasistiska eller heteronormativa. Och att Arena därmed agerar nyttig idiot åt högern.

Som ett brev på posten kom sedan motelden när Arena på fredagen genom Karolina Ramqvist (redaktör för Arena) och Håkan A Bengtsson (VD för Arenagruppen) skrev en replik på artikeln. Det intressanta och symptomatiska i denna replik är att man omedelbart anklagar Suhonen och Josefsson för att ägna sig åt det som Arena själva excellerar i, nämligen att misstänkliggöra andra delar av vänstern. Tonläget högt och fullt av invektiv som ”sekterism” och ”vänsterism”.

På ett basalt plan delar jag Suhonen och Josefssons kritik. Det är länge sedan jag tyckte att Arena var en intressant tidskrift, och följaktligen så slutade jag också att prenumerera på den. Men trots att de har rätt i att Arena grävt ner sig i en ganska snäv postmodernism, och att en diskussion om något som ens andas kött och blod lyser med sin frånvaro så hamnar de fel i sin kritik.

I deras idévärld verkar den utveckling som skett de senaste decennierna begränsas till en rent ideologisk kamp där nyliberala idéer trängt tillbaka socialistiska för att de senare har saknat tillräckligt många tidningsspalter att utvecklas i. Som om det handlade om en debatt på någon kultursida snarare än om omvälvande förändringar i samhällets ekonomiska bas: avindustrialisering och strukturell arbetslöshet, finanskapitalets tillväxt på industrikapitalets bekostnad, produktivkrafternas utveckling.

Den demokratiska centralismen som var central för 1900-talsvänsterns industriella nationalstatsprojekt (det socialdemokratiska såväl som det leninistiska) är något som hör det förgångna till. Följaktligen är Suhonen och Josefssons appell om en enad vänster knappast något mer än en from förhoppning. Den typen av enighet och enhetlighet kräver en helt annan verklighet än det heterogena som finns idag. Här har Arenas företrädare åtminstone delvis rätt.

Inte heller är Arenas redaktörer några hovideologer hos den socialdemokratiska partiledningen. Den senare är knappast intresserad av en spretig vänster av den typ som Arena ger uttryck för. Det här vet givetvis Suhonen och Josefsson, men det ger onekligen debatten lite gravitas om den istället för en smal vänsterliberal kulturtidskrifts blodfattiga innehåll handlar om hela vänsterns framtid.

En anledning till att en så pass esoterisk tidskrift som Arena kan skapa så heta känslor bygger nog snarare än något annat på att den fortfarande anses vara den samhällstidskrift den var för något decennium sedan. Personligen är jag även övertygad om att det är anledningen till varför de flesta av tidskriftens prenumeranter fortsätter att betala för den och fackföreningsrörelsen fortsätter att köpa annonsplats i den.

Att Suhonen och Josefsson nämner det senare tolkas som en uppmaning till facklig annonsbojkott av Arena. Det är möjligt att det är det de menar. Personligen utgår jag från att fackliga annonser i Arena snarare ska ses som ett stöd av Arenagruppens övriga verksamhet än av tidskriftens innehåll. Men alldeles oavsett är det givetvis upp till varje annonsör att avgöra om de får ut något av att vara med och finansiera en verksamhet. LO:s roll är knappast att vara en leverantör av ett okritiskt tidskriftsstöd.

Det märkligaste i Ramqvist och Bengtssons replik är dock att de uppenbarligen inte känner att Arena kan stå på egna ben i den här debatten, och därför åberopas just Arenagruppens övriga verksamhet som ett bevis på att man inte är det Suhonen och Josefsson anklagar tidskriften för att vara. Men dessa har inte med ett ord nämnt nätledarsidan Dagens Arena, tankesmedjeverksamheten Arena Idé eller bokförlaget Atlas i sin kritik. Och varför skulle de det? Om man kritiserar innehållet i DN skulle nog de flesta tycka att det var ett ganska ynkligt försvar att påpeka att Albert Bonniers Förlag minsann ger ut en och annan intressant bok och eftersom det är samma ägare bör dessa sättas upp på DN:s pluskonto.

Den här typen av debatter tjänar sällan några andra syften än att leverera ett och annat frilanshonorar och stärka deltagarnas aktier i den lilla ankdamm som överhuvudtaget bryr sig om de till pugilism förklädda rallarsvingarna. Skyttegravarna är grävda i sandlådan. Och som i alla ställningskrig kommer stridsviljan snart att omvandlas till utmattning och tyna bort när ammunitionen börjar tryta. Eller tidigare om mamma ropar att maten är klar och det är dags att komma in…

Läs även andra kommentarer om debatten: Göran Greider i DN Kultur, John Swedenmark på LO-Tidningens kulturblogg och Olle Svenning på Aftonbladets ledarsida.

För övrigt är Marika Lindgren Åsbrinks tredelade (1,2,3)genomgång och tolkning av den tyske socialdemokraten Sigmar Gabriels kongresstal klart läsvärd.

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,


%d bloggare gillar detta: