Etikettarkiv: kanada

Om kollektivtrafik

Via LeftStreamed hittar jag den här intressanta konferensen om avgiftsfri och tillgänglig kollektivtrafik i Toronto:

[blip.tv ?posts_id=3916610&dest=-1]

[blip.tv ?posts_id=3916786&dest=-1]

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Annonser

Socialdemokratisk grupp utesluten ur separatistparti i Quebec

Kanadensiska Socialist Project publicerar en intressant analys av läget i det separatistiska partiet Parti Québécois (PQ). För sex år sedan ändrade partiet sina stadgar för att ge den socialdemokratiska falangen, SPQ Libre, särskild status som en ”politisk klubb” inom partiet. Syftet var att upprätthålla banden mellan partiet och fackföreningsrörelsen.

Även om PQ framförallt är ett separatistiskt parti har det traditionellt ansetts vara ett centervänsterparti som på 1970-talet ansökte om medlemskap i Socialistinternationalen (vilket de nekades till med hänvisning till att Kanada redan har ett medlemsparti, NDP). Men det finns en del som tyder på att partiet den senaste tiden rört sig åt höger. Bland annat har man vid en konferens nyligen förflyttat fokus från kollektivt välstånd mot individuellt välstånd.

För två veckor sedan beslutade partiledningen att utesluta SPQ Libre ur PQ. Även om partiledningen menar att det handlar om att SPQ Libres särställning i partiet har gett den en fördelaktig, och mot andra partimedlemmar, orättvis position, menar man från SPQ Libre att det handlar om att man varit kritisk mot partiets högersväng under den nuvarande partiledaren Pauline Marois.

Om gruppens medlemmar kommer att kvarstå som enskilda medlemmar i PQ eller om de kommer att söka sig till det vänstersamarbete som kallas Québec Solidaire är oklart i dagsläget.

Läs även i Montreal Gazette och The Globe & Mail.

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,


Att vara vänster i Obamas tid

Kanadensiska Socialist Project har lagt upp en intressant föreläsning med den amerikanske fackförenings- och medborgarrättskämpen Bill Fletcher Jr som talar om hur man är vänster i Obamas tid. Fletcher har en lång bakgrund som aktivist och har bland annat varit rådgivare till AFL-CIO:s ordförande och var en av initiativtagarna till Progressives for Obama. Introduktionen görs av min gamla lärare Sam Gindin.

[blip.tv ?posts_id=3363075&dest=-1]

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , ,


Är Marx tillbaka?

”Jag tror, som jag upprepat flera gånger, att det under det senaste seklet – men i andra former långt ner i historien – verkligen har funnits och finns en särskild personlighetstyp, som man skulle kunna kalla just vänster. En sådan person kännetecknas av att hon å ena sidan hyser alla dessa starka känslor av upprördhet, men å andra sidan också alltid står litet vid sidan av och betraktar alltsammans och intensivt tänker: Det måste finnas en väg ut ur det här samhället. Ursinne och distans.”

Göran Greider, ”Mitt liv som vänster”, Ordfront 1/2010

Greiders ord resonerar med detta intressanta samtal med Leo Panitch, professor i politisk ekonomi vid York University i Toronto, Kanada, om vad marxism innebär idag, den moderna kapitalismens utveckling och vänsterns möjligheter (via Socialist Project).

[blip.tv ?posts_id=3265651&dest=-1]

[blip.tv ?posts_id=3265772&dest=-1]

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,


Rotbiblioteket: Vägen till mänsklig utveckling

En ny rapport har lagts till i Rotbiblioteket:

The Path to Human Development – Capitalism or socialism?
Mike Lebowitz
Socialist Project

Rapport och studiematerial som, utifrån ett venezuelanskt perspektiv, diskuterar marxism, kapitalism och strävan efter socialism. Stycken och ibland meningar är numrerade för att underlätta en kollektiv läsning av texten. Ursprungligen är den tänkt att användas som underlag för en diskussion om det venezolanska samhällets utveckling i till exempel fackföreningar, grannskapsorganisationer och socialistiska formeringar.


Ett socialistiskt perspektiv på finanskrisen

I den här videoupptagningen ger den kanadensiska vänsterekonomen Sam Gindin ett socialistiskt perspektiv på finanskrisen. Gindin var under många år ekonomisk rådgivare till kanadensiska bilarbetarförbundets (CAW) ordförande. Jag träffade honom när han efter pensionen innehade en gästprofessur i social rättvisa vid York University i Toronto. Som utbytesstudent deltog jag tillsammans med en mindre grupp aktivister och studenter i hans kurs ”Social justice and political activists”. Sam är en av de personer som varit viktigast för mitt politiska uppvaknande och strukturerandet av mina åsikter.

Han talar om finanskapitalets funktion i dagens kapitalism och den påverkan det har haft på folklig kamp; han betonar vikten av att attackera finanskapitalismen och diskutera nationalisering av bankerna; och han utvecklar idéer om hur man enar folkliga och fackliga kamper mot kapitalismen.

Videon inleds med att någon talar franska i ca tre minuter (den är inspelad i Quebec) och ljudet är lite halvtaskigt. Men om ni kan stå ut med det är det en spännande föreläsning på ca en och en halv timme.


Om Naomi Klein och upprorets eufori

The New Yorker har en väldigt intressant artikel om Naomi Klein och hennes familj. Jag minns hennes sambo/make Avi Lewis väldigt väl från mitt år som utbytesstudent i Kanada. Han ledde (och leder) ett debattprogram på TV som är så fantastiskt mycket bättre än de parader av pratande och skrikande huvuden som får passera som detsamma i Sverige. Lewis är också i väldigt hög grad den kanadensiska varianten på ett ”a-barn”.

“Unlike Klein, the descendant of embittered ex-Communists, Lewis comes from a distinguished political family that has always been Socialist rather than Communist, and so has kept its political faith. ‘My earliest memories are of conventions and election nights, seeing grownups crying or celebrating,’ Lewis says. ‘We understood in my family that we were part of a cause, a movement, and the Party, capitalized, was a big part of that.’

The politics of the Lewis family have changed very little in the past hundred years. Avi Lewis’s great-grandfather Maishe Losz was the leader of the Jewish Labor Bund, a secular Socialist party, in his small town just east of Bialystok. The Bund was anti-Bolshevik; it believed that revolution should be achieved through democratic processes, even if that meant compromise. Thus, the Bundist maxim: ‘It is better to go along with the masses in a not totally correct direction than to separate oneself from them and remain a purist.’ In 1921, fearing that he would be killed by the Red Army, Losz fled to Canada. Losz’s son David Lewis became the national leader of the Canadian democratic socialist party, the New Democratic Party. The N.D.P. never formed a national government, but it came to power in the provinces: in Canada, socialism was mainstream. David Lewis persuaded the Party to delete the eradication of capitalism from its manifesto, and he crushed movement dogmatism and indiscipline. (‘When in heaven’s name are we going to learn that working-class politics and the struggle for power are not a Sunday-school class?’ he asked.) David’s son Stephen, Avi’s father, also followed in the family tradition, and was elected the leader of the N.D.P. in Ontario at the age of thirty-two. (Avi’s mother, Michele Landsberg, is a journalist, who is well known in Canada for her feminism and her pugnacious left-wing politics—in her columns, conservatives are always ‘jack-booted’ or ‘henchmen.’) When, in the late sixties, a faction called ‘the Waffle’ threatened to splinter the Party, Stephen Lewis crushed it, just as his father had crushed factions before. For Stephen and for David, loyalty to the Party was paramount. They would not permit the left to destroy itself.”

Senare i artikeln berör Naomi Klein även protesterna mot det allamerikanska toppmötet i Quebec City 2001. Det var faktiskt just där – i tårgasdimman – som jag bestämde mig för att bli partipolitiskt aktiv. Och när jag läser hennes kommentar minns jag de motstridiga känslorna av ilska, rädsla och upprorets eufori. Jag tror det var Klein som kallade det ”tårgasens sammanbindande effekt”.

“Quebec City was just madness … It was one of those times when nobody knows what’s going to happen, and there are these breakthrough moments, these liberated moments, these moments of euphoria. It was mostly young people, and they were getting gassed, but they were still enjoying themselves tremendously, playing cat and mouse with the police. What I loved about it was that the whole city joined in—people working in cafés on the main streets, and neighbors got buckets of water to wash out people’s eyes. It was like an alternative reality.”

Uppdatering: Läs även en intressant intervju med Naomi Klein på den kanadensiska vänstersajten Rabble som till stor del handlar om den koalition som de kanadensiska socialdemokraterna (NDP) har bildat med liberalerna (som jag skrivit om här).


%d bloggare gillar detta: