Etikettarkiv: kultur

På väg hem

Tunnelbanan far fram genom ett evigt höstmörker
Elektriskt ljus avslöjar oss med brutal likgiltighet
Vi kramar våra mobiltelefoner som talismaner
Skydd mot ett okänt hemskt, gemenskapssymbol
Rädslan för ensamheten är starkast bland andra


Ceasar och romarrikets vänster

I senaste numret av Flamman tar chefredaktör Aron Etzler ut svängarna mer än vad man normalt gör i en tidningsledare. Förmodligen är det väl så att en kombination av semsterläsning och sommartorka som gör att han använder nästan två sidor till att diskutera Julius Cesar och hur vänsterns ledare (alltså personer inte artiklar) regelmässigt framstår som auktoritära. Samtidigt som högern sällan själv har något problem med att föra över makt till institutioner utanför folklig kontroll och styrning. Det är en spännande läsning som tar sitt ursprung i Michael Parentis biografi The Assassination of Julius Ceasar – A Peoples History of Ancient Rome (The New Press, 2003). Det lockar till läsning och jag ska nog leta upp boken.

Här kan man för övrigt höra Parenti tala om Julius Ceasar som den sista romerska populisten.

Wikipedia har en intressant artikel om klassamhället i det antika Rom som också är läsvärd.

Röda raketer har också bloggat om Etzler och Ceasar.


Lapa

Lapa dina solstrålars värme
Lapa dina daggdroppars fukt
Lapa de dofter som är du
Lapa i mig dig – Lapa mig in i dig


Flykten från Skottland

Struntade i söndagens EM-final och gick på bio istället. När det inte fanns någon riktig underdog att hålla på kände jag inget engagemang – dessutom startar allsvenskan om snart vilket minskar behovet av surrogatboll. Den populäraste och mest könsseparatistiska filmen en EM-finalkväll verkar ha varit Sex and the City. Idel kvinnor i 20-40 årsåldern flockades utanför den. Jag hamnade dock på en film som hette Doomsday, som förmodligen inte hamnade på besökstopplistorna den här helgen. Det var bara jag och mina två kamrater som fanns i salongen.

Vad ska man då säga om denna Doomsday? Grundstoryn är att Skottland drabbas av ett dödligt virus som snabbt får de brittiska myndigheterna att isolera landet. Man bygger upp Hadrianus mur igen och lämnar Skottland åt dess öde. 25 år senare (2033) dyker viruset upp igen. Den här gången i ett överbefolkat London. Myndigheterna som i hemlighet vetat att det finns överlevande i Skottland skickar in en specialstyrka för att hitta det botemedel som man antar de överlevande har lyckats frambringa.

I sin jakt på botemedlet hamnar styrkan i konflikt med två grupper överlevande. Den första består av relativt unga personer i Glasgows innerstad som har en förkärlek för tuppkamar, molotovcocktails, skrotbilar och människokött. Det är tydligt att bilden av den postapokalyptiska framtiden har legat fast sedan sent1970-tal. Estetiken är densamma som när Mel Gibson slogs om bensin i filmerna om Mad Max (1979-1985) eller när Kurt Russel tog sig in i det avspärrade New York i jakt på USA:s försvunna president i Flykten från New York (1981). Även en film som gängfilmsklassikern The Warriors (1979) har lämnat avtryck i berättelsen. Men här finns det något väldigt märkligt. När dessa tidigare filmer gjordes så var det i en tid då man väldigt starkt såg ett upplösande av ett tidigare samhälle. Massarbetslösheten bredde ut sig för första gången sedan1930-talet och symbolen för hotet om en dyster framtid blev ungdomsfenomenet punkarna. Då var det naturligt att tänka sig att framtidens vilda barbarer skulle se ut som de samtida storstädernas arbetslösa ungdomar. Men idag kan det väl inte vara någon som ser punkare i tuppkam som den ultimata hotbilden av en degenererad framtid? Ungefär så gick mina tankar tills filmens hjältar stötte på nästa grupp överlevande.

Helt plötsligt var man flyttad från de postapokalyptiska storstadsruinerna till ett feodalt medeltidssamhälle med klara drag av filmatiseringen av JRR Tolkiens Sagan om ringen. Man går över hedar, genom grottgångar, skjuter med pilbåge och konfronteras med svarta ryttare. Feodalherren själv har drag av såväl Sauruman som överste Kurtz i Apocalypse Now. Här någonstans tänkte jag att det här var ett försök att göra en film i stil med genreparodier som Scary Movie, men utan amerikansk dratta-på-rumpan-humor. Men jag vet ärligt talat inte. Det hela slutade som en reklamfilm för brittiska biltilverkaren Bentleys senaste lyxåk (den hade praktiskt nog stått orörd sedan epedemin bröt ut 2008). På det hela taget väldigt underligt och ganska oorginellt, men samtidigt roligt när man sitter och bockar av filmhänvisningarna. Och det finns något ganska spännande i att fundera på hur ett samhälle skulle se ut om det vi känner idag plötsligt skulle braka samman. Men man skulle önska att det kunde göras på ett mer genomtänkt sätt än att stapla filmklichéer på varandra.


Soldricka

Jag dricker dig i långa giriga klunkar
När solen hettar högst på himmelen
När solen sedan skymmer på kvällen
Läppjar jag dig långsamt för värme


Midsommarmorgon

Sju sorters blommor i ett snarkande knullrufs
På sommarstugegolvets uppblåsbara madrass
Älvorna dansar i det dimmiga gryningsljuset
Ängens dagg blöter inte deras fötter
De hoppar med viga språng över långbordets
Halvfulla sillburkar och heltomma flaskor
Ännu dröjer det till människorna vaknar


En sång i tiden

Hard Fi: Stars of CCTV

And every move that I make
Gets recorded to tape
So somebody up there
Can keep me safe

I’m going out tonight
I’ve got my hair just right
I’m always looking good
For the spotlight

Stick ’em up
Give me the money
A winning smile
Up to the gallery
I’m gonna get my face on the 6 ‘o’ clock news

We’re the stars of CCTV
Making movies out on the street
We’re the stars of CCTV
Can’t you see the camera loves me?

On every corner, every street
Down every underpass you’ll see
Somebody’s stealing the show
Somebody looking like me

I’ll see you out tonight
Just got the pose just right
We’re always looking good
For the spotlight

We turn it on
And so we’re full of speed
We fill the screen
Can’t help but notice me
I’m gonna get my face on the 6 ‘o’ clock news

We’re the stars of CCTV
Making movies out on the street
Flashing blue lights, camera, action
Watching my life, main attraction
We’re the stars of CCTV
Can’t you see the camera loves me?

We’re the stars of CCTV
Making movies out on the street
Flashing blue lights, camera, action
Watching my life, main attraction
We’re the stars of CCTV
Can’t you see the camera loves me?


%d bloggare gillar detta: