Etikettarkiv: politik

Socialism eller barbari i USA?

Krisen på den amerikanska bostadsfinansieringsmarknaden har fått amerikanerna att börja tala om behovet av socialism. Framförallt är det stödpaketen till Fannie May och Feddie Mac som får röster att höjas för ett samhälleligt inflytande i företagen. Alice Rivlin, före detta vice ordförande för den amerikanska centralbanken skriver i Politico:

”Just let us share in the gains and appoint a few members of their boards to think about how Fannie and Freddie can lean against the winds that inflate the next housing bubble. If that sounds like socialism, at least it is open and not deceitful socialism. No one can deny that our society has a collective interest in strong, stable housing markets.”

I en intervju med The Real News säger amerikanska LO:s (AFL-CIO) chefsekonom Ron Blackwell:

”In fact, they may end up—and I hope they do—nationalizing those industries. But the question is: what are they going to do beyond that to put a floor underneath the housing crisis to do something about the two million people that are going to lose their homes over the next 18 months if we don’t do something, to do something about the millions of workers that are losing their jobs every year. I think nationalization, which our government is loathe even now to do, I think they eventually will come to, because why would American taxpayers take on the obligations that are exposed right now in this institution without claiming the upside potential of those obligations? This is like socialism for the rich and capitalism for the poor. We need to establish some balance here so that the public can claim this. If you’re calling in taxpayer support for this, then you’ve got to give the taxpayer some part of the benefit when this institution recovers.”

Se inslaget här:

Annonser

Det behöver inte vara korruption, det kanske bara är politik

I Aftonbladet kan man läsa om ett brödrabråk i den indiska kapitalistklassen. Mukesh och Anil Ambani tillhör båda världens rikaste efter det att de tagit över olika delar av pappas imperium och de gillar tydligen inte varandra. Nu ryktas det att bråket har tagit sig uttryck i politisk korruption. Det socialistiska partiet (Samajwadi Party) stöder ett förslag om att beskatta privata oljeraffinaderier. Anil är kompis med Samajwadi Partys partiledare och Mukesh äger oljeraffinaderier. Inte för att jag vet vad som är sant och falskt i den är historien, men man kan väl i ärlighetens namn tycka att det inte är så märkligt att ett socialistiskt parti är för beskattning av privata oljeraffinaderier, särskilt inte när partisymbolen ser ut så här:


Det är bara en firmafest, spänn av

Jag har aldrig varit på Almedalsveckan. Det har aldrig blivit av, men eventuellt blir det en sistaminutensväng dit i veckan om det löser sig med boende och sånt. Man kan tycka mycket om hela evenemanget. Men personligen tycker jag nog att kritiken mot det blir lite larvig. Det är varken det hot mot demokratin som kritikerna påstår eller det moderna agora som de förälskade vill få det till. Det är en branschmässa och firmafest. Är bok- och biblioteksmässan i Göteborg ett hot mot litteraturen? Är det på något sätt värre att hamna i ”fel” hotellrum om det sker i Visby den närmsta veckan än att hamna i kopieringsrummet med kollegan på firmafesten när groggarna lagt en dimma över omdömet? I mångt och mycket är det ju folk som ändå stöter på varandra i vardagen. Så spänn av och låt politrukerna i offentlig och privat sektor ha sin firmafest. För så mycket mer handlar det inte om.


Slutet för FARC?

The Real News diskuterar med latinamerikakännaren Forrest Hylton vad befrielsen av Ingrid Betancourt kommer att betyda för FARC och Colombia.


Ett litet moment 22

För några år sedan ville den franska regeringen försämra arbetsrätten för ungdomar. I samband med det skrev jag på en protestlista på franska socialistpartiets (PS) hemsida och uppmanade andra att göra detsamma. Sedan dess har jag funnits på PS e-postlista och får informationsbrev en eller flera gånger i veckan. Vilket skulle kunna vara intressant om jag kunde läsa franska. Men det kan jag inte. Så det logiska borde vara att lämna listan. Men det kan jag inte eftersom jag inte kan läsa franska och lista ut hur man gör. Ett moment 22 i det lilla.


Det borgerliga bidragsberoendet

De senaste dagarna har man kunnat läsa följande nyheter i UNT:

Vårdnadsbidraget underfinansierat

”… sannolikheten för att vårdnadsbidraget ska löna sig ekonomiskt redan nästa år är inte särskilt stor. Enligt kommunens beräkningar kan kostnaden i stället öka med 35 miljoner kronor år 2009 på grund av vårdnadsbidraget. Men bara 15 miljoner kronor har avsatts för att finansiera bidraget.”

Socialbidragskostnaderna minskar inte

”Den borgerliga alliansen vill minska socialbidragskostnaderna i Uppsala med 11 miljoner kronor i år.
– Men det kommer vi inte klara, säger uppdragsstrategen Eva Egnell som arbetar med socialbidragsfrågor i kommunen.
I stället väntas kostnaderna bli avsevärt högre än vad som budgeterats för. Något som gör att kommunens verksamhet för försörjningsstöd ser ut att gå 20 miljoner kronor back.”

Var det inte meningen att den borgerliga alliansen skulle bryta utanförskapet? Istället verkar det som att Uppsala kommun får miljontals kronor i ökade kostnader för det bidragsberoende som högern påstod var en del av ett socialdemokratiskt misslyckande. Vad hände med den borgerliga arbetslinjen? Och varför är borgerliga politiker värdelösa på att hushålla med skattebetalarnas pengar?


Ceasar och romarrikets vänster

I senaste numret av Flamman tar chefredaktör Aron Etzler ut svängarna mer än vad man normalt gör i en tidningsledare. Förmodligen är det väl så att en kombination av semsterläsning och sommartorka som gör att han använder nästan två sidor till att diskutera Julius Cesar och hur vänsterns ledare (alltså personer inte artiklar) regelmässigt framstår som auktoritära. Samtidigt som högern sällan själv har något problem med att föra över makt till institutioner utanför folklig kontroll och styrning. Det är en spännande läsning som tar sitt ursprung i Michael Parentis biografi The Assassination of Julius Ceasar – A Peoples History of Ancient Rome (The New Press, 2003). Det lockar till läsning och jag ska nog leta upp boken.

Här kan man för övrigt höra Parenti tala om Julius Ceasar som den sista romerska populisten.

Wikipedia har en intressant artikel om klassamhället i det antika Rom som också är läsvärd.

Röda raketer har också bloggat om Etzler och Ceasar.


%d bloggare gillar detta: