Etikettarkiv: s-studenter

Inför ett kvartssekel av segrar?

Den här recensionen är även publicerad i Broderskap (41/2009).

Alexandra Franzén & Matz Larsson (red)
Efter ett kvartssekel av nederlag: En debattantologi om arbetarrörelsen och framtiden
Murbruk förlag
2009

Antologierna om arbetarrörelsens vägval duggar onekligen tätt i år. Tidigare har vi fått oss Snart går vi utan er och Den grå vågen till livs. Senare i höst kommer S-studenters tiotalsprogram och Fronesis temanummer om socialdemokrati. Men innan dess en antologi med en tämligen dyster titel, Efter ett kvartssekel av nederlag som Byggnads och S-studenter står bakom.

Det är en heterogen samling skribenter som samlas i antologin. Socialdemokrater, vänsterpartister och partilösa socialister. Opinionsbildare, fackligt aktiva och akademiker. Och bara det är en uppmuntrande tanke. Gamla tiders organisatoriska skrankor faller samman och nya möjligheter öppnas i dess ställe.

Det storslagna, som Kajsa Borgnäs ekosocialistiska systemkritik, paras med det vardagsnära radikala, som Frances Tuuloskorpis spännande erfarenheter av facklig gräsrotsorganisering. Allt är inte bra och de olikartade bidragen blandar och ger.

Och det är knappast heller en kör som sjunger i harmoni med varandra. Det är spretigt och ojämnt. Där en del skribenter pekar på behovet av att ta in olika förtrycksperspektiv och öppna sig för nya samarbeten, är andra blinda för att sexism och rasism även kan finnas i vad som verkar vara ett statiskt arbetarkollektiv.  Men när texterna placeras sida vid sida möts de och skaver och smeker varandra.

Olle Sahlström öppnar i sin kritik av arbetarrörelsens traditionella former upp för nya perspektiv i vänsterdebatten. Mer demokrati och pluralism i kombination med färre hierarkier och organisatoriska gränsdragningar är kontentan. Det är inte en invändningsfri kritik som Sahlström presenterar, hans framgångsexempel i europeisk fackföreningsrörelse organiserar ofta bara en bråkdel av arbetarna och det är denna svaghet som tvingat dem att anta andra former för att påverka samhället. Men hursomhelst är det en frisk bris som blåser in i kammare där luften länge stått stilla.

Boken igenom finns det en vilja att återerövra och utveckla arbetarrörelsens problemformuleringsprivilegium. Att mobilisera och omgruppera sig inför framtiden. Nya tider leder till nya strider. Och kanske ett kvartssekel av segrar?

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,


Socialistisk skolning

Några tips som ramlat ner i mejlen som kanske kan vara av intresse?

Välkommen till en ideologisk sommarkurs!

”Hur mår arbetarrörelsen? Vad ska vi ha arbetarrörelsen till? Vilka är de viktiga framtidsfrågorna och hur får vi makt över vår gemensamma framtid?”

Deltagare från s-studenter, SSU, LO och andra delar av arbetarrörelsen möts under fyra dagar för att diskutera dessa frågor. Tillsammans kommer vi att kartlägga och analysera hur arbetarrörelsens förutsättningar ser ut för att mobilisera för ett i grunden förändrat samhälle. Kursen bygger på teoretiska kurspass som kompletteras med workshops, filmvisning, diskussioner, artikelskrivning och grupparbeten. Närmare schema över detta kommer senare.

Var? Viskadalens folkhögskola

När? Den 19-23 augusti 2009

Varför? För att diskutera de ständigt högaktuella poltiska frågor som rör arbetarrörelsens hjärta och hjärna.

Vi ser gärna att du som söker till denna kurs har fyllt 18 år. Antalet platser är begränsade! Sista anmälningsdag är 31 juli. Skicka ett mail till sommaruniversitet.2009@folkbildning.net, eller till kajsa.borgnas@s-studenter.se, med dina kontakt- och personuppgifter samt vilket distrikt/klubb/organisation du är medlem i. Deltagande, boende och resa är gratis.

För (preliminärt) schema – se nedan.

VÄLKOMMEN!

Onsdag 19 aug. Ankomst till Viskadalen

Information, in-chekning, middag.
19.00 ”Att skriva politiskt” , Olle Svenning, krönikör Aftonbladet

Torsdag 20 aug. Samhällsanalys – socialdemokrati

09.00 ”Socialdemokratins själ” Yvonne Hirdman – professor i samtidshistoria, Södertörns Högskola, författare bl.a. till boken ”Det tänkande hjärtat” om Alva Myrdal.
13.00 ”Socialdemokratins storhetstid” Kjell Östberg – föreståndare för samtidshistoriska institutet, författare till boken ”Olof Palme – i takt med tiden”. Lars Ekdahl –författare till en bok om Rudolf Meidner.
15.00 ”Socialdemokratin och 90-talet. Klass idag” Jenny Andersson – forskare institutet för framtidsstudier. Författare till en bok om socialdemokratins 90-tal.

Fredag 21 aug. Kultur, media och språk – hur formar vi varandra?

09.00 ”Makten över tanken – kultur, kunskap och bildning” Bengt Göransson – tidigare kulturminister (s), medarbetare på ABF-Stockholm.
e.m./kväll Filmvisning – gemensam tolkning

Lördag 22 aug. Moderna utmaningar – vad är problemet?

09.00 ”Är du lönsam lille vän?” Ulf Bjereld – professor i statsvetenskap Göteborgs Universitet Ett föredrag om kunskapen som klassmarkör, förändringar i föreställningar om auktoriteter och universalism efter -68. Finns kunskapssamhället?
13.00 ”Reformism – vad ska vi göra? Vem ska göra det?” Sverker Gustavsson – professor i statsvetenskap Uppsala Universitet Örjan Nyström – LO Göteborg, författare till bl.a. ”Reformismens möjligheter” Ursula Berge – Ett samtal om de politiska framtidsfrågorna. Vad ska vi göra, vem ska göra det?
15.00 Klimatet, resursfördelningen och hållbarheten” Lena Sommestad – ekonomisk historiker, Uppsala Universitet, tidigare miljö- och samhällsbyggnadsminister (s). David Jonstad – journalist, i augusti aktuell med klimatboken ”Vår beskärda del – en lösning på klimatkrisen”. Ett samtal om klimatkrisen och vad ett hållbart samhälle egentligen innebär          

Söndag 23 aug. Demokrati på 2010-talet, inflytande, rörelse och politiskt engagemang

10.00 Filmvisning – ”Facking generation!” Moa Forstorp – producent bakom filmen ”Facking generation” Frida Risberg – Videomixanställd – huvudrollsinnehavare Ett samtal med publiken om inflytande, fackets roll, ungas makt i arbetslivet och samhället.
11.00 Partier i rörelse? Rörelser utan behov av partier?” Magnus Wennerhag – doktor i sociologi med inriktning på sociala rörelser Morgan Johansson – riksdagsledamot (s) Ett samtal om demokrati och inflytande på 2000-talet. Hur har vi inflytande? Hur fungerar parlamentarismen? Partiernas framtida roll. Var finns rörelse?

***

Socialistiskt forum 28/11

Socialistiskt forum samlade förra året över 2000 personer i ABF- huset. I år, för åttonde gången fortsätter vi att samla till Sveriges största forum för vänsterdebatt. I år äger Socialistiskt forum rum den 28 november.

Om din organisation vill arrangera ett seminarium, samtal, föreläsning eller kulturinslag så är ni välkomna att mejla in en arbetsrubrik, några korta meningar om innehållet och namn på medverkande. Vi behöver ha ditt förslag senast den 1 september. Precis som tidigare kommer vi med största sannolikhet behöva slå samman programpunkter för att gå iland med det stora programarbetet och rymmas i de salar som står till förfogande. Under september kommer vi ta kontakt med respektive organisation, bolla idéer och arbeta vidare.

Er organisation är så klart välkomna att ha bokbord under forumet. Är ni intresserade så mejlar ni in er organisations namn och kontaktperson så sätts ni upp på listan över bokbordshållare.

Slutligen, sprid gärna den här informationen vidare till andra organisationer som du tror skulle vilja medverka på Socialistiskt forum 09.

Varmt välkomna i november!

Moa Elf Karlén

Samordnare Socialistiskt forum

moa.elf.karlen@abfstockholm.se


Jag sjunger tanternas lov

Det här inlägget är också publicerat på Libertas.

Om man ska skriva för s-studenters webbtidning så borde man kanske skriva om något flashigt som hur man ska använda nätet för att föra 2000-talets politiska kampanjer och idédebatter, eller något storvulet om socialismen. Det hade man kunnat göra. Men istället tänkte jag skriva om tanterna.

Ibland när jag använder begreppet ”tanterna” för att beskriva det kollektiv av (ofta kvinnliga) kontorister och administratörer i åldern 55+ som befolkar arbetarrörelsens expeditioner finns det de som tror att jag gör det i nedlåtande ordalag. Inget kunde vara mig mer fjärran. Tanterna är jordens salt.

Alla vi som tillbringat mer tid på dessa expeditioner än vad som är hälsosamt har stött på tanterna. Det är de som har järnkoll på allt och alla. Tanterna som yrkesgrupp har sina rötter i sextiotalets expanderande kommunala parti- och folkbildningsstöd i kombination med världens starkaste fackföreningsrörelse. Något som förmodligen gör dem till en parantes. Det finns inga som kan ta över när de försvinner. Det finns inte resurser för det. Ingen stannar heller kvar så länge på en och samma arbetsplats som de gjort.

Det finns inte ett uns karriärism i dem. Deras värv har handlat om att hålla koll på protokoll, motioner och polistillstånd. Förmodligen har ett otal ombudsmän och karriärpolitiker dessa tanter att tacka för sina positioner. De har hållit dem under armarna. Men för egen del har de (av tvång?) nöjt sig med sin lott, att vara rörelsens – demokratins – själva infrastruktur.

Dessa tanter har dessutom ideologiska ryggrader som är stabila som furor. När våra valda politiker böjt sig för högervindarna har de stått rakryggade i sina värderingar. Med kärleksfull kärvhet har de aldrig tvekat om människornas rättigheter och skyldigheter. Vid fikabordet och dagens femte kopp kaffe berättar de om när Olof Palme satt på samma plats som du, eller när Gunnar Sträng talade utan manus i två timmar på ett arbetarekommunmöte. En levande länk till en annan tid.

Så nästa gång ni stressar in på någon av dessa expeditioner för det där mötet med styrelsen eller någon ombudsman. Stanna upp och hälsa på tanterna. Snart är de borta och med dem arbetarrörelsen som vi lärt känna den.


En rörelseintellektuells vardag…

Det är ju lite förmätet att kalla sig intellektuell. Det har en air av elfenbenstorn och långa essäer på SvD:s kultursidor. Något som sker långt från den egna vardagen. En vardag som den här veckan har bestått av att leda en cirkelträff om Naomi Kleins Chockdoktrinen, en tvärfacklig grundkurs och en fackligpolitisk medlemsutbildning, kombinerat med lite löst bloggande. Då kan det vara skönt att kunna luta sig tillbaka mot den italienske marxisten Antonio Gramsci och hans syn på de intellektuella. Hanna Finmo och Magnus Wennerhag redogör för den i inledningen till debattantologin Från smedja till sambandscentral:

”När han i sin samhällsteori talade om intellektuella avsåg han människor som hade en viss funktion i samhället, snarare än att de tillhörde ett visst skrå, nämligen akademins traditionellt lärde. Intellektuella var i Gramscis ögon de som tog sig an att beskriva samhället på ett sätt som gjorde det begripligt och fick det att hänga ihop – i syfte att bevara samhället så som det var, eller för att förändra det.

Vidare menade Gramsci att de intellektuella inte heller gick att betrakta som frikopplade från eller ställda över olika gruppers konflikter om makten över samhällsutvecklingen. Tvärtom menade han att de intellektuella – medvetet eller omedvetet – alltid var förbundna med specifika intressen, i och med att deras beskrivningar av hur samhället var eller borde vara beskaffat alltid gynnade somliga grupper mer än andra. det innebär att olika typer av kunskaper också sätter olika gruppers intressen i centrum. Och de föreställningar som flertalet ser som uttryck för ‘sunt förnuft’ är inget annat än en allmän acceptans av tankar som en gång fördes fram i syfte att åstadkomma förändring.”


Har du hört den förut?

Hanna Finmo & Magnus Wennerhag (red)
Från smedja till sambandscentral: Var finns plats för idédebatten?
Premiss, 2008

Kanske är det mitt fel, kanske har jag konsumerat för mycket av den knapphändiga socialdemokratiska idédebatten de senaste åren? Men jag har hört allt förut. Av samma skribenter. När Socialdemokratiska studentförbundet i dagarna ger ut en debattantologi om den socialdemokratiska idédebattens (brist på) arenor är det intet nytt under solen.

Framförallt saknas det som regel en ordentlig diskussion om idédebattens former som är något annat än predikan för massorna, som något som skiljer vänstern från högern. Vi kommer aldrig kunna konkurrera med kapitalets resurser när det gäller att driva traditionella tankesmedjor och dagstidningar. Ändå är det stjärnögt blickande mot amerikanska institut och drömmar om forna tiders a-press som dominerar.

Det enda verkliga undantaget från regeln är Magnus Wennerhags samtal med Olle Sahlström och Ingemar Lindberg om arbetet med LO:s rättviseutredning på 1990-talet. Utredningen är det exemplet på idédebatt där deltagandet är lika centralt som budskapet. Wennerhag formulerar det på följande sätt:

”För den som ogillar hierarkier och ser allas jämlika deltagande som demokratins kärna blir den oundvikliga följden av en sådan tanke att idépolitik aldrig kan reduceras till forskares kartläggande av folks beteenden och attityder, för att utifrån dessa fakta forma ett idébudskap, oavsett hur radikalt detta är. Snarare bör idépolitik handla om att ge de underordnade redskapen för att beskriva och förstå sin egen situation, och kanske även kunna förändra den. …

[Rättviseutredningen] handlade om att inte nöja sig med att ’få ut budskapet’, lära ut den stolta historien eller ge moteld till högerns opinionspåverkan. Det blev i stället en fråga om att även se det klassamhälle, de orättvisor och hierarkier som man själv var en del av. Och att där börja befrielsearbetet.”

Det här är ett perspektiv som ofta glöms bort. När ABF Stockholms ombudsman Göran Eriksson konstaterar att deltagandet i politiska studiecirklar minskat sedan slutet av 1970-talet, men att man har ersatt det med åhörare i föreläsningsverksamheten är det ett synsätt som fokuserar på kvantitet istället för kvalitet. Men det finns ju trots allt en inte oviktig skillnad i relationen mellan samtalande människor och den mellan predikant och församling. Framförallt för en vänster som sätter sig för att skapa ett samhälle som är en spegel av våra egna organisationer (som man kanske lite skrämmande brukade säga). Det borde vara mer av Rättviseutredningen och Oscar Olsson, och mindre av DLC och Grover G. Nordqvist när vi diskuterar hur våra idépolitiska arenor ska vara utformade, och riktigt dit når inte diskussionen i den här antologin.

Som ett PS är det ju dock lite roligt att konstatera att ett bekant förslag dyker upp när Kajsa Borgnäs ska samla ihop diskussionen och listar ett åtgärdspaket:

”Utveckla en strategi för forskning och utbildning på folkhögskolorna. Vår modell för kunskapsproduktion behöver inte ta formen av traditionella tankesmedjor. Starta en politisk akademi vid någon av folkhögskolorna, eller sommaruniversitet och längre utbildningar (vilket redan delvis görs).”

Jag har tidigare skrivit om arbetarrörelsens idépolitiska arenor bland annat här, här och här.


Hur möter vi högerns ideologiska frammarsch?

Lite reklam. S-studenter har gett ut en debattbok om arbetarrörelsen och idédebatten. Det verkar vara ett spännande initiativ med en på många sätt stor bredd på de som deltar. Rent allmänt tycker jag att s-studenter borde göra mer sånt här. Det kanske borde ges ut en bok per år, kanske som ett sommarnummer av förbundstidskriften Libertas som tyvärr flukturerar väldigt i kvalitet och kvantitet. Jag har inte hunnit läsa boken, men lär återkomma med någon form av recension eller reflektion. Med brasklappen att jag känner flera av skribenterna. Måste bara säga att omslaget har starka drag av 1960-talets debattböcker.

Uppdatering: Konstaterar att det står ”Socialdemokratiska studentförbundets debattserie 1” längs ner på omslaget. Det känns lovande.

Socialdemokratiska studentförbundet ger ut en debattbok om arbetarrörelsen och idédebatten. Vad har hänt under de senaste decennierna med våra forum för idédebatt och egen kunskapsproduktion? Var smids i dag socialdemokratins framtid? Hur möter vi högerns ideologiska frammarsch?

»De intellektuella« har alltid varit betydelsefulla för arbetarrörelsen. Vid förra sekelskiftet var det polemiska skriftställare och radikala akademiker. Under välfärdsstatens framväxt formades politiken av den sociala ingenjörskonstens reformistiska tänkare. I viss mån upptogs även samhällskritiken från studentprotesterna 1968.

I Från smedja till sambandscentral diskuterar aktiva socialdemokrater, forskare och debattörer arbetarrörelsens idédebatt förr och nu. Hur påverkar PR-konsulternas allt större inflytande samt politikens professionalisering och inriktning på kortsiktig krishantering det långsiktiga formulerandet av visioner och reformer? Och vad innebär folkbildning på tröskeln till 2010-talet?

I boken diskuteras även Socialdemokratiska studentförbundets roll som forum för självständig ideologisk debatt och ett flertal av skribenterna har tidigare varit aktiva inom förbundet.

Medverkar i boken gör: Håkan A Bengtsson, Bo Bernhardsson, Kajsa Borgnäs, Klas Gustavsson, Sverker Gustavsson, Morgan Johansson, Katrine Kielos, Enn Kokk, Ingemar Lindberg, Anne-Marie Lindgren, Jonas Morian, Olle Sahlström, Eric Sundström, Göran Therborn, Cecilia von Otter, Jenny Andersson, Göran Ericsson, Jorgen Hammarin, Camilla Lundberg Ney, Christer Skoglund, Per Sonnerby och Johan Wikström.

Så beställer du »Från smedja till sambandscentral«
Beställ ditt exemplar för 50 kronor (medlemmar i s-studenter 40 kronor). Köp in ett antal böcker och använd den som studiecirkelmaterial, eller varför inte som julklapp till styrelsen/medlemmarna/vännerna? Beställer du 5 exemplar betalar du 220 kr (180 kr), 10 exemplar kostar 400 kr (350 kr) och 20 exemplar 750 kr (650 kr).

Sänd oss ett e-postmeddelande med din beställning till debattskrift@s-studenter.se Önskar du böckerna levererade innan jul, behöver vi beställningen senast den 10 december. Porto tillkommer alla beställningar (en bok = 20 kr, två böcker = 30 kr, tre-fem böcker = 40 kr, fler än fem böcker = kostnad för paketförsändelse).


Vänster om

Jag missade det mesta av s-studenters 10-talskonferens i helgen. Men jag kom iväg på inledningsseminariet i fredags och fick höra Stefan Koch prata på temat Vänster om! Den moderna välfärden, att opinionsbilda offensivt.

Nu är det väl inte så att Koch levererad några uppenbarelser (för mig i alla fall). Snarare var hans budskap i linje med det jag själv skrivit om under rubriken Vänsterreformism. Men det var ändå ett intressant föredrag som var lika självklart som tabu i den nyliberala dagsdebatten.

Han menade att arbetarrörelsen är där den svenska högern och SAF var på 1970-talet. Man är ideologiskt besegrade och det saknas ett självständigt tänkande om hur man ska utveckla samhället. Man är inte länge för något, utan mot de försämringar som borgarna genomför (eller vill genomföra).

Hans förslag till välfärdsagenda var fokuserat kring fyra ledord (låt vara att jag kommer ihåg argumentationen fel):

Civilisation

Välfärd är styrka. Civilisationen ger stabilitet och är en förutsättning för ett framgångsrikt samhälle.

Ekonomi

Staten kan tänka. Statens ekonomi är inte som en privatekonomi. I en lågkonjunktur måste man satsa, inte spara, annars försämrar man ekonomin än mer.

Konkurrens

Välfärd är konkurrensfördel. Vi ska inte konkurrera med försämringar. Istället ska vi konkurrera med trygghet.

Effektivitet

Offentliga tjänster är effektiva och rationella. Utförsäljningar och privatiseringar har inte lett till förbättringar i verksamheten.

Jag vet inte om det där var förståligt. Men alla socialdemokratiska fullmäktigegrupper borde bjuda in Stefan Koch för att diskutera vad en offensiv vänsterpolitik kan vara. Det skulle förmodligen vara en intressant ögonöppnare för många sektorsossar som glömt hur man tänker systemkritiskt och progressivt.


%d bloggare gillar detta: