Etikettarkiv: svd

Tillbaka till framtiden, SvD?

Den svenska rävjaktskonservatismens främste banérförare Claes Arvidsson konstaterar med anledning av den framtidskommission som Vänsterpartiet tillsatt och med ett faktiskt ganska konservativt citat av kommissionens ordförande Ida Gabrielsson att vänstern längtar tillbaka till ett Sverige som inte längre finns.

Gott så. Det är hans uppgift som borgerlig idéproducent. Men lustigt nog gör han det samma dag som hans ledarsida publicerar en krönika av den svenska livmoderkonservatismens grand old lady, Elsie Claeson, där hon skriver att ”det gamla har blivit det nya” och konstaterar att hon är ”antimodernist”.

Det är inte lätt att förstå varför Claesons femtiotalsvurm är ”det nya” medan Gabrielssons åttiotalsdito (?) är det gamla. Och om man nu ska ha en femtiotalsvurm så känns det ju faktiskt som det är just den modernistiska framstegsoptimismen – snarare än unkna och samhällsekonomiskt katastrofala hemmafruideal – som Henrik Berggren beskriver i  sin nya biografi över Olof Palme som är värd att reclaima. Underbara dagar framför oss, liksom.

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,


Det blir ett mobiliseringsval

Jag brukar inte skriva om opinionsundersökningar. Ofta görs det alldeles för långtgående slutsatser om vad resultaten kan betyda. Men en kort grej om vad jag anser är kontentan av dagens mätning från Synovate. Valet 2010 kommer att vara ett mobiliseringsval.

När det börjar bli jämt mellan blocken då brukar det alltid höjas röster om behovet av att fokusera på mittenväljarna, medelklassen, storstadsväljarna. De brukar användas som synonymer. De här grupperna finns förstås inte i någon egentlig mening. De representerar i bästa fall någon form av genomsnitt av väljarna. Och det är oftast ganska svårt att prata med en genomsnittlig person efter människor som regel inte är genomsnittliga.

Istället kommer att handla om att få ”sina” väljare att faktiskt gå och rösta. Det handlar om att knacka dörr i förorten, prata med arbetskamrater och grannar. Vanligt hederligt fotarbete.

Läs om Synovates mätning i DN, Aftonbladet, GP,  Expressen och SvD.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Intressant?


Slavarnas frigörelse är de borgerligas verk?

Jag läser Per Gudmundsons lite underliga ledare i SvD. Så här en månad innan allmänna val så väljer han att sätta fokus på en liten anarkisttillställning i Göteborg som går under benämningen ”heterohatets dag”. Jag vet inget om den här tillställningen, och man kan möjligen ifrågasätta hur konstruktiv den är om man nu vill komma åt ”heteropatriarkapitalismen”.

Men det som fångar min uppmärksamhet är att efter det att Gudmundson försökt leda i bevis att det är vänstern som hatar bögar genom att hänvisa till en stalinistisk sekt på 1970-talet (man kan möjligen undra vilka käcka citat man skulle kunna hitta i ämnet hos mer etablerade borgerliga politiker från samma tid?) så konstaterar han att bland annat kampen mot slaveriet ”härrör ur borgerliga salonger”.

Jag som trodde att den härrörde från slavarna…

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,


Oklara roller

Jag har i ärlighetens namn inte följt historien om den syndikalistiska blockaden av restaurangen Berns i Stockholm. Så jag vet inte om det rör sig om maffiametoder som Kristina Alvendal, Harald Ullman och Yvonne Sörensen Björud skrev på SvD:s Brännpunkt igår eller om det rör sig om legitim facklig kamp som Emil Boss svarar idag.

Men Jesper Nilsson (läs här, här och här) tar upp en fråga som är värd att gå till botten med. I vilken roll deltar Harald Ullman i debatten? Är det i egenskap av socialdemokratisk vice ordförande i City polisnämnd eller är det i egenskap av PR-man på uppdrag av Berns? Det verkar finnas oklarheter kring detta.

Berns har givetvis rätt att betala PR-byråer för att framställa sig i bättre dager. Det är också rimligt att PR-män kan engagera sig politiskt. Men det får inte vara så att man kan hyra in förtroendevalda politiker att agera å sina vägnar.

För mig som socialdemokrat är det oacceptabelt om en partikamrat använder sin partibok och sitt förtroendeuppdrag på ett sådant sätt, och Socialdemokraterna i Stockholm bör omedelbart gå till botten med hurvida Ullman har ett professionellt förhållande till Berns.

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,


Personen är känd, är politiken det?

I SvD kan man läsa att det socialdemokratiska oppositionsrådet Carin Jämtin till utseendet är mest känd av de politiska gruppledarna i Stockholms stadshus. En av anledningarna till detta ska vara den affischkampanj som Socialdemokraterna i Stockholm haft i tunnelbanan under vårvintern.

Det verkar dock inte ha påverkat opinionen i Stockholm nämnvärt. Och frågan är om anledningen till det är att det alldeles oavsett affischkampanjer är svårt att veta exakt vad socialdemokraterna vill med Stockholm. För det hade det nog snarare behövts en mer offensiv och utåtriktad oppositionspolitik som artikulerade ett politiskt alternativ under hela mandatperioden än en ”Hej, jag heter Carin”-kampanj i elfte timmen.

Stockholmarna må veta vem Carin Jämtin är, men vet de vad hon vill driva för politik?

Jag har tidigare skrivit om storstadspolitik här och här.

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,


Littorin valde bidragslinjen

Jag har tidigare skrivit ett inlägg om ”arbetslinje” kontra ”bidragslinje” med anledning av Sven-Otto Littorins (m) avgång som arbetsmarknadsminister. Nu kan man läsa i SvD att Littorin valde bidragslinjen. Vi noterar ytterligare en person i regeringens kolumn för utanförskap.

Uppdatering: Även Aftonbladet, Expressen och DN skriver.

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,


Förutfattade meningar på gränsen till antisemitism

SvD:s ledarredaktionsblogg har det uppstått en liten diskussion om en offentligt reglerad svensk litteraturkanon. Jag delar åsikten att det förmodligen är en dålig idé.

Men det är en annan sak som fångar mitt intresse. I sin argumentation mot en sådan kanon citerar Johan Wennström en artikel i norska Aftenposten som tar upp nackdelarna med det norska försöket till en sådan kanon. Och man kan väl dela ifrågasättandet om den norske läkaren Mads Gilberts SMS:ande från kriget i Gaza är en del av den norska litterära skatten.

Men det är ett underligt argument som används. Wennström väljer ut och översätter följande citat från den norska artikeln:

”Med all respekt för avsändarens idealism, är det inte säkert att förmedlingen av detta som skolplan skulle bli så enkel om det skulle sitta en judisk elev i klassen”

Vad har en norsk elevs religiösa och/eller etniska tillhörighet för koppling till den israeliska statens attack mot Gaza? Är det inte såna här lättvindiga generaliseringar om judar som brukar kallas antisemitism annars?

Här förutsätts den judiska eleven ta illa vid sig (eller ta ansvar?) för att de som öste fosforbomber över Gaza och Gilbert hade samma religiösa och/eller etniska tillhörighet.

Inte kan väl SvD:s ledarredaktion utgå från att kritik av den israeliska statens politik är det samma som antisemitism?

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,


%d bloggare gillar detta: