Ett klokt folk och staten och kapitalets ömsesidiga beroende

Idag har jag varit på Arbetarrörelsens forskarnätverks konferens och skrivit ett inlägg om svenskarnas ovilja mot ökade privatiseringar av välfärdstjänster och varför det är klokt även ur perspektivet ekonomiskt tillväxt. Detta finns att läsa på min engelskspråkiga blogg på Social Europe Journal.

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,


En engelskspråkig blogg med svensk socialdemokratisk utblick

Idag har jag gjort ett första inlägg på min nya engelskspråkiga bloggSocial Europe Journal. Jag skriver kort om Mona Sahlins tal, men framför allt om uppgifterna om att svenska folkets vilja att betala högre skatt för bättre kvalitet i välfärden.

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,


Röda skinnskallar

Ibland står det klart varför man prenumererar på mängder av RSS-flöden. Idag möttes jag av, och läste, en gammal POP-artikel av Andres Lokko om det brittiska åttiotalsbandet The Redskins. Även om jag någonstans kände till dem var det ändå på det hela taget en ny bekantskap och jag letade upp dem på YouTube och Spotify. Och det är verkligen fantastisk musik.

The Redskins måste vara den perfekta popgruppen. Existerande i Thatcherismens Storbritannien. Skinheads med hjärtat till vänster som spelade soul. Det kan inte bli bättre.

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,


Walzer om rättvisa

Michael Walzer, politisk filosof och redaktör för den amerikanska socialdemokratiska tidskriften Dissent håller ett intressant föredrag om global och lokal rättvisa (via bloggen Arguing The World ).

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,


Branting talar

Idag är det 150 år sedan Hjalmar Branting föddes. Dagen till ära har Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek lagt upp 37 av hans första majtal mellan åren 1890-1924. Bra grejer.

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,


Så här kan man också diskutera samhällsfrågor på TV

Som svensk är man van att diskussioner om samhällsfrågor i TV:s debattprogram urartar till att ett antal tyckarskallar försöker överrösta varandra i snuttifierade debatter. Och inte sällan känner man bara avsmak inför spektaklet. Men det skulle kunna vara annorlunda. Här är en diskussion med utgångspunkt i Chris Hedges bok Death of the Liberal Class i kanadensisk TV. Man kan ju drömma att det skulle vara möjligt även i Sverige.

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,


Vad hände?

Jag har sedan Mona Sahlin meddelade att hon ska avgå på vårens extrakongress försökt få rätsida med vad som hände. Det är inte så att jag sitter inne med någon speciell information. Men jag tror att man kan tolka händelseförloppet ungefär så här.

När det började stå klar var valresultatet barkade förekom det givetvis en mängd diskussioner runt om i socialdemokratin om huruvida Sahlin var rätt person för att leda partiet. Men att de flesta kom fram till att det saknades en självklar efterträdare och att hon därför borde sitta kvar.

När sedan Kriskommissionen tillsattes såg nog de flesta det som ett efterlängtat tillfälle att äntligen få diskutera socialdemokratins förutsättningar och möjligheter. Men med oklara direktiv och långa perspektiv spred sig oron över vad som gällde.

Socialdemokratin är vilse i skogen. Och när man är vilse i skogen vill man inte sätta sig ner i en ring och diskutera varför man är vilse i skogen och hur man gick vilse. Man vill att någon tar kommandot, plockar fram kartan och med hela handen pekar ut riktningen hem.

Det gjorde inte Mona Sahlin. Istället kändes det som man stod och stampade. Och dessutom började man bli både blöt och kall. Och så började det bli mörkt. Är det ingen som vet var fan vi ska gå? Typ.

När sedan de rättmätiga kraven på att hela partiledningen skulle ställa sina platser till förfogande och få sina mandat prövade kom tog Mona Sahlin chansen att säkra sitt grepp om ledningen genom att omfamna förslaget som dessutom skulle ge henne möjligheten att erbjuda en frustrerad partiorganisation några bondeoffer.

Men då hon stötte på patrull i partiledningen valde hon att spela allt på ett kort och offentligt föra fram kravet ändå, utan förankring. När det sedan stod klart att det inte räckte att partiledaren satte ner foten blev situationen ohållbar och hennes enda alternativ blev att avgå innan hon blev avsatt.

Frånvaron av ledning under hösten blev det som i slutändan fick den socialdemokratiska fördämningen att brista. Men man måste förstå att socialdemokratin har varit i behov av renovering under lång tid. Och nu gäller det att hitta en arbetsledare för återuppbyggnaden.

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,


%d bloggare gillar detta: