”Medlöpare säger de.
Vem fan är jag medlöpare med!
Här har inte en kotte
löpt upp
jämsides än.”
Jag läser andra socialdemokratiska bloggar, med minskat intresse ska erkännas, och kan inte låta bli att känna ett stigande förakt. Världen är med stormsteg på väg in i den värsta ekonomiska krisen sedan den stora depressionen på 1920- och 30-talen. Arbetslösheten och varslen ökar i en takt som är unik i modern tid. Ekonomin tvärstannar. För att citera ett visst statsråd, 2009 blir ett skitår. Allt detta samtidigt som vi står inför en klimatkris av ragnarökiska proportioner. Ändå är det bara undantagsvis som det är någon som bryr sig om att diskutera något annat än personers vara eller icke vara, kortsiktigt partitaktiserande eller att utan analys referera till dagsmedias framstressade och oinitierade rapportering.
Det är nu det behövs en ordentlig diskussion om strategier för att förändra samhället, stora samtal om hur den här krisen kommer att forma en modern socialdemokrati, precis som den stora depressionen formade den socialdemokrati som blev den fulla sysselsättningens och den generella välfärdens socialdemokrati. Men väldigt lite av sådant märks i den socialdemokratiska bloggsfären. Det är inte där 2000-talets Ernst Wigforss och Gustav Möller finns. Förmodligen inte ens den rörelse som kan bära fram dessa.
Jag anklagar er för att ni gör er själva irrelevanta när ni skulle behövas. Jag anklagar er och skäms å era vägnar. Ni försöker inte ens. Men ni kommer förmodligen inte märka det här inlägget. Mona Sahlin är ju inte ens nämnd i rubriken. Det enda ni kan glädja er åt är att inget tyder på att våra valda företrädare är ett dugg bättre än er. Ni får vara nöjd med det lilla, och inget tyder på att ni inte kommer nöja er med mindre. Ni vet vilka ni är. Jag anklagar er…
Tankar från roten 
Det var en skön salva, och troligen har du helt rätt i väldigt mycket. Om än kanske inte allt eftersom du själv är en del av den socialdemokratiska bloggsfären och trots allt verkar som du har lite mer att tillföra än oss andra så döm inte hela bloggsfären för hårt. 🙂
Jag vet inte om jag ska känna mig anklagad men troligen är det rimligt att ta åt sig för visst har jag skrivit om personers varande, kortsiktigt partitaktiserande och refererande till dagsmedia utan att analysera vad de presenterar. Men jag tycker ändå att det finns en hel del guldkorn även i den sossiga delen av bloggsfären (och jag menar förstås att jag bidragit en smula till det själv också), det presenteras en hel del tankar om framtiden och innehållet. Tyvärr går de inläggen många förbi.
Men hur gör vi? Vart går vi? Och hur blir det läst? Många av de mest intressanta inläggen hamnar inte ens högst upp på mest lästa S-bloggar, hur kommer det sig?
Du har mitt öra, vad gör du med uppmärksamheten?
Jag skriver ju ”undantagsvis” och ”väldigt lite av sådant”. Det finns bra saker. Men det är mycket mer av ”Vi måste ställa oss bakom Mona”/”Vi måste kicka Mona”/”Jag vill inte leka med Lasse, bara Peter och Maria”/”Jag vill leka med Lasse, men inte Peter och Maria”/”Jag vill leka med allihopa, jämt”/”Jag vill inte leka med någon alls”
Och jag är så less på det. Det måste finnas något mer som gör att människor trots allt aktiverar sig politiskt.
Vilka som ska känna sig träffade av mitt inlägg tycker jag kan lämnas till var och en. Och vad jag ska göra med örat, vet jag inte riktigt än.
Du har rätt, Fredrik. Samtidigt är det oerhört svårt att föra den debatt du efterlyser – det finns väldigt lite intresse för en mer ideologisk debatt, ibland känns det som om ideologi och principer är satta på undantag, knappast väcker ens ett perifert intresse.
Jag känner mig träffad av ditt inlägg. Nu är det så att jag är en vanlig gräsrot. Jag har inte läst statsvetenskap, nationalekonomi, företagsekonomi, juridik et cetera. Jag har heller inte gått ”SSU:s politiska skola”. Således kan jag inte göra några djupgående analyser, eller vad du nu efterfrågar. Jag skriver om sådant som intresserar mig, som berör mig. Att du känner ”förakt” mot andra s-bloggare, skrämmer mig. Du må anklaga, men jag är besviken (på dig).
Jag delar din uppfattning att det har blivit för mycket personangrepp partikamrater emellan. Jag har ställt frågan varför man i negativa ordalag namnger sina partikamrater. Inte fått svar. Att man sedan hyllar sin partiledare eller i alla fall tycker att hon är okej tycker jag absolut att vi ska skriva. Att vara kritisk mot politik ska man – men man måste skilja på sak och person.
Att sedan blicka framåt och lägga upp stragegier är klokt, men vi gör det på olika sätt. Vi kan driva dagsaktuella frågor för att på sikt få en förändring. Att kommentera media tycker jag också är bra – det är ju enda sättet för oss att sprida motbudskap. Vi har gått in i bloggosfären av olika skäl. Jag äger liksom min blogg och väljer där vad jag ska skriva om. Det är en blandning av mitt liv, politik, mm. Detta gäller ju för alla som skriver blogg. En del har ett större behov av att i långa, långa haranger meddela för omvärlden om socialismens förträfflighet. Sån är inte jag.
Att du känner förakt tycker jag låter skrämmande. För mig är det ett väldigt starkt ord som jag har svårt att uttrycka om någon. Fast nu kände jag mig inte träffad – även om jag kanske skulle det. Jag ville med detta visa att du visst syns – utan namn i rubriken.
Välkommen att besöka ett möte i din nya kommun 🙂
Jag delar till viss del din analys. Jag vet inte om det beror på samhällets snuttifieringstrend eller bloggvärldens indirekta knuffpoängsräknande, men på det stora hela tycker jag att den socialdemokratiska bloggvärlden är rätt obefintlig/ointressant idémässigt. Och när den befarande alliansmässiga pr-maskinen sätter igång på riktigt tror jag att nuvarande opinionsglapp kommer att fortsätta minska, och i det kanske ev brist bland s-bloggare har sitt ansvar. Nåväl, du gör en intressant reflektion iaf.
Jag har skrivit ett inlägg (”Ett modest förslag” – se ovan) som svar på Erik (och kanske delvis er andra) om hur jag hoppas på att det skulle kunna vara. Och som sagt, jag kräver inga långa haranger om ”socialismens förträfflighet”. Jag vill bara att man lite oftare ska fundera över vad man vill med politiken, om det sedan är produktionens socialiserande eller hastighetsbegränsningar utanför den lokala förskolan spelar inte så stor roll. En idé om att politiska bloggar faktiskt i större utsträckning skulle kunna handla om politikens innehåll, snarare än dess yta.
Jag förstår att ”förakt” är ett ord som rör upp känslor. Men någonstans måste det landa där, när man ser vuxna, intelligenta människor ägna sig åt ytligheter och småaktigheter och samtidigt tror att de diskuterar politik. Och det är viktigt att påpeka, jag tycker inte att man bara ska skriva om vad man vill med politiken (gudarna ska veta att jag inte gör det). Men jag är säker på att man faktiskt kan göra det, alldeles oavsett vad man har studerat. Verkligheten är i det fallet en betydligt intressantare läromästare än våra högskolor.
Bra rutet Fredrik!
Visst är det också hackordning i hönsgården?
Sorgligt också beträffande dessa sluggers till bloggare är att de är ”de mest lästa”? Ju mer provocerande, elakare/ alt. dummare rubrik – ju fler läsare. Det finns heller ingen mailadress så att man kan föreslå den ansvarige/a för s-bloggar att ta bort rubriken mest lästa blogginlägg. Analys i inläggen syns oviktig – det viktigaste är att synas och för att ”ha rätt”. En som vill synas prenumererar tydligen på ”översta rutan” dessutom. Hackordning och/eller rangordning? Läsvärda s-bloggar som din har jag på ”mina favoriter”. Det andra skräpet gör mig tyvärr bara f*d.
Hej, min kommentar blev så omfattande att jag publicerar den som blogg istället: http://www.s-info.se/page/blogg.asp?id=1754&blogg=28479