I september förra året skrev jag om regeringens fattiga vision om framtiden.
”Det verkar helt saknas borgerliga visioner om hur Sverige ska vara en ledande nation i framtiden. Ingenting om hur man främjar framtidsbranscher inom till exempel biomedicin, grön teknik och sociala medier. Ingenting om hur man bygger bort bostadsbristen eller otillräcklig infrastruktur. Ingenting om hur man skapar en kunskapsnation där medborgarna verkligen kan delta i ett livslångt lärande. Ingenting om hur man skapar högproduktiva moderna arbetstillfällen. Ingenting av det som moderna och progressiva människor skulle se som önskvärt.”
Nu på morgonen hittar jag (via Claes Krantz) en intervju med Fredrik Reinfeldt i GP där just oviljan att tala om vad man vill med Sverige blir tydlig. Å ena sidan har man en långsiktig vision, men å andra sidan vill man inte artikulera den.
”För Reinfeldt har en plan liksom hans vapendragare, finansminister Anders Borg – att ha makten länge.
– Det är inte så konstigt ändå. Jag är övertygad om att man måste ha långsiktighet i sitt engagemang. För även om det blir svårare, så blir politiken framför allt intressantare när man drar ut linjerna bortom här och nu.
Frågan för honom måste vara vad Sverige skall vara om 10-15 år. Och hur man kommer dit.
– Om man följer politikens pulsslag, då skall allt vara klart före lunch. Men vi politiker är skyldiga att lyfta blicken, för då tror jag också man tar ett bättre ansvar. Har sedan väljarna en annan mening, får jag ta ställning till det då.
Han vet vad han vill åstadkomma för Sverige. På samma gång är han rädd att förmedla visioner.
Varför?
– Jo, för att de så lätt tolkas som löften som skall levereras här och nu. Man riskerar att bli visionslös, just följa politikens puls och man räds att ange en långsiktig färdriktning. Samtidigt är långsiktigheten nödvändig. Väljare vill ha ett budskap bortom ögonblicket.”
Jag tolkar det som att Reinfeldt är rädd för vad väljarna ska tycka om hans vision för Sverige och därför väljer att inte tala om den. I det där blogginlägget från september förra året skrev jag:
”Istället för på en progressiv vision ligger fokus på ett vettlöst hat mot att stat och kommuner äger företag eller driver verksamhet, och på att gynna framväxten av ett låglöneproletariat som ska livnära sig på att skura golv och kratta löv. Allt medan andra delar av världen tar hand om det moderna, framtidsinriktade, lönsamma.
Man kan kalla det mycket. Men inte är det en vision för moderna, progressiva människor.”
Och då är det kanske heller inte så konstigt att man inte vill formulera den borgerliga visionen allt för tydligt?
Uppdatering: Via Lena Sommestad kommer jag till den kritik som SvD:s ledarsida har mot den progressiva Sverigebild som Svenska institutet målar upp. Det är ett ganska bra komplement för att förstå den vision svensk höger har för Sverige.
Läs även andra bloggares åsikter om fredrik reinfeldt, gp, moderaterna, regeringen, visioner, claes krantz,
Tankar från roten 
Du träffar huvudet på spiken. Visionen som inte är någon vision verkar mera vara en ambition och förhoppning om att sitta kvar vi makten, och det har väl aldrig visat sig vara särskilt framtidsinriktat.
Sprid sanningen om alliansens sjukförsäkring via facebook, bloggar, kommentarer, hemsidor, kedjebrev/mail etc:
Klicka för att komma åt sanningen_om_alliansens_sjukregler.pdf
Om jag skulle kritisera någon för bristande visioner för dessa punkter, så vore S och Sahlin mitt första val. Härtill kommer att S under en lång regeringstid gjort en hel del som aktivt försämrat möjligheterna, framförallt vad gäller utbildning och kunskap.