Det sägs att det var krigsansträngningen som öppnade vägen för välfärdsstaten i Storbritannien efter andra världskriget. Om samhället kunde organisera sina resurser för att föra krig borde det väl gå att göra detsamma för att ge folk sjukvård, utbildning och så vidare. Och följaktligen valde man en Labourregering istället för Churchills konservativa. Kanske ligger det något i att det är krissituationer som får människor att tänka i mer kollektiva banor.
Tidigare har jag skrivit om hur ordet ”socialism” har börjat dyka upp i den amerikanska debatten. Och i DN hittar jag ett annat tecken på detta. Det visar sig nämligen att det höga oljepriset har fått amerikanerna att i större grad åka kollektivt. De klassiska Greyhoundbussarna går lysande samtidigt som resten av den amerikanska ekonomin stannar av.
”Allt fler amerikaner väljer att – när det går – utnyttja kollektiva transportmedel som tåg och buss. Det statliga järnvägsbolaget Amtrak redovisar ökad passagerartillströmning. Det gör även Greyhound Lines, som är det stora rikstäckande bussbolaget, även om de tvingats höja sina priser något på grund av det dyrare bränslet.”
Det är för övrigt intressant att ett så individualistiskt land som USA har så ikoniserade och mytomspunna kollektivtrafiksystem – från vilda västerns diligenser till San Franciscos spårvagnar till just Greyhoundbussarna.
Tankar från roten 
Just att kollektivtrafik inte hör till vardagen för de flesta amerikaner som inte är storstadsbor är förmodligen en stor del av anledningen till att en del av de kollektiva färdmedel som faktiskt finns är så ikoniserade.
Även tågresor är ju något som många amerikaner har en väldigt romantisk syn på, medan de känns betydligt mer prosaiska för de flesta européer.